Hittills har rektorerna varit undantag i den sekretessregel som trädde i kraft 2010 och som innebar att det inte längre var offentligt vilka som söker jobb som myndighetschef.
2006 hade den nytillträdda alliansregeringen infört öppna utnämningsprocesser, en markerad ideologisk protest mot socialdemokratisk utnämningspolitik i allmänhet och mot tidigare statsminister Göran Persson i synnerhet.
Den proklamerade nya öppenheten visade sig dock bli problematisk att hantera i praktiken. Bland annat då de som söker ofta innehar andra centrala positioner och tvekar att avslöja att de vill lämna sitt nuvarande arbete samt riskera att skylta med att de inte får jobbet de sökt.
Men då rekryteringen av rektorer är en särskild process där lärosätets styrelse, enligt högskoleförordningen, är skyldig att inhämta synpunkter från lärare, övrigaanställda och studenter, berördes dessa tillsättningar inte av de förändringar som gjordes 2009.
Ansökningarna har fortsatt att vara offentliga, så att det, exempelvis, från början är fritt fram att ta del av vilka som vill bli ny rektor för Lunds universitet.
Nu kan det alltså bli ändring på det, då regeringen aviserar nära förestående förändringar i enlighet med innehållet i betänkandet "Myndighetschefers villkor" som lades fram 2011, med förslag om att rektorerna inte längre ska utgöra undantag. Dock ska sekretessen upphävas när lärosätesstyrelsen beslutar att höra lärare, övriga anställda och studenter vid lärosätet. Men vilka övriga som sökt skulle, enligt betänkandet, förbli sekretessbelagt.
SULF uttrycker förståelse för att sökande till rektorstjänster inte vill offentliggöra sin ansökan, men förutsätter fortsatt öppenhet med flera kandidater.
– Det akademiska systemet bygger på öppenhet, det kollegiala systemet bygger på att en hörandeförsamling tar ställning till mer än en kandidat, vilket förutsätter öppenhet. Samtidigt är det begripligt att det finns kandidater som inte vill göra sin kandidatur känd förrän de är långt fram i processen, säger Git Claesson Pipping, SULF:s förbundsdirektör.
– Men i slutprocessen måste fler än en kandidat redovisas – och de kandidater som kandiderar öppet måste redovisas från början. Vi har sett exempel där lärosäten för att undgå öppenhet använt konsultfirmor som gjort en första sållning och undanhållit namnen även på sökande som inte har något emot att göra sin kandidatur känd, vilket är oacceptabelt. Konsultfirmor kan ha sin roll i processen – bland annat för att göra intervjuer och ta fram information som inte lärosätena når – men de ska inte bestämma kring sådant som vilka namn som ska bli offentliga.
Ytterligare en förändring rörande rektorernas villkor är att de ska jämställas med andra myndighetschefer vad gäller avgångsvederlag. Att rektorerna också här utgjort undantag beror sannolikt på att rektorer varit tjänstlediga från anställning vid universitet eller högskola och kunnat återgå till denna efter det tidsbegränsade förordnandet som rektor.
I betänkandet "Myndighetschefers villkor" påpekas att det inte är givet att rektorerna har en tjänst att återgå till samt att de också rekryteras från andra sektorer av arbetsmarknaden och därför bör omfattas av avgångsförmånerna.
Myndighetschefsfrågan lyder under socialdepartementet, inom vilket Stefan Attefall som civilminister har politiskt ansvar för statlig förvaltning.
Gällande rektorerna krävs ändring i högskoleförordningen och beslut delegeras därför till utbildningsdepartementet.
Förändringarna av anställningsvillkor för rektorerna sammanfaller också med den länge aviserade utredningen av det akademiska ledarskapet.
MARIELOUISE SAMUELSSON
