Styrelserna har den yttersta makten över lärosätena, men måste balansera mellan att inte lägga sig i forskning och utbildning samtidigt som man har ansvar för det som anses principiellt viktigt. Regeringen har i sin tur makten över tillsättningen av ledamöter, där de senaste decennierna har inneburit en ökad närvaro av styrelseproffs, företagsledare och myndighetschefer.
