Nyligen behandlade på flera sidor den ansedda tidskriften Nature fusket inom forskarvärlden. Tidskriften pekade ut molekylärbiologerna som särskilt fuskbenägna. Inte för att de i och för sig skulle vara mer moraliskt tveksamma personer än andra forskare. Inom deras område är fres-telserna dock särskilt stora nu på grund av den snabba forskningsutvecklingen. Möjligheterna till snabb ekonomisk vinning ökar riskerna för fusk på grund av till exempel stöld av resultat.
Forskningsetik har alltmer blivit ett diskussionsämne. Mycket beror det på uppmärksamheten som skapats kring genforskningen. Men debatten om forskarens ansvar är äldre. Nazismens missbruk av forskningen är till exempel alltjämt aktuell. Forskningen i de forna kommunistländerna är också i hög grad ifrågasatt.
Vad är en expert?
Två statliga utredningar, SOU 1989:74 och SOU 1999:4, har det senaste årtiondet tagit upp olika etiska aspekter på forskningen. I slutet av mars kommer regeringen med en proposition i ämnet.
Hennes bok är alltså högaktuell.
Birgitta Forsman har en bakgrund som bibliotekarie och kulturarbetare. I samband med 1970-talets kärnkraftsdebatt började hon fundera över vad en expert är. Det ledde henne så småningom in på vetenskapsteorin.
För 10 år sedan, 49 år gammal, disputerade hon i Göteborg. Nu är hon docent i vetenskapsteori med inriktning mot forskningsetik och arbetar deltid som forskare vid filosofiska institutionen i Lund. Bioetik och fusk inom forskningen har blivit hennes specialitet och varumärke. Hon driver också egen firma som föreläsare.
Birgitta Forsman har skrivit en rad artiklar och böcker i ämnet forskningsetik. Hennes nu utgivna bok Vetenskap och Moral är en forskningsrapport som bygger på djupintervjuer med 22 professorer i åldern 61 till 80 år. Tjugo av dem var vid intervjutillfället pensionerade. Ålderskategorin var ett medvetet val.
– Jag antog att äldre forskare skulle vara mer frispråkiga än folk i karriären, säger hon.
Bidra till kunskapsbas
Professorerna har varit verksamma vid fem universitet och två högskolor. Alla är svenskar utom en som är dansk. Flertalet är män.
Deras fackområden spänner över humaniora, juridik, medicin, teknik, samhällsvetenskap och teologi. De har varit framgångsrika inom sina områden och också visat intresse för att delta i den forskningsetiska debatten. Några namn: Jan Hult, Barbro Johansson, Birgitta Odén, Carl-Gustaf Andrén, Lars Erik Böttiger, Anna Christensen, Lars Werkö, Georg Klein och Lars Gyllensten.
Undersökningen är kvalitativ och ”explora-tiv”. Syftet är att bidra till en kunskapsbas om forskningsetik genom att identifiera olika pro-blemområden som kan utgöra en grund för vidare, mer precisa, kanske kvalitativa, undersökningar.
Valet av intervjupersoner är inte slumpmässigt utan bygger på handplockning.
Är de etiska problemen större i forskningen nu än förr? Birgitta Forsman tror att det kan vara så.
– Problem har alltid funnits men forskningen har blivit så teknisk avancerad och utvecklingen är så snabb att problemen ökar. Forskarna är också fler nu vilket ökar mängden forskning.
En annan problemkälla, enligt Birgitta Forsman, är att mycket forskning nu utförs i stora grupper. Det individuella ansvaret minskar.
Ännu ett problem kan vara att forskningen ofta är dyr. Externa medel kan göra forskarens yrkesliv osäkert och öka känslan av att vara styrd.
– Det kan finnas en risk att avstå från publicering av resultat som är negativa för finansiären. Här finns kända exempel från kemisk forskning och läkemedelsforskning.
Sopas under mattan
I boken citeras till exempel Lars Werkö som i ett annan sammanhang sagt att det händer att institutioner inte vill tala om varifrån forskningsmedel kommer för att inte avslöja eventuell styrning.
En kraftig ökning av forskare kan skapa problem i sig. Kvalitén kan sjunka, till exempel på grund av brist på kvalificerade handledare.
