Universitetsläraren har varit i kontakt med de forskningstunga lärosätena i Sverige och frågat hur coronakrisen påverkar forskningen. Det övergripande svaret är att verksamheten fortsätter som förut, men med en hel del förändringar. Alla medarbetare som inte måste vara på plats arbetar hemifrån, resor är skjutna på framtiden. Konferenser och seminarier är inställda eller genomförs digitalt på distans. Disputationer genomförs enligt plan, oftast med en kombination av ett minimum av personlig närvaro och digitalt deltagande i övrigt. Inte heller verkar forskningsmiljöer i nämnvärd utsträckning dräneras för att utländska medarbetare åkt hem. Permitteringar är överlag inte aktuellt.
– För forskning är rekommendationen att allt arbete som går att göra hemifrån, ska göras hemifrån. Det gäller samma för doktorander och postdoks. Vi har ju väldigt bra digitala verktyg och de används flitigt. Men laborativt arbete måste förstås göras på plats. Och, åtminstone sett till min egen institution, har det än så länge inte varit problem med leveranser, säger Anna Arnqvist, vicedekan för forskning vid den medicinska fakulteten vid Umeå universitet.
Hon säger att i labben är det övervägande doktorander och postdoks, medan många seniora forskare mestadels jobbar hemifrån.
Vid Göteborgs universitet är situationen likartad.
– Generellt är det ganska låg fysisk närvaro, 80–90 procent är inte på plats. Men jag har sagt att det är viktigt att man inte är ensam i labbet, det ska inte vara ensamarbete om det skulle hända en olycka, säger Göran Hilmersson, dekan för naturvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet.
Begränsad närvaro i labb
En annan aspekt på den nya situationen för labbarbete är att lärosäten schemalägger närvaron i labben för att inte riskera smittspridning, vilket KTH påpekar i ett mejl.
Även Umeå universitet påpekar samma sak.
– I större labb där det normalt vistas förhållandevis många personer eller labb där man sitter trångt kan man få jobba i skift för att inte vistas för nära varandra, säger Anna Arnqvist.
Forskningsmiljöerna verkar generellt fungera. Stockholms universitet svarar exempelvis att forskningsverksamheten på Fysicum fortgår utan större förluster.
Klinisk forskning påverkas
Men det finns ett undantag från bilden att allt fungerar.
– För klinisk forskning krävs sjukvårdens resurser och om mycket av verksamheten ändras på grund av covid-19-pandemin kan det vara nödvändigt att dra ned på klinisk forskning. Normalt kanske det tas prover i samband med att patienter kommer på besök, man nu kanske man inte ens gör den typen av undersökningar eller operationer på grund av covid-19, säger Anna Arnqvist.
Dessutom är det troligt att till exempel forskande läkare och sjuksköterskor behövs i vården i större utsträckning än tidigare.
– Det är nära samverkan mellan regionerna och akademin, alla försöker hitta lösningar och det är viktigt att sjukvården fungerar, säger Anna Arnqvist.
Flera lärosäten påpekar problemen för den kliniska forskningen.
– Det område där vi just nu ser påverkan är inom klinisk forskning där vårdens kraftsamling kan påverka förutsättningarna för forskningen. En hjälp är att till exempel Vetenskapsrådet har öppnat möjligheten att under en kortare tidsperiod använda andra forskningsmedel till forskning som relaterar till viruset sars-CoV-2 och sjukdomen covid-19, säger Per-Olof Brehmer, vicerektor för forskning vid Linköpings universitet.
Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet skriver i ett mejl att de har stora bekymmer inom klinisk forskning där studier stoppats på grund av svårigheter för kliniska forskare att ta ut sin forskningstid, och på sina håll stoppad patientrekrytering. ALF-medel kan inte tas ut i planerad omfattning, möjligheter att spara medel till nästa år diskuteras på nationell nivå.
Doktorander kan bli försenade
Disputationer fungerar överlag, däremot är det ofrånkomligt att en del doktorander sinkas i sina forskarstudier.
