Forskaren Anders Persson klickar runt i sin inkorg och läser högt ur ett av mejlen:
”Önskar varken dig eller din familj något gott. Kanske att ni får utstå samma öde som alla oskyldiga i Gaza.”
”Ha det bra smutsiga nazist!”
Just det här mejlet fick han i slutet av maj 2024. Vid den tiden hade tältläger slagits upp på flera campus i landet, däribland Linnéuniversitetets. Demonstranter protesterade mot kriget mellan terrorgruppen Hamas och Israel, och ville att universiteten skulle ta ställning mot Israel.
Några veckor innan mejlet kom ringde Anders Perssons mobil. Personen i andra änden ställde detaljerade frågor om vilka institutionella samarbeten som fanns med israeliska universitet och forskare. Då fanns det inga sådana samarbeten.
En söndag kväll, strax efter telefonsamtalet, sitter en kollega till Anders Persson på sitt rum och jobbar. Ljud i korridoren får hen att titta ut. En kvartett maskerade personer rör sig vid Anders Perssons rum. De tar god tid på sig, kollegan blir rädd och gömmer sig.
När Anders Persson kommer till jobbet på måndagen möts han av en vägg med fastnålade barnkläder nedstänkta med rödfärg. Upptejpade budskap som ”blod på dina händer” och ”guilty”. På en reklamaffisch från Linnéuniversitetet som Anders Persson satt upp, intervjuas han i en nyhetsstudio. På den har en Hitlermustach ritats. I affischtexten är ordet ”statsvetare” överklottrat med ”zionist”.
Anders Persson betonar att han inte är professionell brottsutredare. Men han upplevde telefonsamtalet som en kartläggning, och det har hänt tidigare.
– Om det här har en koppling har jag ingen aning om. Men det är ju inte ologiskt att tro, säger han.
Nu är barnkläderna nedplockade. Polisens utredare tog med sig dem och en del övrigt material, men resten sitter kvar. Anders Persson räknar inte med att någon ska ställas till svars för det som hände.
– Säkerhetspolisen kopplades in och jag fick en uppdatering någon månad senare om att inga framsteg gjorts. Sedan dess har jag inte hört något.
Anders Persson forskar på konflikten mellan Israel och Palestina. Han undervisar om internationell politik och figurerar som Mellanösternexpert i media. Det här var inte första gången han mottog hot, hat eller trakasserier. Arga mejl, inlägg och kommentarer i sociala medier är vanligast.
En studie från Göteborgs universitet (läs mer här) visar att fyra av tio forskare och universitetslärare har utsatts för hot, hat eller trakasserier.
Även om Anders Perssons fall är ett av de mest uppmärksammade på senare tid, beskriver han sig som ganska förskonad.
– Om man heter Anders Persson och kommer från Landskrona, som jag, är det väldigt svårt för någon att sätta en förrädarstämpel på mig och säga att jag är agent för främmande makt. Om jag hade hetat Mohammed eller Moshe och haft judiskt eller arabiskt påbrå, hade det varit hundra gånger värre. Om inte tusen.
Enligt studien är det också vanligare att kvinnor utsätts, vilket Anders Persson lyfter fram. Hade han varit kvinna hade han upplevt mer hat och värre hot, tror han.
– När man kritiserar och attackerar mig finns det noll sexuella anspelningar. Det finns ingen som vill våldta mig och det finns ingen som vill ligga med mig.
Efter händelsen på kontoret har det varit lugnare, upplever han. Tältlägren har försvunnit och det råder vapenvila, om än en bräcklig sådan, i Gaza. Det har nästan varit lite för lugnt. Därför bad han universitetets säkerhetsavdelning göra en säkerhetsbedömning.
– Efter att Trump vann valet har han ju stökat ganska rejält också med Gaza, så av allt att döma står vi inför fyra turbulenta år.
Nyligen fick Anders Persson ett personlarm och andra säkerhetsåtgärder kring honom utvärderas. Dörren till hans institution är olåst på kontorstid, vilket har diskuterats till och från. Frågan är om det skulle lösa så mycket, säger han. Det ska till exempel inte vara olåst på söndagskvällar.