När följden av detta blir att doktorsavhand-lingar godkänns för lättvindigt så kan det i förlängningen innebära en kvalitetssänkning i hela forskningshierarkin.
Flera av de intervjuade professorerna anser att dåliga avhandlingar godkänns i alla ämnen. En tendens i avhandlingar är till exempel dåliga hänvisningar till källor och referenser.
Dåliga avhandlingar och tveksamma forskningsresultat stoppas inte av handledare och chefer utan sopas under mattan därför att institutionen annars kan hamna i vanrykte.
Svårt gå sin egen väg
Privata forskningsmedel kan upplevas som styrande men staten kan också styra genom olika slag av uppdragsforskning eller genom att skapa egna paradigm. Detta kan leda till att forskare blir opportuna i sin forskning. Resultaten blir de som förväntas. Det senaste exemplet på paradigm som anges av professorerna är genusforskning. De är i och för sig inte emot genusforskningen men tycker att de har sett att dålig kvalitet accepteras mer inom detta och andra områden som ligger i tiden.
Det är idag svårt att gå sin egen väg i forskningen. En professor säger till exempel:
– Det finns ju alltid en del oppositionella som går sina egna vägar, men de flesta följer väl med strömmen. Forskarsamhället består av en mängd olika människor, en mängd olika grupper, varav flera är originella och självständiga, andra – de flesta – är medlöpartypen.
Vidare:
– Det är få människor som verkligen kan stå emot grupptryck. Det inser inte folk. De flesta tror att de kan stå emot.
– Kollegialiteten är otrolig. Det finns en opportunism inom forskarvärlden liksom bland mänskligheten i övrigt.
Ett argument mot att tidsbegränsa professurer som angetts är att professorerna i så fall skulle känna sin frihet begränsad och inte våga uttala sig som de vill möter inte tilltro bland de intervjuade.
– De sitter mitt i smeten och är väldigt oroliga för att uttala sig ändå.
Det är inte bara dålig forskning som sopas under mattan som väcker olust hos professorerna. Krav på politisk korrekthet gör det också.
Åsikter som går emot de för dagen vedertagna kan innebära att man inte får en forskartjänst. Exempel på det anges i boken.
Tidsandan har betydelse
Tidsandan, samhällsklimatet, har alltså betydelse för forskningen och forsk-ningskvalitén. Forskningsresultat kan släppas i förtid, innan de är fullständiga, därför att de är ”inne”. Det minskar trovärdigheten. Men samhällsklimatet kan få än mer förödande konsekvenser.
– Om du ser på samhället idag, så mycket fusk och korruption och elände inom alla kategorier av människor, så är det ju inte så konstigt att även forskarna bär sig illa åt. Det är inte förvånande, säger en professor.
Professorerna vittnar om olika slag av fusk, plagiat och förfalskningar i forskningen.
Resultat friseras
Resultat som motsäger de egna utelämnas eller redovisas inte eller friseras. Citat eller till och med slutsatser övertas utan angivande av källa. En av intervju-personerna säger att han länge hört talas om fusk men aldrig trott att han själv skulle träffa på det. Andra säger att det förekommit fusk av olika slag i deras närhet men de menar att det är osäkert om det har ökat över tiden.
Frestelsen att fuska är störst bland yngre forskare i karriären, tror man. Ibland börjar fusket omedvetet, det finns en gråzon inom forskningen, man tar ett steg och ett till och så har gränsen överskridits
Kampen mot forskningsfusket började i USA och pågår nu i ett flertal länder. I Danmark har en central myndighet inrättas för att bekämpa fusket. Där sitter domare, lekmän och forskare.
En liknande instans behövs i Sverige, anser Birgitta Forsman. Dessutom behövs striktare jävsregler i forskarvärlden, utbildning i etik och mer debatt och öppenhet – kort sagt mer civilkurage bland forskare. De intervjuade professorernas intryck är att forskare ofta är fega…
Birgitta Forsman påpekar att fusk i forskningen inte bara är omoraliskt. Det kan också bli dyrt om felaktiga resultat sprids och får betydelse i samhället innan de upptäcks.
JAN THORSSON
