Av de anställda som har svarat på enkäten uppger var fjärde kvinna att de har utsatts för sexuella trakasserier någon gång under sin anställning vid universitet. För män är siffran sju procent. 17 procent av kvinnorna och drygt 4 procent av männen uppger att de har varit utsatta under de senaste tre åren.
− Resultatet förvånar mig inte. Det är ungefär vad vi hade väntat, säger professor Anette Agardh.
Enkätundersökningen har genomförts inom den treåriga satsningen Tellus, där hon är projektledare. Satsningen ska mynna ut i förslag på hur Lunds universitet kan förbättra arbetet mot sexuella trakasserier. Tellus forskning är etikprövad och finansierad av Vetenskapsrådet. Resultaten som presenteras nu bygger på en preliminär analys.
Enkäten har gått ut till både medarbetare och studenter, med en svarsfrekvens på 34 procent för anställda och 32 procent för studenter.
− Vi bedömer att det är tillräckligt bra för att vi ska kunna gå vidare och göra vetenskapliga analyser på det insamlade materialet. Vi kommer självklart att göra en analys kring bortfallet, men vi ser redan nu att det är alltför många som har erfarenhet av sexuella trakasserier vid universitetet, säger Anette Agardh.
”Nu vet vi hur läget är”
Tellus initierades år 2018, i kölvattnet efter metoo-uppropet. Torbjörn von Schantz, rektor vid Lunds universitet, tycker att forskningen som har genomförts inom projektet ger ett viktigt kunskapsunderlag.
− Nu vet vi hur läget är och det är en fördel när man ska ta itu med ett problem, säger han om enkätundersökningens preliminära resultat.
Undersökningen visar att många som utsätts väljer att inte ta frågan vidare till någon i ansvarig position.
− Vi vet att det finns ett obehag kopplat till att anmäla. Det kan också finnas en föreställning om att det inte händer något när man anmäler, säger Torbjörn von Schantz.
Vid sidan av enkätundersökningen har forskarna inom Tellus intervjuat anställda som har utsatts för sexuella trakasserier och bjudit in till gruppdiskussioner för såväl medarbetare som studenter. I diskussionerna framkom det att många tycker att det är svårt att veta när det är befogat att göra en anmälan till arbetsgivaren.
− Det finns en osäkerhet kring var gränserna för sexuella trakasserier ska dras. Generellt kan man säga att många känner sig osäkra på om det som hänt kan anses vara sexuella trakasserier när det inte är en fysisk och tydlig sexuell handling, säger Anette Agardh.
Utmaning med kollegialt ledarskap
Majoriteten av de anställda som har svarat på enkäten uppger att de har förtroende för att Lunds universitet hanterar anmälningar av sexuella trakasserier på ett professionellt sätt. Förtroendet är dock lägre bland de som har uppgett att de utsatts för sexuella trakasserier. Under intervjuerna och gruppdiskussionerna har det framkommit att man upplever att kollegiala strukturer och interna hierarkier påverkar hanteringen av anmälningarna. I diskussionerna lyfts till exempel det kollegiala ledarskapet fram som en utmaning.
− Sexuella trakasserier är sällanärenden för den enskilda chefen och om man bara är chef under ett par år blir det svårare att hinna bygga upp en erfarenhet för att hantera dessa ärenden. Det finns också en risk att man som chef hamnar i en jävsituation om en forskarkollega är inblandad, säger Anette Agardh.
I studien uppger många chefer själva att de känner en osäkerhet inför hur sexuella trakasserier ska hanteras.
− Det framkom under gruppdiskussionerna att flera efterlyser ett strukturellt, universitetsgemensamt stöd för att få en bättre, professionell hantering av ärendena i hela organisationen, säger Anette Agardh.
En sådan stödfunktion för chefer kommer snart att vara på plats, enligt rektor Torbjörn von Schantz.
− När det gäller det arbetet är vi långt fram i pipelinen, men det behövs också förebyggande åtgärder och där har vi inte kommit lika långt. Vi behöver ändra kulturen så att de här situationerna inte uppstår, säger han.
Doktorander särskilt utsatta
I likhet med andra undersökningar av sexuella trakasserier inom akademin indikerar studien från Lunds universitet att doktorander är i en särskilt utsatt position.
− Om man befinner sig i en beroenderelation kan det vara svårare att välja att anmäla, säger Anette Agardh.
Hon tillägger att en anmälan kan leda till oönskade konsekvenser för den egna forskningen. Det gäller i synnerhet om du är doktorand och utsätts av din handledare eller någon annan senior forskare som du är beroende av.
− Handledaren är ofta en viktig kontakt när man som ny forskare bygger upp sitt nätverk. Dessutom kan det ibland vara svårt att byta handledare, så om du anmäler är risken att det får konsekvenser för avhandlingsarbetet, säger Anette Agardh.
Tellus pågår år 2020 ut, och nu sätts fokus på förändringsarbetet.
− Den här satsningen handlar om så mycket mer än att samla in siffror. Det finns en plan och budget för att arbeta vidare med att utveckla det förebyggande arbetet, säger Anette Agardh.
