Inne på Nationella Taras Sjevtjenko-universitetet, även kallat Kievs universitet, finns inga uppenbara tecken på att landet befinner sig i krig. Studenter rör sig ledigt längs korridorerna med läroböcker i händerna, samtalande med varandra.
Undervisningen har från och med höstterminen återgått till att vara campusbaserad i stället för nätbaserad. Allt är till synes tillbaka till det normala.
Lilia Miroshnychenko, chef för avdelningen för utländsk litteratur, tar emot Universitetsläraren i ett mötesrum på filologiska institutionen. Hon berättar att lärarkollegiet och studenterna har anpassat sig väl till omständigheterna.
Men det har krävt en ökad öppenhet för en föränderlig tillvaro.
– Ta i dag som exempel. Flyglarmet gick och vi tvingades avbryta alla lektioner och gå ner till skyddsrummet. Sådana återkommande avbrott gör att vi måste planera mycket mer, ta höjd för det oförutsedda och vara mer flexibla för att uppnå läromålen under terminerna.
Lilia Miroshnychenko
Avdelningschef, Kievs universitet
Flyglarmet sätts i gång så fort staden riskerar att utsättas för ett luftangrepp, i form av till exempel drönarattacker eller kryssningsrobotar. Ingen kan förutspå när det kommer ske eller hur länge hotet ska fortgå – ibland rör det sig om flera timmar innan faran blir avblåst.
Att någonting faktiskt slår ner och orsakar skada har blivit allt ovanligare i takt med att stadens luftvärn utvecklats, och de flesta Kievbor ignorerar numera flyglarmen. Men på universiteten är det obligatoriskt att ta dem på allvar och uppsöka skyddsrummen.
– Vi försöker bibehålla någon form av normalitet, men säkerheten och den fysiska överlevnaden kommer alltid att komma först, säger Lilia Miroshnychenko.
För ett år sedan var situationen betydligt värre. Flera universitetsbyggnader fick avsevärda skador under invasionens första veckor, och under ett luftanfall den 10 oktober 2022 skadades ytterligare byggnader, däribland den filologiska institutionen.
Lilia Miroshnychenko berättar att roboten slog ner mitt i korsningen utanför byggnaden. När hon kom till jobbet dagen därpå var det rum vi befinner oss i totalförstört – delar av innertaket hade rasat in och fönstren var krossade.
– Det var bara att börja fixa. Och nu är det mesta återställt. Men du kan fortfarande se spår från explosionen på husfasaden.
Totalt har över 700 fönster förstörts och 15 byggnader skadats på universitetets olika campusområden. Reparationskostnader har därmed blivit en överväldigande stor utgiftspost i en redan ansträngd budget. Det berättar vicerektor Kseniia Smyrnova, ansvarig för internationellt samarbete.
– Den budget som vi tidigare tilldelats och som skulle gå till bland annat nybyggnationer och underhåll ströps förståeligt nog när kriget kom och gick i stället till militären. Det betyder att vi måste kämpa för att få till det ekonomiska. De flesta lärares löner har fått lov att sänkas. Och vi har blivit helt beroende av internationellt stöd.
Kseniia Smyrnova
Ansvarig för internationellt samarbete, Kievs universitet
Många anställda försvann efter invasionen. Vissa flydde landet och kom inte tillbaka. Andra, som till exempel universitetets dekanus för den historiska fakulteten, tillsammans med ungefär 100 ytterligare anställda, ryckte in i kriget.
Det har gjort det svårt att fylla alla vakanser på universitetet.
– Vi har fått lov att göra en del administrativa ändringar, vilket innebär att många har fått nya arbetsuppgifter eller fått ta på sig mer ansvar. Men vi har också fyllt vissa lärarluckor genom att ta in fler internationella gästföreläsare, säger Kseniia Smyrnova.
Sedan krigets utbrott har flera nya lagändringar gällande det ryska språket och rysk kultur skett. I juni 2022 beslutade ukrainska parlamentet att förbjuda rysk musik i det offentliga. Därefter förbjöds även import och distribuering av ryska böcker.
I somras beslutade Kiev stad dessutom att införa ett tillfälligt förbud mot all offentlig uppvisning av rysk kultur – något som även gäller för utbildningar.
Men enligt Kseniia Smyrnova är inte detta något som påverkar verksamheten på universitetet.
– Redan innan invasionen valde vi att sluta med ryskspråkiga program, och några kurser i rysk kultur har vi inte. Ryska lärare har visserligen avskedats, men inte för deras härkomsts skull utan för att de har uttryckt stöd för invasionen, vilket inte går ihop med universitetets värderingar.
Även om verksamheten på universitetet fortgår i princip som vanligt i dag så är det en påfrestande tillvaro. Att ständigt oroa sig för vad som komma skall och vara beredd på att det när som helst kan komma nya anfall tär på psyket.
Dmytro Chomko
Ordförande för Kievs universitets lokala fackförbund
En stor utmaning är därför att hålla studenterna motiverade, och värna om den mentala hälsan hos de anställda. Det menar Dmytro Chomko, lektor i hydrogeologi och ordförande för Kievs universitets lokala fackförbund som står under riksförbundet Trade Union of Education and Science Workers of Ukraine.
– Vi måste försöka se till att de anställda väljer att stanna kvar här, se till att de får betalt, att de får tillräckligt mycket stöd och hjälp för att må bra mentalt. Det handlar inte bara om rädslan för nya anfall utan också om posttraumatisk stress hos de som återvänt från krigsfronten, förlorat sina hem eller har närstående som omkommit.
Universitetet har därför upprättat en nätbaserad samtalsmottagning dit både anställda och studenter när som helst kan vända sig för psykologisk hjälp och rådgivning.
Facket bistår dessutom sedan krigets start med humanitärt och ekonomiskt stöd, berättar Dmytro Chomko.
– Det har handlat om akut hjälp till de som är i behov av kläder och mat, liksom tillfälliga boenden för internflyktingar. Nu fokuserar vi på de medlemmar som gått ut i fronten, genom att till exempel hjälpa dem försörja sina familjer, och betalar ut kompensation till närstående till medlemmar som har omkommit.
När den ryska invasionen inleddes avlöste den coronapandemin som man då precis var på väg att få kontroll över. Det ukrainska folket hann därmed inte få mycket ro mellan katastroferna. Men erfarenheterna från pandemin innebar också fördelar.
Som till exempel att rutiner för distansundervisning redan fanns på plats när kriget kom, berättar Dmytro Chomko.
– När covid kom tänkte vi att vi hade drabbats av det värsta tänkbara scenariot. Det var ändå en smitta som satte hela världen ur spel. Sedan bröt kriget ut, vilket ingen hade trott var möjligt. Många var rädda och förvirrade den första tiden. Men nu är vi desto starkare och mer förenade.
