Även om ingen invänder mot ambitioner som att hälften av de nyrekryterade professorerna år 2030 ska vara kvinnor möts högre utbildnings- och forskningsministerns skärpning av jämställdhetskraven inte enbart av bifall och applåder.
Otillräckligt när det kommer till konkret förändring enligt SULF, medan rektorer uttrycker skepsis mot siffermål och tror mer på den pågående jämställdhetsintegreringen.
De skärpta kraven på lärosätena formuleras alltså i siffror, rekryteringsmålen ska under ”målperioden” 2017–2019 ökas med i genomsnitt nio procentenheter per lärosäte. Vilken procentsats som ska gälla för det enskilda lärosätet kommer att framgå av regleringsbreven för 2017, utifrån varierande förutsättningar och befintligt antal kvinnliga professorer.
Tham-professurer och missnöjd Björklund
Rekryteringsmål räknat i procent är inget nytt, det nya är att Helene Hellmark Knutsson också lanserar en ”nationell målbild” med sikte på att kvinnor år 2030 ska utgöra 50 procent av alla nyrekryterade professorer.
Och Hellmark Knutsson är inte första ministern som tappat tålamodet med ojämställdheten, försöken att förändra den manliga professorsdominansen tillhör vad man kan kalla sektorns eviga frågor.
1997 beslutade riksdagen att det ska finnas mål för könsfördelningen bland nyrekryterade professorer. Carl Tham (socialdemokratisk utbildningsminister 1994–1998) lanserade vad som kom att kallas Tham-professurer som innebar att flera kvinnor kunde befordras och 2010 var det Jan Björklunds tur att uttrycka sitt missnöje med den långsamma förändringstakten.
Men fortfarande är cirka 75 procent av alla professorer män.
Ser fram emot jämställdhetsintegrering
Det är självfallet inte bara politiker som har engagerat sig, försöken att förändra i jämställd riktning pågår sedan länge inom sektorn.
– Att för få kvinnor var professorer diskuterades redan när jag började som forskare, säger Pam Fredman, rektor vid Göteborgs universitet och utnämnd till professor i neurokemi 1997.
När det gäller de nyligen lanserade målen och kraven ställer hon sig tveksam till de medel som används.
– Att ha siffermål är inte det avgörande, det viktiga är att man arbetar med jämställda villkor. Därför ser jag mycket fram emot det arbete med jämställdhetsintegrering som alla lärosäten fått i uppdrag av regeringen och som nu har påbörjats.
Universitet och högskolor har alltså numera i uppdrag att, i likhet med övriga myndigheter, arbeta med jämställdhetsintegrering och regeringen har för perioden 2016–2019 avsatt fem miljoner årligen för att Nationella sekretariatet för genusforskning, vid Göteborgs universitet, ska utgöra en stödfunktion för samtliga lärosäten.
”Får inte kvotera och inte diskriminera”
Också en annan rektorsveteran, Anders Söderholm vid Mittuniversitetet, framhåller jämställdhetsintegreringen.
– Den är här och nu, vi arbetar med analyser av våra egna system och strukturer, på alla nivåer och har mycket god konsulthjälp från Nationella sekretariatet för genusforskning.
När det kommer till att öka antalet kvinnliga professorer påpekar Anders Söderholm att det saknas verktyg och medel för att uppnå målen om man tror att det är i samband med anställningsbeslutet som jämställdheten ska skapas.
– Så måste det också vara, vi får inte kvotera och inte diskriminera. Individens rätt att inte bli diskriminerad är en mycket starkare rätt än den kollektiva viljan till jämställdhet. Det är därför jämställdhetsarbetet måste bedrivas på bred front i hela verksamheten.
Han har dock inget emot att regeringen fastslår mål och målbilder, men ser det som signalpolitik, ett sätt att vilja visa att man menar allvar.
– Men det stora jämställdhetsbekymret finns på studentsidan, där vissa utbildningar är närmast enkönade och där kvinnliga studenter dominerar på vad man kan kalla resurssvaga områden som vårdutbildningar.
Efterlyser ökade basanslag
SULF välkomnar ambitionen att uppnå en mer jämställd akademi, men i en debattartikel i Dagens Arena efterlyser ordförande Mats Ericson snabbare och fler konkreta åtgärder, där ökade basanslag är förutsättningen för ökad jämställdhet, då externa medel inte fördelas jämställt.
Med ökade basanslag kan fler få forskning i tjänsten och fler disputerade, vetenskapligt aktiva lärare anställas inom områden där det saknas, som exempelvis stora kvinnodominerade utbildningar inom vård och utbildning.
SULF hoppas på att den kommande forskningspropositionen ska leverera basanslagshöjningen.