– Vi tittar på risken att doktorander blir fördröjda och vi kan säga att än så länge går det att göra omprioriteringar. Vi håller koll på det, säger Per-Olof Brehmer vid Linköpings universitet.
Jessica Nyberg Pettersson, samordnare vid sektionen för student- och utbildningsstöd vid Göteborgs universitet, befarar att det kan bli effekter för doktoranderna på sikt.
– Kanske är det de doktorander som är mellan sex månader och två år in i sin utbildning som påverkas mest. De kan vara i fasen att samla in material, genomföra fältstudier, laborationer, intervjuer med mera som nu inte kan genomföras. Detta kan innebära att vi först om två–tre år kommer att se en ökning av doktorander som inte hinner klart med sin utbildning och därför kan behöva få förlängning av sin doktorandanställning på grund av särskilda (corona)skäl, skriver hon i ett mejl till Universitetsläraren.
Även postdoks kan drabbas
För vissa postdoktorer kan läget bli kritiskt då deras anställningstid är begränsad till två år, vilket är relativt kort tid.
– De kanske har valt att komma till Sverige för att lära en metod och vissa metodkurser kan vara inställda, säger Anna Arnqvist vid Umeå universitet.
Att döma av rapporterna från universiteten verkar inte verksamheten för postdoks överlag ha drabbats hårt ännu. Men lärosätena befarar förseningar på grund av coronakrisen och har vänt sig till Arbetsgivarverket. Verket har därför förtydligat att ett särskilt skäl att förlänga postdokperioden skulle kunna vara att postdokens egen forskning påverkats negativt till följd av smittspridningen av coronaviruset.
De stängda gränserna orsakar en del trassel.
– I nuläget ser vi vissa svårigheter när det gäller nyanställda internationella medarbetare som inte kan komma hit, och det finns medarbetare som är fast utomlands, skriver Anders Malmberg, prorektor vid Uppsala universitet i ett mejl.
Kortare utbyten kan ställas in
För forskare med kortare förordnanden och i korta utbyten blir de stängda gränserna problem, särskilt om nedstängningen fortsätter.
– De stora problemen är nog de som bara ska vara här fyra veckor från ett annat land, i ett samarbetsprogram. De kanske inte ens kan komma hit. Men hos oss är det ganska få personer det är fråga om, säger Göran Hilmersson vid Göteborgs universitet.
Stockholms universitet rapporterar om postdoktorer som kommer i kläm när de ska byta anställning. Åtminstone två postdoks som ordnat nytt jobb i USA kan inte åka. Följden blir att de är utan jobb i Sverige och utan kontrakt eller anställningsbevis från USA.
Beredskap för ändrat läge
Flera lärosäten säger att de förbereder för om situationen skulle ändras.
– Institutionerna har blivit ombedda att förbereda för att läget förvärras och om lokalerna skulle komma att stängas. Det kan finnas känslig instrumentering, som inte bör slås av och som kräver tillsyn, det finns forskargrupper som håller på med långtidsexperiment som skulle bli yttersta kostsamma att avsluta. I vissa fall kanske det inte ens går att ersätta forskningsmaterialet. Prefekterna har fått i uppdrag att säkra sådana essentiella saker och upprätta listor över vilken utrustning och vilket material som vi skulle behöva dispens att bevaka, säger Anna Arnqvist.
Även Chalmers har beredskap utifall läget skulle förvärras.
– Vi har inventerat den experimentella verksamheten i förberedande syfte i fallsituationen med corona skulle bli värre för att vara förberedda på det, mejlar Anders Palmqvist, Chalmers vicerektor för forskning och forskarutbildning.
Lunds universitet skriver i ett mejl att universitetet har gjort risk- och konsekvensanalyser där de olika fakulteterna bland annat har gått igenom vilka verksamheter som är kritiska att bemanna, till exempel djurhus, och hur man ska säkerställa att verksamheter kan bedrivas vid eventuellt stort personalbortfall.
Men trots allt, forskningen vid universiteten fortsätter.
– Det finns många andra verksamheter i samhället som det är mer kritiskt för än för oss. Det haltar men det fungerar, säger Anna Arnqvist.
