I början av 2000-talet var 27 procent av lärosätenas forskare och universitetslärare kvinnor. Under 2019 var motsvarande andel 42 procent, visar en ny rapport från Vetenskapsrådet.
Det finns dock tydliga skillnader i hur karriärvägarna ser ut för kvinnor och män. När det gäller andelen män respektive kvinnor som blir professorer kommer exempelvis läget att vara något så när jämställt först om 25 år, enligt rapporten.
Men det ser också olika ut beroende på ämnesområde. Inom naturvetenskap och teknik kommer det att dröja längre än 25 år, eftersom det där finns så pass få kvinnliga professorer i dagsläget.
Lisbeth Söderqvist, analytiker på Vetenskapsrådet och en av författarna till rapporten, beskriver det som att skillnaderna mellan män och kvinnor är små, men frekventa.
– Dessa gör tillsammans att kvinnor måste kämpa mer än vad män behöver. Det finns inga större skillnader i hur deras karriärer utvecklar sig, men det tar lite längre tid för kvinnor att bli professorer, säger hon.
Rapporten bygger på enkätundersökningar där 2 014 kvinnor och män som tog en doktorsexamen mellan 2009 och 2016 har svarat på frågor om sina högskoleanställningar. Av dem som har svarat har 423 sedan dess valt att lämna högskolan.
Män har mer tid till forskning
Enkäten visar bland annat att män har mer tid för sin forskning än vad kvinnor har, då till exempel 67 procent av männen vars forskning finansieras av externa medel anger att de forskar på mer än 60 procent av arbetstiden. För kvinnor är motsvarande andel 58 procent.
När det gäller dem som får sin forskning finansierad av en kombination av källor svarar 33 procent av kvinnorna att de forskar på mer än 60 procent av sin arbetstid. Motsvarande andel för män är 53 procent.
Fler kvinnor prioriterar familjen
Vetenskapsrådet har också intervjuat prefekter vid nio olika lärosäten samt analyserat register och statistik kring mäns och kvinnors anställningsförhållanden inom högskolan.
Vissa prefekter uppger att kvinnor tenderar att i högre utsträckning prioritera privatlivet framför sin yrkeskarriär. Av enkätstudien framgår också att jobb och föräldraskap är en kombination som fungerar något sämre för kvinnliga forskare än vad den gör för manliga. Framför allt för de som är verksamma inom naturvetenskap och teknik.
Ungefär hälften av samtliga tillfrågade anger att de har svårt att kombinera jobb och familj. Bland dem som har lämnat högskolan anger nära nio av tio att de inte upplever samma svårigheter på sitt nuvarande arbete.
– Det är uppenbart att det är svårare att kombinera familj och arbete inom högskolan och att högskolan har en stor utmaning där, säger Stina Gerdes Barriere, analytiker på Vetenskapsrådet och rapportförfattare.
Kvinnor får lägre forskningsanslag
En annan sak som skiljer sig åt mellan könen är att kvinnor som har besvarat enkäten generellt har beviljats lägre belopp än män när de har sökt extern finansiering för sin forskning. Inom ämnena medicin och hälsa samt samhällsvetenskap och humaniora har dock kvinnor fått något större summor än män. Det omvända gäller inom utbildningsvetenskap.
Andelen kvinnor som är medverkande i andras forskning är också större inom humaniora och samhällsvetenskap. Samma förhållande gäller inom teknik och naturvetenskap samt inom medicin och hälsa.
Svårare för kvinnor att meritera sig
I enkätstudien anger dessutom fler kvinnor än män att de anser sig ha drabbats av orättvisor på jobbet. Kvinnliga forskare har bland annat färre möjligheter att meritera sig och har inte tillgång till mentorer i samma grad som män. Fler kvinnor än män funderar också på att lämna högskolan.
Vetenskapsrådet slår fast att det saknas förutsättningar och kompetens för att komma till rätta med ojämställdhet vid flera av de undersökta lärosätena.
– Flera prefekter upplever att de saknar verktyg för att jobba med frågor kring jämställdhet. Här finns det en utmaning för lärosätena, att ta fram de verktygen, säger analytikern Lisbeth Söderqvist.
Av enkäten framgår att underrepresenterade kön inom olika ämnesområden, oavsett om det handlar om män eller kvinnor, oftare känner sig utanför och utsatta för orättvis behandling. Kvinnor som är verksamma i mansdominerade miljöer efterfrågar också mer stöd av mentorer, förklarar analytikern Stina Gerdes Barriere.
– Det behövs att man faktiskt jobbar med att analysera på kön och funderar på det när man till exempel avgör forskningstid och när man fördelar icke meriterande arbetsuppgifter, säger hon.
