OM ETT ÅR, hösten 2013, räknar SUHF, Sveriges Universitets- och Högskoleförbund, med att presentera ett "hyfsat konkret förslag", till en annan typ av kvalitetssystem än det som gäller idag.
SUHF räknar med en besvärlig resa, men tror samtidigt att det finns förutsättningar för ett system som sektorn har större förtroende för.
– Vi är bekymrade över att det uppfattas som att SUHF aktivt har varit med och tagit fram det nuvarande systemet. Vår roll har snarare varit att försöka minimera skadorna, säger Marita Hilliges, ordförande i SUHF:s expertgrupp för kvalitetsfrågor.
Högskoleverket arrangerar den 26 september en konferens under rubriken "Det nya utvärderingssystemet – vision och verklighet", där diskussionen sannolikt kommer att omfatta också vad som ska komma efter "det nya".
– Det är hög tid att planera nästa generations kvalitetssystem, det nuvarande systemet omfattar sex omgångar som alla nu är igång. I och med den sjunde omgången sker övergång till det system som ska gälla efter 2014, säger universitetskansler Lars Haikola som utgår ifrån att systemet ska utvecklas tillsammans med sektorn samt att utvecklingen ska bedrivas "mindre forcerat".
SEKTORN KAN SÄGAS vara aningen "krigstrött" efter turbulensen och flera år av konflikter kring det nuvarande systemet som infördes 1 januari 2011.
Nu vill SUHF se mer av bred förankring och att sektorn tar mer eget ansvar för vad som ska komma efter 2014.
SUHF:s expertgrupp för kvalitetsfrågor har gjort studieresor till bland annat Holland, Skottland och Kanada för att jämföra kvalitetssäkringssystem.
– Vi vill inte fastna i klagomål över det som varit, utan nu se framåt, säger Anders Söderholm, rektor vid Mittuniversitetet och medlem av expertgruppen.
Men fortfarande ventileras misstro mot det rådande systemet som när Kåre Bremer, rektor vid Stockholms universitet, nyligen skrev i sin blogg att han är "mycket skeptisk" till att systemet som baserar sig på examensarbeten mäter kvaliteten i högre utbildning.
– En av våra slutsatser efter jämförelser med andra länder är att deras system har utvecklingsambitioner och bygger på ett förtroendekapital som saknas i Sverige, ett förtroendekapital som hör ihop med att sektorn i andra länder har ett stort ägarskap och därmed ett gemensamt ansvar med myndigheterna, säger Anders Söderholm.
– När man jämför blir man bedrövad över att det system vi nu har är så snävt. Att komma åt vad som är kvalitet är inte lätt, men andra länders angreppssätt är inte bara bredare, utan framstår också som avsevärt mer mogna.
SOM UNIVERSITETSLÄRAREN vid flera tillfällen refererat har konstruktion och beslut om kvalitetssystemet alstrat konflikter och debatt, som kring graden av politisk styrning och att systemet baseras på resultat lika med examensarbeten, istället för tidigare systems betoning av process lika med utveckling och förutsättningar.
– Det fanns skäl att förändra, men risken med helomvändningen i att gå från alltför mycket betoning av förutsättningar och process till ensidig fokusering på resultat är att man tar sig upp ur ena diket bara för att åka ner i det andra, säger Bengt-Ove Boström, vicerektor vid Göteborgs universitet och sekreterare i SUHF:s expertgrupp för kvalitetsfrågor.
Han har arbetat med kvalitetsfrågor sedan 1990-talet och sammanfattade 2011 sina erfarenheter i boken "Utmaningen. Om ansvar, kvalitet och ledning i universitet och högskolor".
BENGT-OVE BOSTRÖM beskriver dagens kvalitetssystem som extremt detaljstyrt. Det var också reaktioner som SUHF:s expertgrupp mötte på sin resa, när man jämförde utvärderingssystem.
– Man trodde inte sina öron när vi berättade om det svenska systemet, den politiska detaljstyrningen uppfattas som extrem.
– Och man förstod inte regeringens idé om att ett utvecklingsorienterat system där också processer granskas skulle inskränka lärosätenas autonomi.
Samtidigt är det detta system som är infört och som universitet och högskolor måste förhålla sig till och arbeta med?
– Ja, det där blir lite kluvet, självklart gillar vi läget och arbetar professionellt med det som gäller.
– Att det påverkar examensrätten gör också att alla måste ta systemet på allvar.
– Man kan också tillägga att de som arbetar ute på institutionerna har så stor arbetsbörda att de varken har tid eller råd att fundera så mycket över den principiella nivån.
Det är alltså den nivån som SUHF vill aktualisera och Bengt-Ove Boström har förhoppningar om att sektorn ska se sitt eget ansvar.
– Vi hamnar ofta i ett läge där vi reagerar och kritiserar det rådande systemet.
– Nu vill vi tänka i förväg och lämna vårt konstruktiva förslag i god tid innan ett nytt system ska tas i bruk. Och vi för gärna diskussioner med övriga parter.
Diskussionerna bör, enligt Bengt-Ove Boström och de andra i SUHF:s expertgrupp, inte enbart uppehålla sig vid hur utvärderingen ska gå till, utan också vid vilka roller parterna, sektorn och den nya myndigheten, Universitetskanslerämbetet ska ha.
SAMTIDIGT HAR Utbildningsdepartementet skarpt markerat att man vidhåller fokus på resultat, inget annat.
– Vi mår säkerligen bra av att göra det vi gör nu, nämligen utvärdera uppsatsarbeten.
– Givet de utgångspunkter man har, så har Högskoleverket fått till det så bra som det går. Men med det mäter man inte egentligen utbildningens kvalitet, säger Anders Söderholm.
– Man måste också fråga sig om vi vill ha de åtgärder och begränsningar som rådande kvalitetssystem leder till, nämligen att för mycket ambitioner läggs på att ta fram bättre uppsatser, på bekostnad av annat kvalitetsarbete.
Utan tvivel är detta en viktig fråga för SUHF, men systemet är samtidigt infört efter riksdagsbeslut.
Så hur tänker SUHF agera om man från politiskt håll vill fortsätta med resultatmätning, baserat på examensarbeten?
– Som det har blivit kan man tänka sig att det har ett politiskt pris att backa, men vi hoppas att också ett förändrat kvalitetssystem kan få en bred politisk förankring.
Om inte ser Anders Söderholm att konsekvensen kan bli att sektorn tar fram ett "eget" system.
– Behovet av ett mer moget system handlar i förlängningen om akademiens själ och kultur.
MARIELOUISE SAMUELSSON
