Återigen har jag kommit på kollisionskurs med Akademikernas Erkända Arbetslöshetskassa, och av allt att döma är jag inte den enda som hamnat i tröstlös debatt med denna organisation, vars ursprungliga uppgift är att stötta mina kollegor och mig ekonomiskt när det tryter med lönearbetet.
Jag försörjer mig till största delen på terminsvisa lektorat på min institution. För mig, som för andra akademiker, är perioder av deltidsanställningar nästan oundvikliga. Man ansöker då om ersättning på den återstående tiden, dels av ekonomiska skäl, men också för att inte ”förlora rätten till ersättning” i framtiden, vilket kan hända om man visat sig kunna leva knapert och trott sig spara ersättningsdagar. Men om man under ”oanställd” tid håller föreläsningar och publicerar artiklar, och förklarar för AEA att man inte vill ha ersättning för de timmar/dagar när man haft lön, hamnar man i trubbel och ersättningen stoppas helt. Det är nämligen inte tillåtet att göra sådana här påhugg, enligt AEA, och jag citerar det senaste skriftliga beskedet:
”Om du tar uppdrag att skriva artiklar för någon tidning mister du din ersättningsrätt från och med den dagen. Anledningen till detta är att du då anses vara egen företagare oavsett om du själv eller din uppdragsgivare står för skatt och sociala avgifter. Din arbetstid är okontrollerbar.”
Underförstått: Skaffa dig ett fast heltidsjobb eller håll dig hemma och sitt still.
Enligt ett animerat samtal med en annan handläggare på AEA måste man, för att inte förlora rätten till ersättning, bevisa att man ”haft en anställning” när man arbetat. Detta gäller även en krönika för 1000 kronor eller en föreläsning på 90 minuter och även om arbetsgivaren betalar skatt och sociala avgifter. En ”anställning” skall intygas med en blankett från arbetsgivaren som sedan skickas in till AEA. Lönekontorssekreterare på lärosäten och tidskrifter måste sitta och fylla i blanketter om semesterersättning och veckoarbetstid för varenda gästarbetad timma. Det är enligt AEA-handläggaren deras skyldighet. Det är det kanske. Men är det rimligt? Är det produktivt? För oss deltidsarbetslösa innebär det att ringa-skriva-posta-blanketter-processen för varje enskilt uppdrag tar längre tid än att skriva riktiga artiklar eller förbereda föredrag. För arbetsgivarna överstiger det administrativa krånglet med att hyra på externa akademiker nyttan av deras utförda arbete.
Som jag ser det har AEA och dess anslutna följande gemensamma intresse: Att de anslutna skall arbeta (vitt) så mycket som möjligt och därmed sänka kostnaderna för ersättningarna så mycket som möjligt. Att göra påhugg på arbetsmarknaden är självklart det bästa sättet för akademiker att få kontakter och etablera sig. Varför har man inrättat ett system som så konsekvent motverkar arbete och premierar passivitet?
Jag skrev om detta förra året i den nu nedlagda Dagens Forskning och trodde att någon på AEA skulle reagera. Den här gången vill jag explicit skicka bollen vidare till de ansvariga. Kära AEA, kära nya tillsynsmyndighet: Hör här ett konstruktivt och för alla inblandade rejält arbetsbesparande förslag: Grunda a-kasseersättningen på föregående års taxerade inkomst samt på de timmar man anmält sig som arbetssökande. Alla arbetsgivare som betalat skatt och sociala avgifter finns ju att se på deklarationen. På så sätt skulle akademiker stimuleras att jobba så mycket som möjligt, skaffa så många professionella kontakter som möjligt och också sänka utgifterna och minska administrationen för AEA. Årsinkomsten kunde ligga till grund för en proximativ timlön. Ett formulär på AEA:s hemsida där man helt enkelt skriver hur många timmars betalt arbete man hade dag för dag skulle räcka. För den obetalda tiden får man ersättning. Ju mer och ju fler jobb man har, desto mindre ersättning drar man. Är det inte det arbetslöshetsersättning går ut på?
Ebba Lisberg Jensen,
terminsförordnad lektor på Lunds universitet
