Karl Michaëlsson
Rektorsråd för forskningsinfrastruktur, Uppsala universitet
Under de senaste åren har påståendet att svensk forsknings kvalitetsutveckling är i dalande återupprepats av flera olika instanser. I DN debatt (17 juni 2023) framförde representanter från Kungliga Vetenskapsakademien, Svenskt näringsliv och Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien att Sverige i en internationell jämförelse tappat position som ett forskningsledande land.
Beskrivningen är alarmistisk och situationen för svensk forskning framställs som en kris. Senast har Forskningsfinansieringsutredningen, nu aktuell genom en remissutvärdering, dragit slutsatsen att vi har en svag kvalitetsutveckling av svensk forskning i förhållande till resurstillskotten.
Jag menar att dessa slutsatser inte stämmer. Svensk forskning presterar väl i förhållande till förutsättningarna.
”Jag menar att dessa slutsatser inte stämmer. Svensk forskning presterar väl i förhållande till förutsättningarna.”
För att belysa frågan krävs en systematisk genomlysning av vilka ekonomiska resurser som staten ställer till förfogande för forskning och utveckling, att relevanta kvalitetsmått används för att mäta forskningsproduktion, samt att jämförelsen med andra länder görs på ett adekvat sätt.
”Satsningarna” på forskning har ätits upp av ökade utgifter. Under perioden 2015–2022 har statens finansiering av forskning och utveckling ökat från 33 till 43 miljarder kronor, en ökning med 30 procent som dock utgör en konstant andel av den totala statsbudgeten.
Under samma period har lönekostnaderna gått upp och sett till ett statligt genomsnitt har universiteten haft ökade lönekostnader på mellan 22 och 27 procent. Lärosätenas kostnader för lokaler har också gått upp.
En majoritet av universitetens lokaler förvaltas av Akademiska hus som har ett årligt direktavkastningskrav till staten om 5 till 6 procent. Lokalkostnaderna ska följa konsumentprisindex, vilket ger 19 procent total ökning för universiteten 2015–2022.
”… ökade kostnader innebär att en stor andel av det skenbart ekonomiska tillskottet räknat i absoluta tal från staten under perioden 2015–2022 äts upp av ökade utgifter.”
Dessa ökade kostnader innebär att en stor andel av det skenbart ekonomiska tillskottet räknat i absoluta tal från staten under perioden 2015–2022 äts upp av ökade utgifter.
Antalet professorer, som står för en stor del av forskningsproduktionen vid svenska universitet, har också legat stabilt under samma period. Däremot har det totala antalet anställda ökat med 10 procent.
För att göra en rättvis jämförelse krävs en omvärldsanalys. Forskningsproduktion mäts huvudsakligen i vetenskapliga artiklar. De vetenskapliga tidskrifterna är sinsemellan rankade med hjälp av måttet impaktfaktor, som mäter hur stort genomslag artiklarna i en tidskrift haft över tid.
Genom att använda den internationella publikationsdatabasen Web of Science med över 21 000 internationella vetenskapliga tidskrifter kan årlig publikationsstatistik från olika länder tas fram. Dels finns information om totalantal av olika typer av forskningspublikationer, dels finns från de senaste tio åren statistik för den mest högciterade publiceringspercentilen (topp 1 procent) de närmaste åren efter publicering.
Den typen av högciterade publikationer är en skarpare kvalitetsgräns än den högsta decilen (topp 10 procent) av citerade artiklar som ofta använts i tidigare internationella jämförelser, bland annat i Forskningsfinansieringsutredningen.
Som en jämförelse, topp 1 procent av alla rankade tidskrifter inom Web of Science har minst 17 citeringar inom de närmaste två åren efter publicering (impaktfaktor 17 eller högre) men topp 10 procent av tidskrifterna har den betydligt ljummare gränsen om minst 5 citeringar under samma tidsperiod (impaktfaktor 5 eller högre).
Under 2022 passerades USA av Kina som det land med högst antal vetenskapliga publikationer. Skillnaden mellan länderna blir ännu mer påtaglig vid en jämförelse av toppciterade publikationer. Under 2013 hade kinesiska författare bidragit i 15 procent av totalantalet av de högciterade publikationerna men 2022 hade den kinesiska andelen av dessa publikationer ökat till 45 procent.
Det har blivit trängre i den gyllene högciterade publikationsburen. Samtidigt har andelen av de högciterade publikationerna med författare från USA minskat med 20 procentenheter.
Det totala antalet forskningspublikationer med svenska medförfattare har från 2013 till 2022 ökat med 40 procent och de högciterade publikationerna med 50 procent, vilket får betraktas som en god produktivitetsutveckling i förhållande till de reella ekonomiska statliga forskningsresurstillskotten till universitets- och högskolesektorn.
Ofta jämförs svensk forskningsprestation med Nederländerna och Danmark. Chansen för att en svensk forskare 2022 har presterat en högciterad artikel skiljer sig inte mot dessa länder, och inte heller mot Finland.
Däremot har svenska forskare cirka 20 procent högre statistiskt säkerställd sannolikhet för en högciterad publikation jämfört med forskare från Norge, Storbritannien och Kina. Skillnaden mot USA är ännu mer påtaglig, med 70 procent högre sannolikhet för en svensk forskare att tillhöra det högsta 1 procent-toppskiktet av citeringar.
Mätt med antal publicerade artiklar med en lättillgänglig och transparent metodik, både som totalantalet publikationer och som relativ andel riktigt högciterade publikationer, presterar svensk forskning således mycket väl och succesivt bättre under den senaste tioårsperioden.
”De som tidigare kritiserat svenska forskares insatser bör begrunda den egna bakomliggande metodiken för sina slutsatser.”
De som tidigare kritiserat svenska forskares insatser bör begrunda den egna bakomliggande metodiken för sina slutsatser.
Vi ska vara stolta över vad svenska forskare presterar, både i förhållande till ekonomisk tilldelning och i relation till den numera starka konkurrensen från Kina. Svenska forskare – sträck på er!
Karl Michaëlsson
Professor i medicinsk epidemiologi och rektorsråd för forskningsinfrastruktur
Uppsala universitet
