UKÄ fick regeringens uppdrag våren 2015 att utreda moocar och har nu kommit med rapporten som i mycket bygger på enkäter till lärosätena. Sex svenska lärosäten har hittills gett moocar, de första redan 2012. I begreppet mooc ligger att det är många deltagare. 2014 anmälde sig 64 000 personer till fem moocar anordnade av svenska lärosäten och under 2015 hade siffran ökat till 151 000 personer fördelat på elva moocar. En stor del av de anmälda deltagarna kommer ifrån andra länder än Sverige. Men andelen anmälda deltagare som verkligen börjar på kurserna är ofta låg, mellan 5 och 67 procent. Betydligt färre fullföljer kurserna.
De svenska lärosäten som ger eller har gett moocar är Chalmers, Högskolan i Jönköping, Karolinska institutet, Mittuniversitetet, och universiteten i Lund och Stockholm. Ytterligare några lärosäten planerar att i framtiden ge moocar; Blekinge tekniska högskola, Kungl. Tekniska högskolan och Uppsala universitet.
Ska vara avgiftsfria
UKÄ:s utredning landar i ett färdigt förslag till förordning, men hur regeringen kommer att hantera det är ännu en öppen fråga. I rapporten påpekar UKÄ att moocar inte är reglerade för svenska lärosäten, och att de kanske inte ens är tillåtna. UKÄ föreslår därför en ny förordning där universitet och högskolor ges en tydlig möjlighet för att anordna mooc-kurser som en särskild utbildningsform. Utbildningarna får inte vara ordinarie högskolekurser och ska vara avgiftsfria. Däremot ska lärosätena ha möjlighet att ta ut en avgift för att ge kursintyg.
”Varje krona tas från ordinarie utbildning”
UKÄ föreslår att lärosätena bör få möjlighet att använda sina ordinarie anslag för kostnader för att utveckla och anordna moocar, upp till 0,2 procent av lärosätets totala anslag.
– Det är blygsamma belopp så det verkar rimligt. Men principiellt kan man fundera på om lärosätena bör få extra medel för moocar. Annars tas ju varje krona som används för moocar från den ordinarie utbildningen som redan är eftersatt resursmässigt, säger Kenneth Nyberg, docent i historia vid Göteborgs universitet. Han har följt moocfrågan en längre tid och arbetar bland annat med nätbaserad utbildning, blended learning och digital humaniora. I både Universitetsläraren och GU Journalen har han tidigare varnat för övertro på moocar.
Särskilda medel till mindre lärosäten
Eftersom det kan kosta cirka tre miljoner att utveckla moocar menar UKÄ att 0,2 procent av anslaget inte räcker för mindre lärosäten. Därför bör staten avsätta särskilda utvecklingsmedel, cirka 40 miljoner kronor per år.
– Det här är positivt, eftersom det är oerhört viktigt att man får resurser till pedagogisk utveckling kopplat till digitala verktyg. Men man borde avsätta en summa pengar till generell pedagogisk utveckling i digital miljö, inte i första hand knyta det till moocar utan att man ser moocar som en möjlighet bland andra, säger Kenneth Nyberg.
”Olyckligt att konkurrera som företag”
Utredningen konstaterar att en anledning att anordna moocar är att lärosätet vill bli mera synligt. UKÄ påpekar i rapporten att samarbeten kring gemensamma nätbaserade utbildningsmoduler bör underlättas men att lärosätena själva avgör om de vill samarbeta.
Kenneth Nyberg efterlyser en nationell övergripande strategi.
– Personligen tycker jag att det är olyckligt att lärosäten ska konkurrera med varandra som företag, som de faktiskt uppmuntras göra. I stället bör man försöka ta ett nationellt grepp med en central samordning eller enhet för utveckling, inte minst om man tänker sig moocar på svenska. Det skulle behövas en funktion som det så kallade Nätuniversitetet som fanns i början av 2000-talet. Jag tycker att det är svårt att förstå att man lade ner det, i stället borde det ha expanderat.
Fångar möjligheter och begränsningar
Som helhet är Kenneth Nyberg positiv till UKÄ:s utredning.
– Jag tycker att rapporten är nyanserad och fångar in de möjligheter och begränsningar som moocar erbjuder i ett svenskt högskolelandskap. För det är oerhört positivt att med moocar blir mer kunskap mer tillgänglig för fler studenter. Samtidigt ska man vara medveten om att moocar i sin nuvarande form inte helt kan ersätta traditionell högskoleutbildning utan mer bör ses som ett komplement till befintliga kurser.
