Lärarförslagsnämndens beslut har mötts av förvåning, oro och protester från
många framstående forskare vid universitetet.
”Lärarförslagsnämnden må vara formellt fri att göra en annan bedömning än de sakkunniga. Men det får inte tolkas som att nämnden har fria händer att uppfinna egna kriterier för meritvärdering, vilket skapar utrymme för tillfälligheter och godtycke”, skriver till exempel 25 docenter och professorer i humaniora och samhällsvetenskap i en protestskrivelse till universitetets rektor Boel Flodgren. De 25 anser att universitetet inte kan acceptera ”åsiktsdomstolar av det slag som exemplifieras av den historisk-filosofiska lärarförslagsnämnden.”
Inte enig
När lärarförslagsnämnden fattade sitt unika beslut att lyfta bort den bland de sökande som av de sakkunniga ansågs mest meriterad var den inte enig. Historikern bland dem, universitetslektor Eva Queckfeldt, reserverade sig mot beslutet att ”avsätta” Kristian Gerner. I reservationen skriver hon bland annat ”att helt subjektiva bedömningsgrunder” inte hör hemma i bedömningen vid en tjänstetillsättning.
Hon anser att de sakkunnigas bedömning ska vara vägledande.
Det är alltså professorsstolen efter Benkt Ankarloo som skall besättas. Sju historiker har sökt tjänsten. Bland dem fyra professorer. Två av dem är redan professorer i Lund, nämligen Harald Gustavsson och Klas-Göran Karlsson. Kristian Gerner är professor i östeuropakunskap i Uppsala och Birgit Sawyer är professor i Trondheim. De övriga sökande är docenterna Dick Harrisson, Ingrid Millbourn och Kerstin Sundberg.
De tre sakkunniga är Bo Stråth, Europauniversitetet i Florens, Knut Kjeldstadli, Oslo universitet och Jan Lindegren, Uppsala universitet.
Alla tre sätter Kristian Gerner främst och Harald Gustavsson som nummer två.
Baseras på intryck
När historisk-filosofiska lärarförslags-nämnden sammanträtt är turordningen en helt annan. Harald Gustavsson är nummer ett.
Klas-Göran Karlsson och Birgit Sawyer är båda på andra plats. Nämnden säger att den inte kan dela på dem. Intressant i sammanhanget är att nämnden inte tagit ställning till jämställdhetsaspekten, vilket två av de sakkunniga gjort och ändå placerat Kristian Gerner främst.
Varför gör då inte nämnden det?
Baseras på intryck
Sammanträdesprotokollet avslöjar att beslutet baseras på intryck under provföreläsningen och under intervjun. Av protokollet framgår också att nämndens majoritet anser att Kristian Gerner saknar personlig förmåga att klara arbetsuppgifterna som Benkt Ankarloos efterträdare. Varför? Det står i Eva Queckfeldts reservation. ”Man” hade ”upplevt” att Gerner vid provföreläsningen och i en intervju uppträdde nonchalant och arrogant och att han inte varit medveten om sånt som jämställdhet, etnisk mångfald, genusperspektiv och studerandeinfly-tande. Det är dessa upplevelser som Eva Queckfeldt betecknar som subjektiva bedömningsgrunder i sin reservation.
En handling som Universitetsläraren har tagit del av avslöjar en uppgjord taktik att bli av med Kristian Gerner genom beslut i lärarförslagsnämnden. Taktiken beskrivs i punktform i handlingen som är författad av nämndens ordförande, etno-logen och dekanus Inger Lövkrona.
Ingen enig nämnd
Först ska man motivera varför Kristian Gerner inte är lämplig, sedan sätta Harald Gustavsson på första plats och därefter själv föra upp Birgit Sawyer på andra plats. Tanken är då att Gustavsson inte blir utnämnd av rektor, som har sista ordet, eftersom han redan är professor. Rektor väljer, med stöd av jämställdhetslagen, att utse Birgit Saywer. För att lyckas med taktiken fullt ut måste nämnden vara enig, vilket den alltså inte blev.
Fyra meriterade Lundaprofessorer i historia – Birgitta Odén, Göran Rystad, Sven Tägil och Benkt Ankarloo – protesterar och uttrycker sin oro i brev till rektor över att Gerner skjutits åt sidan med hänvisning till tillfälliga intryck. De fyra skriver till exempel: ”Anmärkningsvärt finner vi också det godtyckliga sätt på vilket nämnden tillåter sig att tolka eller snarare vantolka de sakkunnigas bedömningar av de sökande och ordningsföljden mellan dessa”. Och vidare: ”Tre enhälliga sakkunniga har såvitt vi vet aldrig desavouerats på sätt som nu skett”.
”Varför ska man ha sakkunniga, om deras enhälliga förslag inte alls tillmäts någon vikt”, frågar historieprofessorerna Eva Österberg, Kim Salomon och Sverker Oredsson i ett brev till rektor. De uttrycker också sin oro för rättssäkerheten.
Slutligen har också prefekten Jes Wienberg vid institutionen för arkeologi och antikens historia skrivit till rektor Boel Flodgren med anledning av ”lärar-förslagsnämndens agerande”. Fyra tjänster ska tillsättas vid institutionen. Brevet ger uttryck för oro över att en ny tillsätt-ningspolitik införs. ” Vi är oroliga dels för tillsättningen av nämnda fyra tjänster, dels för Lunds universitets renommé inåt och utåt”, skriver prefekten.
Vill inte uttala sig
Universitetsläraren har sökt rektor Boel Flodgren för kommentar. Hon hälsar genom sekreteraren Barbro Mårtensson att hon inte vill uttala sig eftersom saken ännu en gång ska behandlas i nämnden.
Vi har också sökt dekanus Inger Lövgren men hon har inte varit anträffbar.
I mitten av maj väntas Boel Flodgren avgöra ärendet.
JAN THORSSON
