Så kan man sammanfatta de politiska ambitionerna och förutsättningarna för den utredning som utbildningsdepartementet nu har tillsatt. Uppdraget är att presentera förslag på "ett system för nationell samordning, rådgivning och stöd till den kliniska forskningens aktörer", bland dem återfinns universitet och högskolor.
Formas nytillträdda generaldirektör Ingrid Petersson som leder utredningen kommer från Astra Zeneca och kommunikationsbyrån Gullers Grupp. Vidare har hon sedan 2011 varit styrelseordförande för SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet och har en bakgrund som statssekreterare i dåvarande jordbruksdepartementet och som överdirektör på Riksförsäkringsverket (nuvarande Försäkringskassan).
Frågan som hon ska ta sig an har under alliansregeringen redan varit föremål för omfattande utredning som "Världsklass! Förslag till åtgärdsplan" (SOU 2008:7) och "Klinisk forskning – ett lyft för sjukvården" (SOU 2009:43).
Bland annat dessa utredningar utgjorde underlag för propositionen Forskning och Innovation 2012, där man förutskickade "strukturella förändringar" av förutsättningarna för klinisk forskning.
I kommittédirektiven relaterade till nämnda förändringar märks betoning av näringslivsaspekter, som läkemedelsindustrins efterfrågan på kliniska studier och Sveriges behov av att hävda sig i global konkurrens.
Det heter vidare att det nya systemet ska bygga på "nära samverkan" med Vinnova och Vetenskapsrådet. Just Vetenskapsrådet har redan ett uppdrag att föreslå en modell för den kliniska forskning som finansieras av så kallade ALF-medel. I propositionen Forskning och Innovation fick Vetenskapsrådet också i uppdrag att inrätta en kommitté för klinisk behandlingsforskning. I sammanhanget märks från politiskt håll som vanligt referenser till en svunnen svensk storhetstid, med obligatoriska medicintekniska exempel som den Leksellska strålkniven, pacemakern och dialysen, som samtliga introducerades under 1940- och 50-talen. Mer tveksamt är att utbildningsdepartementet ger Sverige hela äran för kuvösen, en teknik som först utvecklades i Frankrike.
Till de svårigheter som definierats när det gäller att återigen uppnå svenska framsteg hör exempelvis att den ekonomiskt slimmade och landstingsstyrda sjukvården inte har resurser för kliniska studier. Inslaget av motstridiga intressen och revirstrider kring huvudmannaskap och regional beslutsmakt kontra nationell anses tillhöra stötestenarna.
Så vad vill och kan utbildningsdepartementet uppnå med ytterligare en utredning, vad är egentligen nytt?
– Att det finns pengar, svarar statssekreterare Peter Honeth.
– I budgetpropositionen för 2013 har vi avsatt 30 miljoner för ett samordningssystem, som är tänkt att öka till 40 miljoner för 2014 och 2015 och som 2016 ska vara uppe i 50 miljoner.
Det är alltså pengar som ska användas till själva samordningen för att främja kliniska studier, hur de anslagna medlen ska användas ska avgöras i "nära samråd med sjukvårdshuvudmän, akademi och näringsliv".
– Ja, universitet och högskolor är också intressenter och inte bara de lärosäten som redan har samarbete med universitetssjukhus, säger Peter Honeth.
Han vill inte ge besked om den tänkta nationella samordningen innebär avsikter att inrätta en ny myndighet eller nytt institut. Förslag på hur själva infrastrukturen ska se ut kommer att finnas i utredningen som ska presenteras senast 31 december.
MARIELOUISE SAMUELSSON