– Men av någon anledning tog de sig in. Antingen var det inte låst som det skulle eller så öppnade någon. Eller så dröjde någon sig kvar i byggnaden.
Genom Karlstads universitets korridorer promenerar forskaren och universitetsläraren Tobias Hübinette raskt. Han stannar vid en låst glasdörr och tar fram en korthållare.
– Här börjar den här problematiken, och det är ju på grund av mig. För att jag jobbar här, säger han.
Dörren till institutionen är låst dygnet runt. På universitetets hemsida finns ingen information om var Tobias Hübinette sitter. Så har det varit sedan dådet i Almedalen 2022, där överläkaren Ing-Marie Wieselgren blev mördad på öppen gata efter ett seminarium. Tobias Hübinettes namn fanns med på mördarens lista över tänkbara måltavlor.
Egentligen började allt tidigare än så. Tobias Hübinette har jobbat i Karlstad sedan 2015 och forskar om bland annat rasism, migration, minoriteter och svenskhet. Han undervisar i ämnen som interkulturella studier och genusvetenskap.
Han är också känd som kontroversiell i olika kretsar sedan länge. Bland annat var han med och startade tidskriften Expo, som betecknar sig som antirasistisk. Som ung var han engagerad i den autonoma vänstern. Som vuxen lämnade han sitt jobb vid Stockholms universitet efter konflikt med kollegor. Genom åren har han flera domar mot sig.
Redan första arbetsdagen i Karlstad informerades han om att det kommit invändningar mot hans anställning. Tobias Hübinette uppfattar att protesterna kom från den politiska högerkanten, är han tydlig med.
– Man hade tagit reda på att jag skulle börja jobba här, och sen har det egentligen bara fortsatt.
I korridorer, på kaféer och på biblioteket kan studenter tydligt markera att de känner igen honom. Ibland på sätt som han uppfattar som hotfulla. Det kan stå på sociala medier var han är eller har setts under dagen.
Senaste exemplet är när någon lade ut på sociala medier att han skulle befinna sig i ett särskilt rum vid ett visst klockslag, säger Tobias Hübinette. Det var sannolikt en anställd, eftersom det var ett seminarium som utannonserats internt, tror han.
– Jag vill absolut inte påskina att det handlar om handgemäng, misshandel eller ännu värre. Men den här typen av trakasserier förekommer hela tiden.
Den medialt kanske mest uppmärksammade händelsen skedde 2023. En person, aktiv som bloggare på den politiska högerkanten, annonserade för sina följare att hen skulle bli student på en av Tobias Hübinettes kurser. Redan innan kursstart lämnade Tobias Hübinette in en anmälan om trakasserier, då han uppfattade att studenten skulle kartlägga honom och övriga kursdeltagare.
Kursen gavs på distans. Efter första träffen sjukskrev sig Tobias Hübinette, och en kollega tog över. Ett par anmälningar mot studenten hanterades av universitetets disciplinnämnd. I oktober 2023 kom beskedet att studenten fick fortsätta kursen. Nämndens ordförande, Karlstads universitets rektor Jerker Moodysson, var dock oenig om beslutet.
Den aktuella kursen ges fortfarande men för tillfället är det bara en student som går den, säger Tobias Hübinette.
– Kursen är sänkt kan man säga och det var väl också intentionen. Min hypotes, och jag tror det är sanningen, är att folk inte vågar gå den helt enkelt. För att det alltid finns en risk att om man går mina kurser eller har mig som lärare så kan man bli kartlagd, uthängd, eller politiskt registrerad. Man kan också bli uthängd med namn och bild i sociala medier.
Sedan länge är Tobias Hübinette försiktig med att gå ut kvällstid i Karlstad. Han blir igenkänd dagligen, beskriver han. Det märks under promenaden till hans arbetsrum, genom lunchmyllret av studenter. Vissa vänder sig om och hans namn hörs viskas flera gånger.
