Förhandlingarna inom staten om nytt centralt löneavtal, RALS 2002, inleddes i slutet av januari. Parterna, det vill säga Arbetsgivarverket och organisationerna
SACO-S, OFR och SEKO, har ambitionen att träffa avtal före utgången av mars månad enligt den tidplan som gäller.
Förhandlingskartellen SACO-S, som SULF tillhör, yrkar på en tvåårig avtalsperiod med sista året uppsägningsbart. Arbetsgivarverket föreslår att avtalet skall löpa över tre och ett halvt år.
Arbeta långsiktigt
Det ger, menar Arbetsgivarverket, de lokala parterna möjlighet att arbeta mer långsiktigt med den lokala lönebildningen och att utveckla samverkansformer.
SEKO yrkar att avtalet skall vara ettårigt, men kan diskutera en längre period. OFR tar inte upp frågan om avtalets längd i sitt yrkande.
Nu gällande centrala avtal, RALS 2001, är ettårigt och löper till och med mars månad.
Samtliga parter utgår i förhandlingarna från att det nya avtalet i stor utsträckning kan bygga på principerna i RALS 2001. SACO-S menar i och för sig att modellen med lokal lönebildning utan centralt angivna siffror kan bibehållas. Men det förutsätter att det fackliga inflytandet i de lokala förhandlingarna förbättras. Det har, menar SACO-S, inte fungerat tillfredställande i de lokala förhandlingarna vid många myndigheter under det år som gått. Förhandlingsordningen måste skärpas med möjlighet att ytterst säga upp avtalen om lokala parter inte kan enas.
Inga individgarantier
Arbetsgivarverket förordar att det kommande avtalet ska innehålla så låga bindande kostnadsökningar som möjligt. Några individgarantier bör till exempel inte enligt Arbetsgivarverket finnas i de centrala avtalen. Arbetsgivarverket vill också vidga användningen av den så kallade lönesamtalsmodellen. Modellen finns nu endast i avtalet mellan Arbetsgivarverket och SACO-S.
SACO-S och de övriga fackliga organisationerna menar att medlemmarna ska ha en löneutveckling som är likvärdig med vad som gäller inom andra delar av arbetsmarknaden.
Lönegapet har vidgats
SACO-S hävdar att lönegapet mellan privatanställda respektive statligt anställda akademiker har vidgats. Lönerna är inte konkurrenskraftiga för akademiker inom staten. De låga lönerna för lärare, forskare och doktorander inom högskolan utgör ett mycket tydligt exempel.
SACO-S och i viss mån övriga organisationer yrkar också att arbetet med att eliminera osakliga löneskillnader ska intensifieras.
Samtliga parter förefaller överens om att fortsätta det partsgemensamma arbetet inom bl a högskoleområdet enligt RALS 2001.
BJÖRN BIRATH
