Förra numret av Universitetsläraren presenterade Högskoleverkets senaste rapport om befordringsreformen. Där nämns bland annat de överklaganden som har behandlats av Överklagandenämnden. Dessa ärenden rymmer besvikelse och känslor. I första hand från den sökandes sida, naturligtvis. Men i något fall även från de rektorer vilkas beslut nämnden har underkänt.
Överklagandenämnden beslöt i ett ärende att den klagande skulle befordras till professor. När den befordrade närmade sig pensionsdagen, anhöll han om att få fortsätta sin anställning, detta inte minst med tanke på att han var inplanerad för undervisning efter pensionsdatum. Någon ovillkorlig rätt till sådan förlängning finns inte, men skrivningarna om att en arbetsgivare ska se positivt på ansökan är starka. I första omgången sökte den befordrade om att få stå kvar i tjänst till 67 års ålder. Blankt avslag från rektor. Då sökte läraren om att åtminstone få kvarstå terminen efter pen-sionsdatum, så mycket mera som han var in-planerad för undervisning. Svar: Nej!
Det sista beslutet strider mot praxis vid lärosätet. Möjligen strider det också mot sunt förnuft, om nu sunt förnuft ska tillåtas råda inom den akademiska världen. Dålig personalpolitik är det i alla fall.
DET GÅR INTE att belägga ett orsakssamband mellan rektors bakslag i Överklagandenämnden och avslaget på ansökan att få stå kvar i tjänst. Men avslaget är en händelse som ser ut som en tanke, för att citera en forntida professor vid det aktuella lärosätet.
Studenternas så kallade rättighetslista remissbehandlas för närvarande. En del av förslagen är bra, och de berör i hög grad också lärares och doktoranders förhållanden. Decentraliseringen av beslutanderätten har ökat lärosätenas frihetsgrad, men denna autonomi går beklagligtvis ibland ut över både den enskilde anställdes frihet och rättigheter. SULF är en stark tillskyndare av ökat lokalt självbestämmande, men vi kan inte acceptera oklara eller rent av obefintliga rättsregler.
Just handläggningen av befordringsärendena uppvisar egendomliga exempel på myndighetsutövning. En adjunkt vid KTH med doktorsexamen och många års väl vitsordad lärar-tjänstgöring fick avslag på sin ansökan om befordran.
SULF har uppmanat medlemmen att överklaga beslutet. Att KTH inte utnyttjar möjligheten att uppmuntra en duglig lärare är konstigt. SULF kommer att följa hur detta ärende eventuellt bedöms av Överklagandenämnden, och därefter återkomma till frågan om hur KTH har fullgjort sin uppgift som statlig myndighet.
ÄVEN VÅRA DOMSTOLAR bidrar till oredan! En tingsrätt skulle bland annat ta ställning till om befordran från adjunkt till lektor innebär att adjunkten får en ny anställning som lektor eller inte. Detta har som bekant betydelse för lönefrågan, arbetsuppgifterna och liknande.
I Högskoleförordningen 4 kap. 13 § sägs följande:
”En adjunkt som är anställd tills vidare vid en högskola skall efter ansökan befordras till en anställning tills vidare som lektor vid den högskolan/…/”. Till yttermera visso sägs i propositionen 1996/97:141, där befordringsreformen behandlas, att ”en tillsvidareanställd adjunkt som är behörig att anställas som lektor skall således anställas som lektor”
MEN OBEKYMRAD OM denna regel och förarbetena konstaterar tingsrätten att det rör sig om ”samma anställning och inte en ny anställning”, eftersom den citerade paragrafen säger att ”adjunkten skall befordras till en anställning som lektor. Ordet anställas/…/” finns däremot inte.
De olika läraranställningar som överhuvudtaget får finnas räknas upp i Högskoleförord-ningen, och där framgår att adjunkt och lektor är två olika anställningar. I samband med en befordran utfärdar myndigheten ett nytt förordnande/anställningsbevis.
Resonemanget i tingsrätten är okunnigt, och beslutet åtminstone i den delen ogrundat. Anställningsreformen bygger på att den som befordras erhåller en ny anställning.
Faktum är att både SULF och vissa arbetsgivare arbetar för att förändringen också ska synas på lönen och ifråga om arbetsuppgifterna.
Ryktet att det skulle röra sig om tingsrätten i Grönköping är falskt och skamligt! Stockholms tingsrätt är rätt svar.
GÖRAN BLOMQVIST
Förbundsdirektör i SULF