Att fyra av tio forskare upplevt hot, hat eller trakasserier (läs mer här) är ett hot mot den akademiska friheten, tycker Tobias Hübinette. Han kan förstå forskare som blir försiktiga, ändrar inriktning eller byter yrkesbana utifrån en hotbild. För egen del har han inte nått dit. Han fortsätter undervisa och forska om samma frågor som tidigare.
– Jag tror på det jag gör. Vad skulle jag göra annars? Det är det här jag brinner för och är duktig på så det vore en stor eftergift att ge upp.
Anders Persson i Växjö resonerar på liknande sätt. Han har inte blivit mer försiktig som forskare.
– Samtidigt får man göra en ny bedömning efter varje hot. Jag kanske inte hade varit så tuff om vi hade träffats i morgon, och jag hade fått ett dödshot i kväll. Om det händer något ännu allvarligare kan jag få ompröva.
Hat och hot påverkar honom däremot på ett privat plan. Han går inte ut på krogen och är försiktig med vad han skriver i sociala medier och mejl.
– När som helst kan någon komma fram och filma mig eller trycka upp en bandspelare i ansiktet. Eller på något sätt vilja sätta mig i en komprometterande situation, säger Anders Persson.
Tobias Hübinette beskriver hur hotbilden mot honom försvårar forskningskommunikation. Han upplever att hans arbete inte uppmärksammas av universitetet på samma sätt som andras.
– Det tror jag handlar om att man inte vill exponera Karlstads universitet ännu mer. Men det kan också vara av omtanke om mig, säger han.
Anders Persson har inte märkt att forskningskommunikationen blivit lidande. Han berättar om en kort intervju som universitetet gjorde med honom i början av kriget i Gaza, som delades i lärosätets sociala medier.
– Det blev en liten hatstorm där en massa olika personer, jag vet inte om det var studenter eller inte, kommenterade väldigt aggressivt. Sedan togs posten bort.
De båda forskarna har i viss mån olika bilder av arbetsgivarens förmåga att ge stöd i hot- och hatsituationer. Anders Persson upplever sin arbetsgivare som kompetent kring säkerhetsfrågor. Tidigare var han i Lund, och kände likadant där. Även om nivån av hot och hat gentemot honom inte var densamma då. Han var inte lika känd, säger han.
Tobias Hübinette uppfattar att arbetsgivaren tog händelsen med bloggaren på kursen på stort allvar. Men för några år sedan, också när han arbetade i Karlstad, anmälde han en annan person för hot via telefon. Det ledde till rättegång och fällande dom.
– Det fick jag sköta helt själv och hade inte ens folk från universitetet med på rättegången. Jag satt själv, medan förövaren hade sina vänner i salen.
Han fick inte stöd kring intervjuer i media eller i kontakter med polis och jurister, beskriver han. Trots att händelsen var kopplad till yrkesrollen.
– Där finns något konkret jag gärna skulle se mer av. Hjälp i kontakt med rättsväsendet.
Numera har Tobias Hübinette sällan tid eller ork att anmäla allt han får ta emot. Men den forskare som är utsatt för hot, hat eller trakasserier råder han ändå att vara öppen. Mot både arbetsgivaren och kollegor.
– Jurister, säkerhetschefer, it-avdelning och allt vad det kan vara. Förse dem hela tiden med vad som händer. Informera. Sitt inte bara tyst med allt det här för dig själv.
Anders Persson är inne på en liknande linje.
– Det är viktigt att man delegerar. Att om man känner att man får hot eller hat, då lämnar det till sin närmaste chef och till en jurist så att de kan göra en professionell bedömning av hur man ska gå vidare, säger han.
Förslag om skärpta straff för hot och hat
Regeringen har föreslagit att förändrad lagstiftning kring våld, hot och trakasserier mot offentliganställda ska träda i kraft 2 juli 2025.
Om förslaget röstas igenom av riksdagen innebär det bland annat skärpta straff för den typen av handlingar.
Man vill också att ett nytt brott, förolämpning mot tjänsteman, införs.
