Vänsterpartiets partisekreterare Pernilla Zethraeus var dock den enda som hade ett färdigt förslag om 10 statliga miljarder till kommuner och landsting för höjda kvinnolöner – men då handlar det självfallet inte enbart om SACO-grupperna.
SACO hade inbjudit partierna för att dessa skulle ge sin syn på vissa för SACO viktiga frågor som utbildningspremien, värnskatten, lärarbristen i hela utbildningssystemet och relationerna mellan politiker och tjänstemän i den offentliga sektorn. Och det var främst kring den sistnämnda frågan som det blev diskussion.
Inga stora brandtal
Partierna företrädda av (sannolikt) blivande språkröret Claes Roxbergh (mp), partisekre-terarna Lars Stjernkvist (s) och Pernilla Zethraeus (v), riksdagsledamöterna Agne Hansson (c), Catharina Elmsäter Svärd (m) och Stefan Attefall (kd) samt folkpartiets handläggare i högskolefrågor Tobias Krantz fick också svara på varför SACO-medlemmar ska rösta på just deras parti. Några stora brandtal hölls nu inte, möjligen beroende på att valforskaren, professor Sören Holmberg från början gjorde klart att det krävs en aldrig tidigare i historien skådad rörlighet hos väljarna om statsministern inte ska heta Göran Persson också efter höstens val.
– Det krävs att s och v tillsammans tappar 7 procentenheter, det största raset hittills har varit 3,9 procent för dem båda tillsammans, konstaterade han.
Sören Holmberg kunde också presentera siffror från SOM-mätningarna på hur just SACO:s medlemmar tycker i olika politiska sakfrågor jämfört med andra grupper. Det visar sig då bland annat att SACO-medlemmarna vill satsa mer på u-hjälp än svenskar i allmänhet och är mer positiva till invandring. Bara 25 procent tycker att Sverige ska ta emot färre flyktingar medan motsvarande siffra för LO-medlemmarna är 50 procent. SACO-medlemmarna är också klart mer positiva till EMU än andra grupper.
Skiljer sig inte mycket
Sören Holmberg konstaterade också att SACO-väljarna numera inte skiljer ut sig särskilt mycket från svenska folket som helhet när det gäller politiska preferenser.
– Tidigare var folkpartiet och vänsterpartiet de största partierna i SACO-grupperna, men så är det inte längre, konstaterade han.
Vården högst
Enligt Sifos strukturrapport skulle 11 procent av SACO-medlemmarna rösta på (v) om det hade varit val i mars. 37 procent skulle rösta på (s). Det är färre än i hela befolkningen (44 procent), men det gör ändå (s) till största parti även i SACO-gruppen och fortfarande är det hela 13 procent i SACO-gruppen som väljer (fp) mot 4 procent av samtliga.
Vården, skolan och äldreomsorgen ligger högst på listan över vilka frågor människor anser viktigast inför höstens val. Därefter följer sysselsättningen, ekonomin och lag och ordning. Invandringspolitiken som blivit så het i stora delar av Europa kommer långt ner på listan.
Men den finns under ytan här också, menar Sören Holmberg. När man gör undersökningar utan svarsalternativ kommer invandrarfrågorna högre upp än när människor fått alternativ att välja bland.
Inte styra detaljer
Den offentliga sektorn där så många akademiker är verksamma står alltså i centrum för valdebatten. Men vad vill partierna göra för att förbättra situationen?
Miljöpartiets Claes Roxbergh ville liksom m, fp och kd ha en tydligare rollfördelning mellan politiker och tjänstemän.
– Vi måste ge ramarna och sedan ge mer makt åt professionen, menade Claes Roxbergh. Vi ska vara medborgarnas företrädare och kontrollera att man gör det man ska men inte ge oss in och styra i detaljerna.
– Det finns problem sa Tobias Krantz.
– Ofta är det ju snarare tvärtom. Det är tjänstemännen som har tid att göra de stora planerna och politikerna hinner inte utan är inne och petar i detaljerna för att visa att man gör något.
Centerns Agne Hansson vill inte att politikerna ska släppa taget helt om den operativa verksamheten.
– Politikerna ska inte undandra sig sitt ansvar, menar han.
Men tydligare strukturer, en klarare uppdelning och en enklare beslutsprocess där det blir lättare för de anställda att veta vad som gäller och vad som ska ske, det ville alla arbeta för.
Rimlig lönesättning
Högre löner då och fler anställda?
Hur mycket är det rimligt att det ska synas på lönen att man utbildat sig?
Något konkret svar på den frågan gavs inte.
Man talade om rimlig lönesättning och från s, v och mp fanns de konkreta förslagen främst på området förbättrade studiemedel, höjd lånedel, höjt månadsbelopp, fler månader etc.
– Det handlar naturligtvis om pengar. Lönen har betydelse därför att den beskriver samhällets inställning och det är ett bekymmer med de låga lönerna i offentlig sektor, ohälsan är ett annat stort problem och människor måste få en chans att arbeta med det de utbildats för. Under 1990-talet har så mycket kringpersonal försvunnit att lärare till exempel får göra så mycket annat än att undervisa, förklarade Lars Stjernkvist.
Alternativa arbetsgivare
Moderaternas Catharina Elmsäter Svärd framhöll också vikten av fler alternativa arbetsgivare som ett sätt att förbättra arbetsmiljön. Med konkurrens om arbetskraften kan de anställda sätta press även på de offentliga arbetsgivarna, menade hon.
– Värnskatten är en skatt på utbildning och bör tas bort, menade de borgerliga partierna.
Stor enighet rådde om att högskoleut-byggnaden ska fortsätta, men från borgerligt håll ville man allmänt gå långsammare fram.
– Vi har nu ökat antalet studieplatser med 73 procent och antalet lärare med 25 procent. Nu behövs en lugnare takt, sade Stefan Attefall.
GUNILLA WINSNES