De senaste åren har varit tuffa för Queen’s University Belfast, QUB, Nordirlands största universitet. Under hösten 2024 meddelade ledningen att det ekonomiska underskottet innebar att 270 tjänster behövde tas bort. Nedskärningarna skedde sedan under våren genom ett frivilligt avgångspaket tillgängligt för alla anställda.
Dirk Brandherm är ämnesansvarig för geografi och arkeologi vid QUB, och företrädare för det brittiska fackförbundet för universitetsanställda. Enligt honom var många av de som gick med på avgångspaketet visserligen glada över erbjudandet, men det betyder inte att allt är frid och fröjd.
– Den största frågan är hur mycket arbetsbördan kommer att öka för kvarvarande personal. Det har inte gjorts någon systematisk undersökning om detta. Och eftersom de flesta avslutade sin tjänst först i slutet av juli kommer effekterna inte märkas förrän under hösten.
Dirk Brandherm
Företrädare för det brittiska fackförbundet för universitetsanställda, QUB
QUB är inte ensamt om att dras med ekonomiska problem i Nordirland. Regionens statliga anslag till högre utbildning är lågt – den största delen av budgeten går till sjukvård och grundskola – och terminsavgifterna, styrda av ett politiskt beslutat avgiftstak, är mindre än hälften jämfört med i England. I början av maj gick de tre nordirländska universiteten samman för att i ett öppet brev till den regionala regeringen i Stormont begära ett höjt tak för terminsavgifterna, något som Dirk Brandherm är kluven till.
– Vi är glada att kunna erbjuda lägre terminsavgifter, även om det samtidigt sätter vissa tyglar på universitetets ekonomi. Däremot är vi och universitetet helt överens om att det behövs höjda offentliga medel.
Kravet fick snabbt stöd från näringslivet och fler lärosäten. En av de som ställde sig bakom brevet är Peter Finn, rektor för St Mary’s University College.
– Situationen är tillräckligt akut för att vi, som egentligen i någon mån är konkurrenter, skulle gå samman och föra en gemensam talan. Men jag vill vara tydlig med att ingen av oss tog lätt på detta. Att höja terminsavgifterna var verkligen sista utvägen eftersom alla andra vägar till ökad finansiering blockerats.
Peter Finn
Rektor för St Mary’s University College
Universitetens begäran avfärdades av ekonomiminister Caoimhe Archibald med hänvisning till behovet av ett finansieringssystem som även fortsättningsvis är överkomligt för studenter. Däremot erkände hon att situationen är ohållbar och lovade en utredning av en alternativ finansieringsmodell.
– Jag kan förstå att hon inte gick med på höjda terminsavgifter eftersom det är en väldigt känslig fråga. Hon hade inte konsensus från oppositionen i frågan och valde att säga nej, säger Peter Finn.
Situationen beror på flera faktorer, menar han. Precis som med terminsavgifterna finns det ett politiskt beslutat tak för antalet studentplatser som lärosätena får erbjuda, vilket gör att många nordirländare söker sig till andra delar av Storbritannien för sina studier. Internationella studenter, som betalar väsentligt högre terminsavgifter, har dessutom minskat i antal de senaste åren.
Även Storbritanniens relation till EU spelar in.
– I slutändan speglar tillgången till offentliga medel hur stark den brittiska ekonomin är. Och vi vet alla att det inte var smart ekonomiskt att lämna EU. Den brittiska ekonomin ser inte ljus ut de närmaste sex, sju åren, och till viss del beror det på Brexit, säger Peter Finn och fortsätter:
– Det finns inte mycket till hopp just nu. Varje universitet kan hitta sina egna sätt att effektivisera och komma runt problemet. Men det som behövs är en makrolösning. Det behövs ytterligare medel.
