I måndags och tisdags var allt som vanligt, beskriver Olena Synchak, universitetslärare vid ukrainska katolska universitetet i Lviv.
– Nu är jag är rädd för min egen, min familjs och mitt barns skull och funderar på om jag ska stanna här eller åka utomlands.
Från den närliggande flygplatsen intill där hon bor, i utkanten av Lviv i västra Ukraina, ser hon militärplan lyfta och landa stup i ett. Hennes man är från Tyskland och de har pratat om att familjen bör ta sig dit, säger hon.
Men för tillfället tänker de avvakta.
– Jag kan ännu inte bestämma mig för om jag ska värna min familj eller värna mitt land. Jag vill stanna, men jag tänker att det kanske inte är säkert så länge till, säger Olena Synchak.
”Man behöver ha hopp”
Hittills har den ryska offensiven i trakten kring Lviv varit inriktad på militära mål och infrastruktur, och inte gentemot civilbefolkningen, beskriver Oleh Demkiv, docent vid Ivan Franko-universitetet i Lviv.
Han blev först jätterädd och tappade hoppet om framtiden när Ryssland inledde sin attack. Men nu när han har följt morgonens nyhetsrapportering känns det bättre.
– Man behöver ha hopp! Och nu vet jag att Ukrainas armé slår tillbaka. Inom loppet av några veckor tror och hoppas jag att vår fiende Ryssland kommer att vara försvagad och tvingad att ge upp, säger han.
Oleh Demkiv är tacksam över stödet från västvärlden men betonar att så länge som det handlar om ekonomiska sanktioner gentemot Ryssland, måste Ukrainas befolkning klara sig på egen hand.
– Dessa sanktioner är vi självklart oerhört tacksamma för, men de har ingen omedelbar effekt. Till dess att de får effekt måste vi kämpa emot för att det fria demokratiska Ukraina ska överleva.
Även om hans tolkning är att Nato inte står redo att bistå militärt just nu, hoppas han att Ukraina kan få hjälp med vapen, ammunition och teknisk utrustning från västvärlden.
– Vad jag hör så får vi viss hjälp redan nu, framför allt från östeuropeiska länder som Polen och de baltiska staterna. De har sin egen historia med Ryssland och Sovjetunionen, så de vet hur vi känner i dag. Men ju mer hjälp vi får desto bättre.
”Kämpar mot aggressionen”
Landets universitet står självständiga och starka för tillfället, menar både Oleh Demkiv och Olena Synchak. De vill inte vill tänka på vad som skulle hända med deras arbetsplatser om Ryssland når sitt mål och intar huvudstaden Kiev.
– Det är ett skräckscenario som jag inte tror kommer ske. Men även om Kiev mot förmodan skulle falla så har vi en lokal autonomi och kommer att kämpa mot den här aggressionen så länge som vi måste, säger Oleh Demkiv.
Kollegorna stöttar varandra
Olena Synchak vill inte heller tänka sig ett scenario där Ryssland tar kontroll över hennes hemland.
– Jag är optimistisk. Men om det skulle hända så står mitt universitet förmodligen starkare än vad andra gör, eftersom det katolska universitetet är privat drivet och inte beroende av staten på samma sätt.
På grund av coronapandemin skötte hon redan sitt jobb hemifrån till största delen, och hon fortsätter nu att sköta administrativa sysslor relaterade till det program som hon är ansvarig för samt hålla föreläsningar online.
Hon och hennes kollegor försöker stötta varandra och studenterna försöker bygga nätverk för att hjälpa varandra. Arbetsgivaren har satt upp en operativ stab som samlar information och tar löpande beslut kring verksamheten, och hon får information därifrån dagligen, säger hon.
Får inte lämna landet
Även Oleh Demkiv är van vid att sköta sitt jobb på distans, så än så länge är det mesta som vanligt med föreläsningar digitalt. Ukrainas regering har precis beslutat att den manliga befolkningen mellan 18 och 60 år inte tillåts att lämna landet. Så tanken på att resa utomlands finns inte för hans del.
– Kvinnor, barn och äldre kan lämna. Jag har familj men mina söner är 18 och 19 år. Även om de är både större och längre än mig nu så ser jag dem fortfarande som mina barn, och jag hoppas att de kan fortsätta studera i stället för att behöva kriga. I så fall krigar jag hellre själv, och jag är redo om det skulle bli så, säger han.
Hans tolkning efter att ha lyssnat till Rysslands president Vladimir Putins tal är att han verkar vilja återställa, eller se någon ny form, av Sovjetunionen.
– Det är inte acceptabelt för oss ukrainare. Vi ger inte upp vårt land eller vår suveränitet, säger Oleh Demkiv.
