Nämner man ämnet folkloristik går nog åtminstone många äldre läsares tankar till Jan-Öjvind Swahn, en av de lärde i Lund. Mer sentida namn inom folkloristiken är exempelvis Ebbe Schön och Bengt af Klintberg.
Tora Wall har även hon blivit känd utanför det egna skrået genom att framträda i media, främst i en serie program i Vetenskapsradion.
– Forskning om olika former av berättande är ett viktigt område inom folkloristiken. Detta eftersom berättelser och berättande är en viktig del av hur vi kommunicerar med varandra, identifierar oss själva och ser på världen omkring oss samt tolkar det förflutna. Jag är speciellt intresserad av narrativitet, föreställningsvärld och populärkultur, berättar hon.
Benämningen folkloristik är relativt ny, från 1970-talet. Tidigare kallades den folklivsforskning i Sverige, vilket senare blev etnologi, dit folkloristiken hör i dag.
I Tora Walls fall föll äpplet inte långt från trädet, i så måtto att bägge föräldrarna var folklorister, knutna till Institutet för språk- och folkminnen.
– Min pappa var en otroligt duktig historieberättare och jag var bara sju och min syster fem när mamma läste hela Sagan om ringen för oss. Det väckte mitt intresse för berättelser, säger hon.
Ville jobba på museum
1995 skrev hon in sig vid Göteborgs universitet, fast besluten om framtidsplanerna.
– Jag var väldigt medveten om hur få arbetstillfällen det finns inom det här området. Men jag hade tidigt bestämt mig för att jag ville jobba på museum och så kom det också att bli.
Något specifikt ”folklivsforskarprogram” existerar inte inom högskolan.
Tora Wall ville fokusera på att få en solid grund i några få ämnen och valde därför 80 poäng vardera i etnologi samt arkeologi.
– Det var perfekt att börja med etnologin, för där tränades man i det analytiska hantverket, att ta till sig och att skriva vetenskapliga texter samt hur man samlar in fältmaterial.
År 2000 var Tora Wall klar med studierna. Hon var då inriktad på att yrkeskarriären till en början skulle komma att bestå av kortare vikariat samt frilansande.
– Jag minns att jag inför den sommaren ringde till 50 museer. Till sist fick jag ”ja” från ett av dem, Bungemuseet på Gotland.
De påföljande åren verkade hon som frilansande skribent, berättare och föredragshållare. Och det är något hon fortsatt med till dags dato.
Fick verktyg att förmedla
2004 antogs hon så till det ettåriga journalistprogrammet vid Göteborgs universitet. Det vänder sig till redan yrkesverksamma personer som i sitt jobb har bruk för journalistiska färdigheter.
Här fick nu Tora Wall verktyg för det som senare skulle komma att bli hennes signum; att förmedla komplicerade sammanhang så enkelt och intresseväckande som möjligt, utan att för den skull ge avkall på vetenskapligheten.
Vetenskapligt skrivande och journalistiskt berättande är i vissa avseenden varandras motsatser.
– I början kunde det krocka en del mellan världsbilderna. Jag tänkte ibland att ”herregud vad de förenklar saker på journalistutbildningen, inget får vara djupt!”.
Att arbeta aktivt med förmedling innebär att man måste hitta en balans mellan vetenskaplig tyngd och att kunna dela med sig av kunskaperna på ett levande sätt.
– Jag tycker att journalistutbildningen gav mig de rätta berättarverktygen, samtidigt som man aldrig ska tumma på behovet av källor vad gäller det man säger eller skriver.
Nordiska museet
Precis mot slutet av journalistutbildningen, våren 2005, lyste Nordiska museet ut en tjänst där de sökte någon som utöver gedigna ämneskunskaper även hade kunskaper inom media och journalistik.
Tora Wall sökte och fick den.
– Journalistutbildningen gav en del verktyg. Men det är arbetet på Nordiska museet och som forskare som betytt mest för min roll som folkbildare samt förmedlare.
Tjänsten som intendent/folklorist vid Nordiska museet är tudelad, i så måtto att Tora Wall arbetar såväl inåt med samlingarna som utåt gentemot forskare, studenter och andra besökare.
Museet erbjuder en guldgruva för den som vill gräva i sitt och släktens förflutna.
