We are men honored with Islam, who climb its peaks to perform jihad, answering the call to unite under one flag … and no difference between an arab and an non-arab, a black man and a white man … , säger den dova mansrösten som strömmar ur Evin Ismails dator. I videon syns män med olika bakgrund som är iklädda militärkläder och skrattande håller om varandra.
– Det här med gemenskap är utmärkande. Propagandan riktar sig mot personer som söker gemenskap. Den är utformad som att det endast är hos IS som du kan få det och bli accepterad. De säger att det pågår ett krig mot muslimer och framställer sitt samhälle som mer jämlikt, att de är emot rasism och nationalism, säger Evin Ismail, doktorand i sociologi, där hon sitter på en stol med ljusrosa fluffig kudde vid köksbordet.
”Jihad Cool”
Gardiner med spets och blommor ramar in fönstret som är fyllt av högar med böcker som The Terrorist Identity, The ISIS Apocalypse och Holy War, Just War. Evin Ismail drar upp ena benet på stolen och ger lugna, eftertänksamma svar. Hon är i slutfasen av sin avhandling om Islamiska statens propaganda i sociala medier. Förklarar att den är skickligt utformad för att möta ungdomars existentiella behov. Hon har inte tittat på de avrättningsvideor som IS kanske är mest kända för, utan filmer, musik och texter som är tänkta att rekrytera. De tar upp saker som meningen med livet, döden, gemenskap och tillhörighet. Samtidigt använder sig IS av berättartekniker hämtade från Hollywoodfilmer och datorspel för att visa hur häftigt det är med strider. De har skapat subkulturen ”Jihad Cool” med en särskild klädstil som kombinerar traditionella värderingar och stora skägg med gympadojjor och sportkläder. Till subkulturen hör också rap och musik om både andlighet och stridsberättelser. Glorifierandet av döden går som en röd tråd genom propagandan. Och just IS besatthet av döden är något som Evin har funderat mycket på de senaste åren.
– De försöker göra döden till något eftersträvansvärt och coolt. Livet är meningslöst och det viktiga är att dö för saken, för det man tror på, i krig. Det är en enkel lösning för den som inte själv kan finna mening eller som grubblar mycket. Samtidigt är det motsägelsefullt eftersom IS själva försöker bygga upp något.
Vill förstå varför
Allt började sommaren 2012 när Evin följde en grupp ungdomar i Angered. Hon är anställd vid institutionen för bostads- och urbanforskning vid Uppsala universitet och var från början intresserad av segregation. Den här sommaren var målet att ta reda på hur den negativa bilden av ungdomarnas bostadsområde påverkade dem i deras vardag. En kille som hon gjorde flera långa intervjuer med bestämde sig året efter för att åka ner till IS i Syrien.
– Jag är själv från Angered och en majoritet av de svenskar som har åkt kommer därifrån och är i min ålder. Jag kände att det här måste jag förstå.
När Evin bodde i Angered på 1990-talet fanns inga jihadistiska rörelser där. I stället anslöt sig vissa unga män till kriminella gäng. Själv växte hon upp i ett socialdemokratiskt experiment. Bostäderna, mataffären, lekparken med djur, allt var kooperativt. Skolan låg tio minuter bort, i Hjällbo, och alla i klassen utom en hade utländsk bakgrund. Redan som barn lade hon märke till de stora ekonomiska skillnaderna mellan människor och funderade över varför det såg ut så.
– Det fanns en hopplöshet som jag tror har blivit värre, kring framtiden och vad unga kan göra med sina liv.
Nu tycker hon sig se förändringar, att samhället är tvunget att ta tag i de svårigheter som följer i segregationens spår.
– Det blir tydligt att det finns problem när ungdomar härifrån väljer att ansluta sig till ett krig i Mellanöstern.
Samtidigt är Evin kritisk mot sociologi och dess idéer om social konstruktion. Hon menar att allt inte handlar om det orättvisa samhället och sociala problem. Det finns till exempel också psykologiska aspekter, som att vissa personer kanske har det i sig att söka spänning eller saknar empati.
