På flyget från Luleå en gång för länge sedan pratar jag med passageraren på sätet intill. Hen är professor och har varit på besök i sin hemby i Tornedalen. Vi kommer snabbt in på ämnet byskolor och det visar sig att just denna by och dess skola har fostrat ovanligt många professorer. Professorn berättar vad skolan betytt för hens egen utveckling. Byskolan har haft en stor och viktig roll för att dessa elever valde att studera vidare, säger hen. Detta möte var betydelsefullt för mig.
Jag stöder numera aktionsgrupper som arbetar mot nedläggningar av byskolor genom nätverket ”Byskoleupproret” som hör samman med organisationen Stad och land. I mitt arbete som metodiklektor reste jag runt till byskolor i hela Sverige. Jag besökte bland annat Drevdagens skola i Älvdalens kommun, som blev symbolen för bybornas kamp för att få behålla sin skola. Det har nu gått 54 år sedan skolan blev riksbekant och det är 17 år sedan den lades ned.
Den svenska skolans syfte är kvalifikation – den ska erbjuda eleverna kunskap och förmågor, inför arbetsliv och inför vidare högre studier. Sociala, demografiska och geografiska faktorer påverkar huruvida ungdomar väljer att söka sig vidare till en högre utbildning eller inte. Det finns alltså en koppling från landsbygdens byskolor till högskolor och universitet.
Som lärare och forskare har jag intresserat mig just för hur det kommer sig att studenter söker högre utbildning. Förvånansvärt många hänvisar till sin skoltid på landsbygden som mycket betydelsefull för deras val. Enskilda byskollärare lyfts också fram som viktiga inspiratörer till högre studier. Byskollärarna känner till bygden väl och den arbetslöshet som ofta finns, och de är därför ivriga förespråkare för högre studier.
Forskning visar att om byskolan läggs ned kan det vara det första steget mot hela samhällets avveckling. Barnfamiljer flyttar inte till bygden. Företagen får rekryteringssvårigheter. Servicen försvinner, affären och bensinmacken slår igen.
En finsk doktorsavhandling, Att förstå det stora i det lilla, av Gunilla Karlberg-Granlund (2009) ”torpederar myten om att små skolor skulle vara sämre än stora skolor”. Författaren hävdar att man genom att studera de små skolorna, når de stora frågorna om hur en skola ska fungera, där barn trivs och får motivation att lära sig.
En byskola är central för många olika områden på landsbygden. För föreningslivet, för kulturaktiviteter, för föräldrasamverkan, för bibliotek, för idrott, för hälsovård, för seniorer som kan äta ett lagat mål mat i skolans matsal, och för kunskapsförmedling mellan de olika generationerna i samhället.
I stället för att lägga ned byskolor kan de utvecklas till viktiga bycentra med ett studiecenter för distansstudenter som studerar på högskola eller universitet. Ungdomar på landsbygden föredrar ofta distansstudier och lokala studiecentra betyder mycket för deras karriärutveckling i högre studier.
Sverige är unikt internationellt genom att systematiskt avveckla byskolor för att satsa på stora skolor på centralorter. Små skolor kan nå lika goda resultat i kunskapsmätningar som större och byskolor har oftast behöriga lärare.
Storleken på skolan kan aldrig någonsin ensam vara en avgörande kvalitetsfaktor. Många elever från byskolor går vidare till högre utbildning och får lysande akademiska karriärer.
Högskolor och universitet blir också förlorare när byskolor läggs ned. Byskolorna är bra miljöer för att inspirera till fortsatta högre studier. Byskollärarna pratar med sina elever om tre saker som behöver vara på plats och som tillsammans ger studieframgång i högre utbildning. Det är stöd, motivation och sättet man själv organiserar sina studier på.
Eftersom små byskolor ofta har flera årskurser tillsammans blir självständigheten och studietekniken högt prioriterad i undervisningen. Eleverna får därför också lära sig att ha tålamod. Byskollärarna har också höga förväntningar på alla elever, oavsett deras bakgrund. Det är en viktig framgångsfaktor. Höga kunskapsresultat ger den bästa grunden för ”klassresor”.
