Roland Persson har rankat stressnivåer bland akademiker genom att analysera 91 artiklar, litteraturgranskningar och nationella undersökningar om stress på arbetsplatsen, genomförda i 34 länder och på fem språk.
Kunskapsöversikten är den första i sitt slag och har fått internationell uppmärksamhet.
Den visar att kontroll, prestationshets, krav på publiceringar, och satsningar på excellens sätter press på akademiker och orsakar svår stress.
Ofta brukar organisationsmodeller som inför mera kontroll i offentlig verksamhet kallas new public management, NPM.
– NPM är ett av de verktyg som driver den nya kunskapsekonomin. Det är ett sätt att kontrollera all verksamhet även i akademin, säger Roland Persson, som är professor i pedagogisk psykologi vid Högskolan för lärande och kommunikation vid Högskolan i Jönköping.
Sverige toppade NPM-index
Men det verkar inte vara NPM i sig som stressar akademikerna utan hur den tillämpas.
Roland Persson har gjort en jämförelse mellan de olika länderna och gjorde en rangordning var akademikerna kan anses vara mest stressade. Så jämförde han det med Världsbankens kunskapsekonomiindex, vilket kan sägas vara ett mått på graden av NPM, där man jämfört och rangordnat 140 länder i världen. I det senaste indexet som kom 2008 ligger för övrigt Sverige på första plats.
Men rangordningen i index överensstämde inte med Roland Perssons rangordning för hur stressade akademiker är i olika länder.
– I exempelvis Tyskland förefaller de flesta akademiker vara ganska lyckliga med sina jobb. Även Danmark, Finland och Malaysia hör till gruppen. Om man jämför de länderna med kunskapsekonomiindex ligger de högt där också.
De har alltså både NPM och lyckliga akademiker.
– Det kan jämföras med England och Spanien, som också ligger högt i rangordningen av kunskapsekonomin men där akademikerna är mycket olyckliga. Och det blir bara värre. Hela 86 procent av engelska akademiker vill lämna sitt jobb.
Brist på förståelse
Roland Persson menar att den mest rimliga förklaringen till den här skillnaden är att man inte rakt av kan dra slutsatsen att det är NPM som är problemet. Utan det är snarast hur detta tillämpas för de anställda och när det saknas förståelse för hur man behandlar forskare.
– Jag upptäckte i studien att det inte är policyn som sådan som är det egentliga problemet. Det är inte policyn som stressar akademikerna utan det är cheferna och administrationen som ofta inte har någon som helst förståelse för hur forskning och undervisning fungerar.
Flera av de studier som Roland Persson refererar visar att man numera hämtar chefer utanför akademin.
– De har inte akademisk bakgrund och tror att alla medarbetare kan behandlas som industriarbetare och inget kunde vara mera fel. I min egen forskning sysslar jag sedan många år tillbaka med ”talent management”. Och jag har kommit fram till att det knappast finns ett företag eller en akademisk organisation som har en aning om hur kreativa processer fungerar. Det är häpnadsväckande.
Roland Persson summerar:
– Att använda en organisationsmodell tagen från industrin och införa den i akademin visar på en oförmåga att förstå att forskare behöver autonomi för att fungera.