– Om det är något jag har lärt mig är det att sociologin är begränsad. Jag kan inte säga att hela sociologin är sådan, men på grundutbildningen fick vi lära oss att tänka på det sättet, att allt är sociala konstruktioner. Det är klart att det är ett misslyckande från samhällets sida om unga ansluter sig till IS, men jag kan inte säga att ungdomar skjuter ihjäl varandra enbart på grund av dåliga uppväxtvillkor.
Hon tänker att alla kanske inte kan ta eget ansvar, men att de då måste få lära sig det. Samhället behöver lära ut mer livskunskap, ge ungdomar möjlighet att diskutera existentiella frågor och få dem att förstå vilka demokratiska alternativ som finns.
– För om du är så utanför samhället, och inte har någon tillit till samhället, hur ska du då förstå vad det innebär att ta eget ansvar? Men det kommer alltid att finnas personer som begår hemska gärningar.
Visste att hon ville doktorera
Men för drygt tio år sedan visste Evin inte vad sociologi var. Hon flyttade till Stockholm, läste på komvux, och råkade se en sociologiprofessor på tv. Han pratade om alla de där intressanta sakerna som hon själv brukade fundera över, varför samhället ser ut som det gör.
– Han tänkte på det som jag brukade göra, och det var alltså ett jobb. Då googlade jag sociologi och hur man blev professor, sökte och kom in. Redan då var jag hundra procent säker på att jag skulle doktorera.
Evin berättar att hennes morfar var professor i entomologi, läran om insekter, vid Bagdads universitet.
– När jag var liten fick jag alltid höra att det var det finaste man kunde vara. Jag har nog alltid haft en vördnad inför akademin i bakhuvudet.
Morfadern skrev också texter om samhället, var kritisk mot diktaturen och fick inte vara kvar på universitetet. Han kom på besök till Sverige 1990, samtidigt blev det krig i Irak och familjen stannade. Morfadern fick Parkinson och dog innan han och Evin hann prata ordentligt.
– Jag har bara hört från andra hur viktigt han tyckte att det är att skriva. Jag har tänkt skaffa hans avhandling i USA, där han doktorerade, men den är nog ganska ointressant för den handlar om insekter och dadelpalmer. För att läsa hans andra texter måste jag lära mig bättre klassisk arabiska.
När det gäller IS fokuserar hon på det engelska materialet.
– Det är utmärkande för dem också, att de har lyckats locka till sig människor från hela världen som inte är arabisktalande. De använder engelska på plats i Syrien och Irak, och har anpassat maten, det finns hamburgare, chicken nuggets och sådant.
Mådde illa av det ideologiska materialet
Evin har ändrat ämnet i sin avhandling många gånger. Först var tanken att hon skulle skriva om IS-rekrytering, och chattade bland annat med svenska tjejer i Raqqa i Syrien som anslutit sig, men det blev för farligt.
– Jag fick tillsägelser under den tiden att jag inte skulle fortsätta och inte publicera texten. Det blev ganska hotfullt, så jag har lagt ner alla sådana försök. Det är också svårt att veta om de jag intervjuade verkligen var dem de utgav sig för att vara. Så jag fortsatte med propagandan.
I början kunde Evin må illa av att studera det ideologiska materialet; IS har ett svartvitt synsätt och uppmanar till hemska saker. Men snart blev det ett studieobjekt som hon kunde hålla distans till.
– Det finns en enkelhet i det här brutala och i hur de rationaliserar dödande som har varit jobbigt att ta till sig. För mig hjälper det att skriva och därför har jag publicerat en del i Svenska Dagbladet. Då läser och reagerar andra, och jag är inte ensam med materialet.
Det har inte varit lätt att studera ett fenomen som både är digitalt och så pass nytt som IS. Den information som finns är ofta osäker och förändras snabbt. I sin forskning har Evin följt IS-konton på sociala medier, innan de började stängas ner av bland annat Twitter och Facebook. Hon har också laddat ner och kodat alla nummer av IS magasin Dabiq.
– I början kunde jag få frågor som om det verkligen var IS som gav ut magasinet. Nu finns det flera andra forskare som studerar IS och det har kommit många böcker som jag kan stödja mig på, men det fördröjer också arbetet att läsa in sig på allt nytt. Bara förra året hade det nog inte funkat att disputera, men i år borde det gå.
