Högskolelagen bör ändras så att det blir möjligt att avskilja studenter som är klart olämpliga för det yrke som deras utbildning leder till. Frågan har senast blivit aktuell genom fallet med den medicinstuderande som för några år sedan mördade en syndikalist. Karolinska Institutet har visserligen den här gången lyckats tvinga den aktuelle studenten att lämna läkarstudierna. Men för att göra det har man utnyttjat något som närmast liknar en förevändning, det vill säga ett annat skäl än mordet. Turligt nog för KI visade det sig ju att han tagit sig in på utbildningen med hjälp av falska meriter.
I DEN TIDIGARE DEBATTEN har få personer brytt sig om att ta reda på rättsläget och ännu färre har förmått att diskutera frågan på ett mer principiellt plan. Problemet är inte nytt och det kan inte hanteras enbart som en fråga som rör patientsäkerhet. Varje högskole- och universitetsrektor har säkert någon gång ställts inför en situation med en student som är uppenbart olämplig för det yrke som hans eller hennes utbildning leder till. Det kan som i det aktuella fallet handla om en före detta mördare som vill bli läkare eller en före detta sexualbrottsling som drömmer om att bli gynekolog, en person dömd för sexuella övergrepp mot barn som vill bli förskollärare eller en person som av erfarna lärarutbildare bedöms som helt olämplig för läraryrket.
I inget av dessa fall har universitetet eller högskolan laglig rätt att skilja studenten från utbildningen. Det är inte heller meningsfullt för respektive rektor att anmäla fallet till den nämnd som ska fatta ett sådant beslut. Högskolelagen anger mycket tydligt vad som krävs för ett avskiljandebeslut. En student får bara avskiljas om hon eller han lider av psykisk störning, missbrukar alkohol eller narkotika eller har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet, förutsatt att det därför finns en påtaglig risk att studenten kan komma att skada annan person eller värdefull egendom under utbildningen. Ett eventuellt beslut ska tas av en särskild central nationell nämnd, Högskolans avskiljandenämnd, med en jurist med domarerfarenhet som ordförande, en psykiatriskt sakkunnig och tre övriga ledamöter.
Endast fara för personer och egendom under själva utbildningen kan alltså ligga till grund för ett avskiljande. Det spelar ingen roll vad som hänt före utbildningen och vad som kan komma att hända efter utbildningen. Om den nu aktuelle läkarstudenten hade haft de gymnasiemeriter som krävs så skulle han inte ha kunnat tvingas lämna utbildningen.
HUR HAR DET NU kunnat bli så här? Vad vi ser är ett resultat av en medveten strävan från samhällets sida att till varje pris stärka den enskilde studentens ställning och rättigheter. I allt väsentligt är detta en god sak. Samtidigt bör man inte blunda för att det i vissa fall finns en inbyggd konflikt mellan studentens rätt till utbildning och patientens rätt till god vård eller skolelevens rätt till bra undervisning, mellan samhällsintresset och den enskilde studentens intresse.
När det gäller läkarutbildning och andra legitimationsyrken kan man naturligtvis hänvisa till att socialstyrelsen har möjlighet att inte ge legitimation. Men varför ska en person få fullfölja en utbildning om det är klart att han eller hon inte får möjlighet att utöva yrket? Och är det då rimligt att använda skattebetalarnas medel för att bekosta utbildningen? I synnerhet inte när det är brist på till exempel läkare och det finns gott om lämpliga ungdomar som gärna skulle vilja överta utbildningsplatsen.
EN PERSON MED tungt kriminellt förflutet ska kanske inte antas till en viss utbildning, till exempel läkarutbildning. Men problemet är inte bara en fråga om antagning. Olämpligheten kan ju uppstå eller visa sig först under utbildningens gång.
Högskolans avskiljandenämnd bör därför få större befogenheter och möjlighet att avskilja studenter från en utbildning på grund av uppenbar olämplighet för det tilltänkta yrket. Lagen bör formuleras så att det framgår att synnerligen starka skäl krävs. Den enskilde studentens juridiska rätt skyddas dels genom nämndens sammansättning, dels genom den möjlighet till överklagande som redan idag finns.
TORBJÖRN HEDBERG
tidigare rektor för Luleå tekniska universitet
