Föreställningen att man ska göra allt själv är ett av de största hindren för att svenska forskningsresultat också ska omvandlas till nya framgångsrika svenska industriprodukter eller kommersiella tjänster. Det menar Ulla-Britt Fräjdin-Hellqvist, utvecklingschef och ansvarig bland annat för utbildning och forskning på Svenskt Näringsliv.
Ulla-Britt Fräjdin-Hellqvist är själv ursprungligen teknisk fysiker och har bland annat en lång karriär inom Volvo Personvagnar bakom sig. Hon har också suttit många år i styrelsen för Industri och Sjöbefälsskolan på Chalmers och i Naturvårdsverkets forskningsnämnd och sitter nu i Mistras styrelse.
Skapa möten
I sitt nuvarande uppdrag har hon haft anledning att fundera över vad som brister i kontakterna mellan näringslivet och forskarsamhället och varför det inte längre växer upp svenska storföretag baserade på svenska innovationer som tidigare. Det finns ett antal faktorer som Ulla-Britt Fräjdin-Hellqvist menar måste förändras om man vill få en mer väl fungerande överföring av forskningsresultat till näringslivet och därmed det svenska samhället.
– Det första är att skapa möten mellan forskare och dem som kan hjälpa till att utveckla deras idéer. Det är i mötet med människor som är bra på att se en marknad, behov, nya användningsområden och affärsmöjligheter som forskningsresultat kan kapitaliseras och lägga grunden till en ny verksamhet. Det kan både handla om nya företag – och vi behöver fler nya företag i Sverige, men det kan också vara ny verksamhet som går in i befintliga företag. Och det behöver inte vara så pretentiöst.
Den andra faktor som Ulla-Britt Fräjdin-Hellqvist pekar på är lärarundantaget. Att forskare på svenska universitet och högskolor själva har ensamrättigheterna till sina upptäckter.
– Detta leder till ett oönskat ointresse hos högskolorna att bidra till att föra ut rön som kan vara kommersiellt intressanta. Om man delade på rättigheterna så att lärosätena också hade ekonomisk vinning av att en idé exploaterades kommersiellt skulle de också kunna bygga upp organisationer för marknadsföring av forskning och hjälpa forskarna med de kontakter som behövs på ett helt annat sätt än vad den enskilde forskaren kan, menar hon.
På så sätt skulle både forskarna och universiteten tjäna på en delning av rättigheterna, framhåller hon. Och här är idéerna om att alla ska göra allt själva ett hinder. Varför ska en forskare som är bra p� sitt ämne också kunna göra marknadsbedömningar, marknadsföringsplaner, ta fram prototyper och så vidare? Forskaren behöver veta var han kan få tag i människor som kan hjälpa honom att göra detta. Människor han kan samarbeta med och ha förtroende för och som kan bidra med sitt kunnande till att utveckla en produkt av ett forskningsresultat.
Attitydförändring
– Det är mer en fråga om en attitydförändring än att bygga stora nya samhälleliga system. I USA vet barn redan i dagisåldern att man kan tjäna pengar på goda idéer och det är en inställning vi behöver mer av även i Sverige.
Ulla-Britt Fräjdin-Hellqvist tror inte att det är att svenskar eller svenska forskare i sig är mindre intresserade av att göra affärer än amerikaner eller att det inte skulle vara ”fint” att göra affärer på vetenskap som är problemet.
– Nästan alla har ju egna bolag, påpekar hon.
Problemet är istället ”göra allt själv kulturen” som gör det tungt och beroende på var man arbetar också svårigheter att hitta rätt hjälp.
– Finns du i en miljö med fungerande processer som till exempel Chalmers är det inte så svårt. Men alla har inte de möjligheterna och många tänker inte ens i de banorna. Jag är övertygad om att det finns många bra forskningsresultat och innvoationsidéer från forskarvärlden som skulle kunna göras om till bra affärer. Och det kan handla om ganska små insatser som behövs för att fungera som brygga mellan forskarna och företagen. Ofta behövs hjälp med själva presentationen av vad forskningsresultat eller idéer kan användas till. Här behövs tydligare strukturer så man vet vart man ska vända sig.
Idag är det forskarnas egen läggning för affärer som avgör om hans eller hennes forskningsresultat ska leda till en verksamhet – inte kvaliteten på själva forskningsresultatet.
Grundforskningen på universitet och högskolor, tillämpad forskning på instituten och näringslivets egen forskning främst i de stora företagen – alla behövs och är bra på olika saker och de har betydelse för Sveriges framtid som industrination menar Ulla-Britt Fräjdin-Hellqvist.
Glöm inte basindustrin
– Ett företag som Volvo Personvagnar ligger längre fram än många universitet när det till exempel gäller säkerhet som är en för företaget viktig konkurrensfråga. Man är ständigt på spaning efter nya rön. För de mindre och medelstora företagen har instituten stor betydelse, men där finns ett kommunikationsproblem och ett samordningsproblem. Instituten behöver tydliggöra sin uppgift. Företagen vet ofta inte vad de kan få hjälp med.
– Och den tillämpade forskningen är viktig inte minst för basindustrin. Fortfarande är det så att en mycket stor andel av Sveriges BNP kommer från basnäringarna, men det glöms ofta bort. Det är viktigt för Sverige att unga människor skaffar sig naturvetenskaplig utbildning och vill forska på de här områdena. Sedan ska vi också satsa på bioteknik, biovetenskap och de nya områdena, men inte överallt. Vi måste våga låta några högskolor ta ledningen annars skapar vi bara otydlighet inför såväl studenter, forskare och näringsliv. Menar Ulla-Britt Fräjdin-Hellqvist.
GUNILLA WINSNES
