Lars Öhrström forskar om metallorganiska ramverksföreningar. Det handlar om kemiteknik som kan minska åtgången av energi i framställningen av kemiska produkter, och energioptimering i till exempel luftkonditionering. Teknik som med andra ord ska göra olika kemiska processer mer energisnåla och mindre kostsamma.
– Ungefär fem procent av den totala energiomsättningen går åt till att separera olika ämnen inom kemitekniken, säger Lars Öhrström som är professor vid Chalmers tekniska högskola.
Nya möjligheter
Tekniken kan samtidigt bidra till nya möjligheter och förbättringar i människans dagliga liv.
– Man kan använda de här grejerna som vi forskar om till att utvinna vatten ur ökenluft, och till generatorer som kan separera syrgas och kvävgas och ersätta syrgastuber, till exempel i sjukvården. Det är kemiteknik i liten skala men som kan vara väldigt användbar i specifika situationer.
Lars Öhrström har skrivit en bok som handlar om kemiska upptäckter och uppfinningar, och hur dessa påverkat människan och olika händelser i historien. Boken heter Den siste alkemisten i Paris. Intresset för historia har gett Lars Öhrström vissa insikter.
– För länge sedan fanns det en idé om en guldålder då allting var bra och att det sedan bara gått utför. Vår idé om att vi har en konstant utveckling där det bara blir bättre och bättre, verkar vara ganska sent uppkommen. Samhället tenderar att bara se till vad som hänt de senaste åren och inget annat. Till exempel tror många att globalisering är något nytt, men det stämmer inte. Världen har gått igenom flera olika faser av globalisering i olika skeenden, men skalan har förstås varierat.
Sansad syn
är det gäller optimismen och pessimismen kring teknik tycker Lars Öhrström att de flesta människor som han möter verkar ha en sansad syn på teknikens möjligheter. Man ser inget hinder med att vi har en teknisk utveckling och samtidigt försöker anpassa vårt sätt att leva och våra samhällen. Men ytterligheterna finns, och liksom i andra diskussioner är det de polariserade rösterna som hörs mest i debatten.
Enligt en eventuellt överoptimistisk synvinkel tänker folk att historiskt sett har vi alltid hittat lösningar på problem, så det finns ingen anledning att tro att vi inte ska göra det nu.
– Det ligger något i det men samtidigt finns det gränser för saker och ting. Vi vet hur mycket det finns av vissa grundämnen och att allt inte går att skala upp till storskaliga system. Det gäller till exempel solcellsteknik baserad på rutenium och transporttekniker med helium.
Enligt vissa extremt teknikpessimistiska åsikter har all teknikutveckling och industrialisering bara ställt till det och det bästa vore om vi kunde vrida klockan tillbaka, till före 1700-talet.
Lars Öhrström har observerat en intressant geografisk skillnad som även andra forskares undersökningar vittnar om.
– Om man ser till låg- och medelinkomstländer, så verkar det där finnas en större tilltro till teknik och forskning än hos oss. De är kanske mer medvetna om hur det hade varit utan den tekniska utvecklingen. I västvärlden är vi nog lite blasé. Vi befinner oss så långt ifrån situationerna där man verkligen ser tydligt hur tekniken hjälper människor till ett drägligt liv.
Tre åsikter
Hur ska vi rädda planeten?
Karim Jebari, filosof och forskare vid Institutet för framtidsstudier.
– I debatten säger en position att vi behöver grön tillväxt för att generera nya innovationer. En annan position säger att tillväxt bidrar till att vi förstör planeten och att vi behöver bromsa tillväxten. Jag tycker fokuset på tillväxt är fel. Att lösa klimatkrisen bör handla om att minska utsläppen av växthusgaser, inte att öka eller minska tillväxten. Den teknologiska utvecklingen för att minska utsläppen kan leda till minskad tillväxt på kort sikt och ökad tillväxt på lång sikt, det vet vi inte, och det är inte det viktiga.
Maria Abrahamsson, professor i fysikalisk kemi, Chalmers.
– Trots att det är lätt att hitta nedslående exempel så finns det anledning att vara hoppfull. Utvecklingen mot hållbara energilösningar har gått riktigt snabbt de senaste åren, till exempel växer andelen sol och vind i den globala elproduktionen exponentiellt, och stod för tio procent av den totala elproduktionen förra året. Det görs stora forskningssatsningar där själva grundförutsättningen är hållbarhet, oavsett om det rör cirkulära material, förnybar energi eller resurssmart processindustri. När akademi och industri vill samarbeta på vägen mot ett gemensamt mål kan det gå fort.
Mikael Karlsson, universitetslektor vid institutionen för geovetenskaper, Uppsala universitet.
– Teknik leder långt men inte hela vägen till de globala hållbarhetsmålen. Miljömålen förutsätter även förändrad och minskad konsumtion och produktion. De sociala dito fordrar fred, global samverkan mot fattigdom liksom patriarkatets sammanbrott. Vare sig resurser, teknik eller ekonomi hindrar måluppfyllelse, men det behövs nya system och kriterier för att fatta beslut, som är och uppfattas rättvisa. Flaskhalsen är bristande solidaritet, men den resursen är outtömlig och finns inom oss alla. Utmaningen är stor men möjligheterna större.
