Debatt: Viljan att göra gott och plikten att göra rätt

Artikeln tar sin utgångspunkt i funderingar kring vår egen undervisning och roll som lärare på Socionomprogrammet. Funderingarna tog fart efter en så kallad ”brukardag”, anordnad vid nuvarande Linné universitetet. Syftet med dagen är att studenter ska komma i kontakt med brukarorganisationer och klienter som en del av undervisningen och en förberedelse för kommande yrkesliv. För många studenter (och lärare) kom det som en överraskning att ”brukarna” hade en hel del kritik att framföra om hur socialtjänsten fungerar och socialtjänstemän agerar. Hur kan man vara kritisk mot någon som vill gott, utbildar sig för att kunna göra mer gott och som dessutom tar höga studielån – allt för att göra världen mer rättvis? VILJAN ATT GÖRA rätt och plikten att göra vad lagen och arbetsgivare förväntar sig kan för socionomer utgöra ett svåröverkomligt dilemma. I socialt arbete, som ofta har fokus på interventioner gentemot de mest utsatta grupperna i samhället, kan detta dilemma få betydande konsekvenser för enskilda. Låt oss ta två exempel som belyser förhållandet mellan det goda och det rätta. I en analys av Mark Twains bok visar Jonathan Bennett (1974) hur Huckleberry Finn hjälper slaven Jim att fly genom att ta med honom utmed floden, in i en delstat där friheten väntar. Dilemmat ställs på sin spets då Huckleberry Finn, med sympati och en vilja att göra ”gott”, bryter mot lagen när de stoppas genom att säga att medpassageraren, det vill säga Jim, är vit. Därmed kan de fortsätta sin resa. Huck hjälper Jim att fly men tvivlar samtidigt på om han har handlat rätt. Är det verkligen upp till honom att sätta sig över lagen? Vad har egentligen de rättmätiga ägarna till Jim gjort honom? Det uppstår en klassisk samvetskonflikt mellan välvilja och plikten att göra rätt och Huck har inte styrkan att göra det som är rätt. I historien om Huckleberry Finn vinner sympatin över moralen. Viljan att göra gott har, trots grubblerier, övertrumfat moralen att göra rätt. Men det finns även exempel på det omvända scenariot. I en självbiografisk bok vittnar kommendanten i Auschwitz, Rudolf Höss (1958), om samma konflikt där han tvivlar på det arbete han är beordrad att utföra. Hans arbete innebär en tung börda och han beskriver hur han får sätta sig över sina känslor för att göra sin plikt. Han tvivlar dock aldrig på den goda saken och avrättas utan att förstå vad han gjort för fel. Höss ger uttryck för samma konflikt mellan vilja och plikt som Huckleberry Finn. Skillnaden är att Höss inte har styrkan att göra det som är gott. I det historiska exemplet om Höss vinner moralen över sympatin. Moralen att göra rätt har, trots grubblerier, övertrumfat viljan att göra gott. Med dessa båda exempel gör vi inte anspråk på att reda ut eventuella oenigheter kring vad som är gott, ont, rätt eller fel. Poängen är att visa hur sympati och moral kan gå i motsatt riktning, oavsett om den bedöms som god eller dålig. I konflikten mellan sympati och moral kan segern gå till sympatin som i berättelsen om Huckleberry Finn, eller moralen som i berättelsen om Rudolf Höss. Vår förståelse av ”brukardagen” på socionomprogrammet, som beskrevs inledningsvis, är att ”brukare” inte verkar dela studenternas syn på det framtida yrkeslivets potential att göra gott. En sådan slutsats ställer frågor om den process som socionomutbildningen utgör och vilka krafter som verkar för en riktning mot stärkt pliktkänsla. I EN UTBILDNING som allt mer fokuserar på individuell behandling och studenternas personliga utveckling är det svårt att se mötet mellan brukare och socionom som mer än mötet mellan två individer. Förståelsen av samhället och organisationers betydelse prioriteras ner. I en sådan process har det moraliskt rätta exempelvis blivit att upprätthålla socialtjänstens kontrollerande roll gentemot exempelvis fattiga och sjuka. Det sker huvudsakligen med hjälp av alltmer effektiva och förfinade system för övervakning och sanktioner som ofta bemannas av socionomer. Följderna kan i praktiken ta flera olika uttryck och diskuteras ständigt. På Aftonbladet debatt menar en upprörd Marcus Birro att ”hetsjakten på sjuka har gått för långt” (AB 080114). Birro jämför Försäkringskassan med en krigförande armé som kränker och förnedrar svaga grupper i samhället. Curt Malmborg, dåvarande generaldirektör vid Försäkringskassan, svarar att ”vi följer bara lagen” (AB 080117). Försäkringskassan har fått ett uppdrag av regeringen och det är fel att skuldbelägga dess medarbetare då ”de bara gör sitt jobb”. Poängen är att kommendant Höss argumenterar på precis samma sätt i sina memoarer. Han sätter sig över vissa personliga obehagskänslor för att göra sitt jobb för den goda saken. Han klarar inte att se förbi det samhälle och den organisation som han är en del av. Vi inledde med ett exempel på hur studenternas vilja att utbilda sig och göra gott krockade med brukarnas bild av socionomstudenternas kommande yrke. Frågan är hur vi som lärare ska stärka och underlätta för viljan att göra gott och samtidigt utbilda till en arbetsmarknad som efterfrågar yrkesmän som gör rätt. Klarar vi inte det bidrar vi själva till att skapa en värld där det rätta långt ifrån alltid sammanfaller med det goda. Vill vi det? UFFE ENOKSON, Lektor vid Linnéuniversitetet RICKARD ULMESTIG, Lektor vid Högskolan I Jönköping