Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

”REJÄLT URHOLKADE FORSKNINGSANSLAG”

I början av december blev Vetenskapsrådet i ett slag ett begrepp i var mans medvetande. Med sitt mycket uppmärksammade ställningstagande för fortsatt stamcellsforskning i Sverige tog Vetenskapsrådet plats i topp på nyhetssändningar och på tidningarnas förstasidor. Organisationen har efter mindre än ett år etablerat sig som en stark kraft i Forskningssverige.

1 januari, 2002
Universitetsläraren

Det är uppenbart att den nya myndighetsorganisationen för forskningen givit oss mycket större styrka. Inte minst gäller det genomslagskraften i media och
gentemot andra myndigheter, säger Harriet Wallberg-Henriksson, som är huvudsekreterare i ämnesrådet för medicin med ansvar för medicinska frågor vid Vetenskapsrådet.
Trots att Vetenskapsrådet bildades så sent som vid förra årsskiftet har det redan aviserats en utvärdering och kritikerna har talat om att rådet har för lite pengar för egna projekt, att för mycket av de cirka 2 miljarder kronor som är avsatta redan är öronmärkta för olika satsningar.
När Harriet Wallberg-Henriksson ser på resurserna för den medicinska forskningen, som ju är hennes skötebarn i första hand, är hon också bekymrad.

För lite pengar
– På det medicinska området har anslagen inte höjts på 10 år vilket de facto innebär en rejäl urholkning av resurserna och det är frustrerande eftersom man ser att det finns många goda projekt som inte kan finansieras. Det finns för lite pengar till biovetenskap och framförallt biomedicin.
– På andra områden har anslagen höjts och det måste väl bero på att staten ansett att de tidigare varit missgynnade jämfört med medicinområdet. Så visst vore det önskvärt med mer pengar.
– Staten är den största finansiären av medicinsk forskning i Sverige, men inte den enda. Sedan kommer olika stiftelser och patientföreningar som samlar in pengar. Där är ju Cancerfonden ett bra exempel på en organisation som samlat in pengar och gjort stor nytta. Mindre än 10 procent av forskningen finansieras av privata företag.
Sverige är ett litet land och kan inte rimligen ligga i främsta linjen när det gäller all sorts forskning. När det gäller stamscellsforskningen har Sverige hittills hävdat sig väl. Här finns också möjlighet att tjäna stora pengar om utvecklingen blir den man hoppas på. När nu Sverige enligt Vetenskapsrådets mening bör bli ett av de länder som är beredda att gå i brä-
schen för att tillåta forskning på mänskliga embryon och terapeutisk kloning vilka hänsyn tar man då till de ekonomiska aspekterna och till ”nationella” intressen av att Sverige ska vara världsledande?

Stora ekonomiska intressen
När gäller stamcellsrekommendationerna har inga ekonomiska hänsyn tagits eller till att ett beslut i en viss riktning skulle gynna svensk forskning eller företag med anknytning till svensk forskning, förklarar Harriet Wallberg- Henriksson.
– Vi är medvetna om att det finns stora ekonomiska intressen i detta. Men vi har varit väldigt klara över att det inte får påverka styrelsen i dess beslut. Det vore katastrofalt om etiska avvägningar skulle styras av pengar.
– Vi har vägt möjligheten att bota och behandla svårt sjuka patienter mot de etiska problem som följer med denna forskning. Hur mycket kan man kränka liv för att bedriva denna forskning eller kan man inte göra det alls? Vi har försökt ta del av den diskussionen och hållit de ekonomiska aspekterna utanför. De behövs inte heller ur forskningsperspek-tivet. När det gäller de embryonala stamcellerna, som är de som är etiskt kontroversiella, forskas det bara på två ställen i Sverige; Stockholm och Göteborg. Så de ekonomiska insatser som krävs för att man ska kunna fortsätta är inte oöverstigliga.

Etiskt hållbart
Vetenskapsrådets styrelse känner sig helt trygg med att det beslut de fattat är etiskt hållbart och inte öppnar några kryphål för oseriösa kloningsförsök eller annan oönskad verksamhet.
Samtidigt sätter styrelsens beslut Sverige i fokus på den här forskningskartan, medger Harriet Wallberg-Henriksson.
– Det har stor betydelse för våra forskares möjligheter samarbeta med andra forskare i andra länder och driva detta vidare jämfört med om vi till exempel gått på den tyska linjen med ett moratorium. Men i grunden handlar det om att detta är angelägen forskning som vi ännu inte vet vart den leder även om vi hoppas på att den ska medföra bättre behandlingar för svårt sjuka människor.
– Man ska komma ihåg att det finns ju redan en terapi där man använder denna teknik; benmärgstransplantationer. Där man använder adulta stamceller för att bota blodsjukdomar och det fungerar. Förhoppningsvis kommer den forskning som nu bedrivs också att kunna leda till att liv räddas.

Intresset skapar problem
Det stora intresset runt stamcellsforskningen skapar problem, menar Harriet Wallberg-Henriksson. Journalisterna vill kunna tala om vilka sjukdomar som kommer att kunna botas och när det kommer att ske, vad som kommer att komma först och så vidare. Det vet ingen ännu. Det är svårt att informera om de här på ett balanserat sätt utan att väcka allt för mycket förhoppningar om snabb bot för människor med svåra sjukdomar.
– Här tycker jag att patientföreningarna också måste ta ett ansvar. De har ibland varit med och skruvat upp förhoppningarna lite för mycket.
– Beslutet var väl förberett, vi hade gått igenom alla aspeker och alla forskare var överens. Etiska problem är inte heller något vi är ovana vid.
– Syftet med medicinsk forskning är ju att hjälpa att hitta botemedel för svårt sjuka patienter. För att hitta bot för cancerpatienter måste man forska på cancerpatienter. Det är ett jättedilemma att be en canceraptient medverka i en forskningsstudie.
– På samma sätt är det ett etiskt dilemma att be ett par som ska genomgå provrörsbefrukt-ning att donera ett överblivet embryo till forskning. Det finns ju en beroendeställning hos dessa personer gentemot sjukvården.
– Att stamcellerna blivit så uppmärksammade för de etiska problemen beror på att det kor om livets uppkomst och vad man får och inte får göra med ett be-fruktat ägg. Det tangerar ju också kloning som alla är mer eller mindre rädda för.
– Vetenskapsrådet vill ju tillåta möjligheten till terapeutisk kloning, men för det krävs att man går igenom lagstiftningen ordentligt. Regeringen ska förtydliga den lagstiftning som finns så att den regel som finns om att det är förbjudet att sätta tillbaka ett manipulerat befruktat ägg hos en kvinna också tydligt ska gälla kloning. Med den nuvarande formuleringen finns en osäkerhet eftersom terapeutisk kloning i teknisk mening inte handlar om befruktade ägg. förklarar Harriet Wallberg-Henriksson.
Utbildningsminister Thomas Ötros har utlovat en snabb behandling av dessa frågor. Men han hade inte fått någon förhandsinformation om Vetenskapsrådets beslut. Självständigheten är viktig för Vetenskapsrådets trovärdighet.
– Vi är en fristående självständig myndighet, det är en nödvändighet, konstaterar Harriet Wallberg-Henriksson.

GUNILLA WINSNES

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023
Nummer 4, 2023