Nyligen aktualiserades detta då det uppdagats att en mängd artiklar i Didaktisk tidskrift inte hade genomgått vetenskaplig granskning, peer review.
Ansvarig utgivare och chefredaktör för tidskriften har varit Tomas Kroksmark, professor i pedagogik vid Högskolan i Jönköping.
Didaktisk tidskrift som funnits i 22 år, de senaste åren enbart som nättidskrift, har nu lagts ned, på initiativ av Kroksmarkoch som direkt följd av att det uppdagats att endast femton av cirka 500 artiklar, med Kroksmark själv och andra forskare som författare, har genomgått vetenskaplig granskning före publicering. Kroksmarks förklaring är att detta beror på slarv.
Tidskriften är alltså nedlagd, men fortfarande (i slutet av februari) fanns Didaktisk tidskrift med på det som kallas" norska listan", DBH, en databas för statistik om högre utbildning. DBH bedömer kvalitet på publiceringskanaler och rekommenderas ofta för svenska forskare som ska välja var de ska publicera sin forskning.
Högskolan i Jönköping har behandlat det som avslöjats om Didaktisk tidskrift som ett fall av vetenskaplig oredlighet samt har tillsatt en utredning som ska ta fram ett gemensamt regelverk för tillgänglighet och tydlighet vid publicering.
Högskolan har samtidigt uttalat att man har fortsatt förtroende för Kroksmark.
Det kan också bli aktuellt att återskapa tidskriftens artikelarkiv, det som delvis "försvunnit" på nätet. Däremot är det högst oklart om det finns någon som har eller tar ansvar för något slags uppföljning eller omgranskning av de artiklar som behandlats och använts som om de vore vetenskapligt granskade, eller vilka konsekvenser det i så fall skulle få för, exempelvis, den enskilde forskaren.
Vad detta alltså aktualiserar på ett generellt plan är de fallgropar och de inslag av ofrånkomligt godtycke som kan finnas kring publicering av forskning.
Vilket står i kontrast till att vetenskaplig granskning, peer review, är ett kvalitetsmått, med betydelse för forskares karriär och inte minst för tilldelning av medel.
Ett system som är bokstavligt lönsamt innebär också risk för korruption, fusk och mer eller mindre medvetet slarv.
– Allmänt sett har kvalitetsgranskningen styrts upp, men det finns fortfarande en allmän övertro och omedvetenhet bland forskare, särskilt när du är ung är du kanske glad att över huvud taget få texten i tryck, säger Jonas Nordin.
– Men publicering är ett kapital och man ska vara försiktig med hur man investerar det.
Till det som bidrar till oklarheter kring vetenskaplig granskning som kvalitetsmått hör sådant som hur artiklarna registreras i portalen SwePub där all högskolebaserad forskning ska finnas. Men samtidigt finns ingen enhetlighet kring registreringar, vad som faktiskt menas med "vetenskapligt granskad".
– Ett enkelt exempel är en antologi, där ett antal författare har medverkat och där bidragen granskats av antologins redaktör. Det räknas normalt inte som vetenskaplig granskning. Studerar man sedan hur de olika bidragen egenrapporterats i SwePub kommer man att finna stora variationer mellan författarna.
Vilket inte är fel eller fusk, men något som bidrar till svaghet och oklarheter i det publiceringssystem som samtidigt blivit så väsentligt, för enskilda forskare och för universitet och högskolor.
– Det är ingen hemlighet att det är svårt att hålla en jämn nivå på peer review, samtidigt som vi sätter likhetstecken mellan peer review och kvalitet bygger systemet på tillit, säger Peter Linde, bibliotekarie vid Blekinge Tekniska Högskola, som i diskussionsforum på nätet kallat systemet "en koloss på lerfötter", eftersom ingen har koll på vad den växande mängden tidskrifter egentligen använder för definition av granskning.
– Men medvetenheten om det här ökar bland forskare, vi på biblioteket får allt oftare frågor om man kan lita på en tidskrift.
Tomas Lundén, koordinator för publicering och bibliometri vid Göteborgs universitetsbibliotek, efterlyser mer och bättre samordning av status på publicerade artiklar.
– Ämnesansvariga på lärosätena borde vara intresserade av den här frågan. Men det finns ingen enkel lösning, eftersom det här är en problematik med så många dimensioner. Och vi måste lita på systemet, annars hamnar vi på ett gungfly.
MARIELOUISE SAMUELSSON
