Rapporten Kvalitet i decentraliserade lärmiljöer för högre utbildning, som analyserar frågan, presenterades nyligen vid ett webbinarium som hölls av Universitets- och högskolerådet, UHR.
Enligt rapporten saknas det samlad kunskap om hur man kan arbeta med kvalitet i decentraliserade miljöer för högre utbildning i Sverige. Miljöerna ingår inte i det akademiska ekosystemet utan ägs och drivs av kommuner eller andra aktörer.
Det saknas statlig grundfinansiering och verksamheten vilar ofta på kommunala strategier och eldsjälar som driver verksamheten.
– Att vi når ut med högre utbildning till individer och platser som ligger långt från lärosäten är högaktuellt i dag, inte minst i norra Sverige där man kämpar med kompetensförsörjning i både välfärd och industri. Det finns också en demokratidimension när det gäller tillgången till högre utbildning i hela landet, sa Lena Lindé, rektorsråd för samverkan vid Högskolan Väst och redaktör för rapporten.
Jerry Engström, campuschef på Campus Västervik, påpekade under webbinariet att ungefär 70 procent av deras studenter inte skulle ha studerat alls om inte campuset hade funnits.
Rapporten definierar de här lärmiljöerna som en miljö som finns utanför studentens hem och som är avsedd för högre studier, men som inte är en filial till ett lärosäte.
– Man måste skilja de här miljöerna från när lärosätena själva lägger egna verksamheter på andra platser eller bygger upp egna lokala campus. Då finns det en grundfinansiering från lärosätena. Men de här miljöerna som vi pratar om saknar statlig finansiering, sa Lena Lindhé.
Hon poängterade att sådana här studiecentra för högre utbildning befinner sig i en gråzon.
– I de allra flesta fall drivs de av kommuner men det kan finnas andra aktörer. Samtidigt har miljöerna väldigt stark koppling till lärosätena och det är lärosätena som ansvarar för kvaliteten på innehållet i utbildningen. Men vem ansvarar för att studentens vardag fungerar? Att de känner att de deltar i högre utbildning och har tillgång till det stöd de behöver?
Rapporten mynnar ut i ett antal förslag till politiken som skulle kunna bidra till ökad tillgång till högre utbildning i hela landet.
En sådan kan vara en ny statlig grundfinansiering av decentraliserade miljöer för högre utbildning, baserad på kvalitetsbedömningar och andra parametrar som regionala och lokala kompetensbehov samt vilken grad av övergång till högre utbildning det är lokalt.
På motsvarande sätt föreslår rapporten att särskilda medel bör fördelas till de lärosäten som önskar arbeta strategiskt mot decentraliserade miljöer. Rapporten hänvisar vidare till en ny norsk finansieringsmodell som fungerar enligt förslagen i rapporten. ○