– Du kanske vill ha reda på hur det var i din farmors hembygd i Jokkmokk. Då kan vi hjälpa till att ta fram material och vardagsskildringar därifrån, som är svåra att hitta på andra ställen.
Men museets samlingar och verksamhet är, påpekar Tora Wall, betydligt bredare än så. Där finns också ett omfattande ämnesbibliotek och så förstås föremålssamlingarna.
– Tillsammans utgör dessa olika kunskapskällor grunden i museets utställningar, som ger inblick i, diskuterar och väcker tankar om företeelser i både dåtid och nutid.
Jobbade med Vetenskapsradion
Den andra delen i tjänsten handlar alltså om kontakter utåt mot media. Det var i samband med dessa som Vetenskapsradions redaktör Urban Björstadius och Tora Wall inledde ett samarbete.
Totalt gjorde de 16 program mellan åren 2014 och 2018. Varje program hade ett tema och lyssnarna kunde i förväg höra av sig med frågor. Så intervjuade Urban Björstadius Tora Wall, som berättade.
– Vi sökte upp olika miljöer, när det exempelvis handlade om troll var vi ute på Värmdö. Och i ett program från Skogskyrkogården i Stockholm pratade vi om begravningstraditioner och sorg.
Förutom ovanstående ämnen spänner programmen, som går att ta del av via nätet, över allt från forna dagars fattigauktioner till hur den sjuarmade elektriska ljusstaken slog igenom.
Forskar vid Åbo Akademi
Sedan 2015 är Tora Wall tjänstledig för att forska vid Åbo akademi i Finland. Många tongivande folklorister har varit knutna dit. Och även om ämnet inte är så stort i Åbo så studeras många av folkloristikens delområden, som narrativ, turism, folktro, fantasy och populärkultur.
– Åbo har ett mycket gott rykte i sammanhanget. Det är en underbar institution med en väldigt kreativ och öppen forskningsmiljö.
Exempel på ämnen som Tora Walls doktorandkollegor forskar på är självhushållning, levande rollspel, sägner om erotiska möten med väsen, offerkällor, näthat med mera.
Nästa år ska hon själv enligt planerna lägga fram sin avhandling med titeln Trolska skogen – narrativ och nutida föreställningsvärld inom turismens ramar.
Trolska skogen är en turistanläggning i Hälsingland där hela familjen erbjuds sagoäventyr.
– Upplevelsen i Trolska skogen kretsar kring möten med olika väsen och min avhandling fokuserar på det, hur väsendena gestaltas och vilka föreställningar som förmedlas till dem genom besökarna. Men jag studerar också helheten: hur miljöerna, samspelet mellan aktörer och besökare, äventyrens innehåll och förmedlingen av äldre tiders folktro som sker genom skyltar på området, vävs samman till ett större narrativ.
”Underbart att berätta”
Tora Wall skriver på sin avhandling i hemmet, gör av och till fältstudier i Trolska skogen och så blir det kortare Åboresor.
När är hon som mest nöjd med sitt folkloristiska liv?
– Det är underbart att vara ute bland folk och berätta om seder och traditioner. Och just nu känner jag mig väldigt glad över att få forska. Något jag förresten tycker väldigt mycket om i folkloristiken är att den inte är tidsbunden. Jag har privilegiet att i min forskning och mitt förmedlande få röra mig fritt i såväl dåtid som nutid.
Nu närmar vi oss påsken. Tora Wall framhåller att den, liksom andra högtider har blivit alltmer sekulariserad.
Påsken har blivit mer av en allmän vårfest, även om den aldrig varit enbart kyrklig, utan haft inslag av umgänge, lekar och annat roligt tidigare också, påpekar Tora Wall.
– Men då föregicks det av den mer allvarstyngda långfredagen då man inte skulle göra så mycket annat än att tänka på Jesu lidande.
För många, men naturligtvis inte för alla, är de gamla traditionerna något vi läser om i påskreportage och barnen får lära sig om i skolan.
– På så sätt har högtider också fått en pedagogisk uppgift, de är inte bara något man firar nu utan också ett tillfälle då man får lära sig om hur de firades förr. Förändringen kan sägas vara en del av traditionerna, för om de inte svarar mot ett behov i samtiden så kommer de att försvinna eftersom de inte längre är aktuella.
