I anslutning till ett sammanträde under årets statliga avtalsrörelse blev det tillfälle att med kolleger i andra SACO-förbund utbyta erfarenheter av de olika arbetsplatser som vi fackliga organisationer kommer i kontakt med.
Kollegerna i JUSEK, CF, Agrifack m.fl. har av naturliga skäl långt flera ärenden på andra arbetsplatser än universitet och högskolor. Men i samband med tvister eller förhandlingar om övertaligheter händer det att de och andra SACO-förbund agerar på något av landets akademiska lärosäten.
Vad får de för bild av den akademiska världen, av arbetsgivarpolitik och av handhavande av svåra ärenden som uppsägningar o.d.?
Sorgligt nog förmedlar de oftast en negativ bild: de talar om olustiga förhållanden, och, vad värre är, de vittnar om negativa attityder mot de individer som befinner sig i ett mycket utsatt läge.
Företrädarna för de andra SACO-förbunden har större erfarenhet av andra statliga, av kommunala eller av privata arbetsgivare. Ingenstans, hävdar de, ställs de inför så upprörande interiörer som vid universitet och högskolor. Som positiv motbild sätter de den enskilda sektorn, där det finns stor kompetens på att sköta svåra ärenden t.ex. i samband med uppsägningar.
Om arbetsgivare gör sig skyldiga till förseelser mot lag och avtal, ska de givetvis angripas med legala medel. Mot negativa attityder och nedlåtande jargong biter däremot inte lagar. Från SULF:s sida vill vi gärna understryka att det finns lärosäten som uppträder på ett föredömligt sätt. Det finns dock beklagliga exempel på olika former av socialdarwinism som fortlever med hänvisning till de behov akademisk särart och kultur ställer.
Det är nödvändigt att öka ansträngningarna på att förändra inställningen så att universitet och högskolor kan förvandlas till tidsenliga, moderna arbetsplatser.
Ett exempel: trots att Arbetsdomstolen (AD) i en dom i somras fastslog att vikariat också inom högskolan efter tre år övergår i en tillsvidareanställning, finns högskolor som under täckmantel av myndighetsutövning ägnar sig åt privatjustis! En lärare som för flera månader sedan med bred marginal uppfyllt de krav som AD anger för tillsvidareanställning, erbjuds istället en sådan anställning från den 1 januari 2005!
Okunnighet om korrekt myndighetsutövning överträffas bara av godtycket! SULF kommer inte att godta denna tredskande hållning.–Återigen för att bilden ska bli korrekt: ett par universitet (ja, det är kanske ingen slump att det är just universitet!) har gått igenom sina vikariatsanställningar och där det är befogat utfärdat nya anställningsbevis. Heder åt dem!
Det går inte att bortse från att det är regering och riksdag som förser universitet och högskolor med de rättsliga redskap i form av högskoleförordningen som ger förutsättningar för och rättfärdigar slit och slängmentaliteten.
Men Utbildningsdepartementet, Arbetsgivarverket eller lärosäten tar inget ansvar för att de regler som finns i högskoleförordningen efterlevs. Faktum är att det omfattande bruket av anställningar som gästlärare och adjungerade lärare innebär att högskoleförordningens krav på utlysning och sakkunnigprövning i stor utsträckning kringgås.
SULF har i ett flertal sammanhang angripit missbruket av visstidsanställningar. SULF har begärt att den otidsenliga författningsregleringen vad gäller tidsbegränsningar ska ersättas med kollektivavtal. Då får vi inom högskolan samma spelregler som på arbetsmarknaden i övrigt, och en balans mellan arbetsgivare och fack.
Yngre akademiker reagerar i växande utsträckning mot de förhållanden som råder. Vi rekommenderar för läsning Fredrik Schougs nya bok På trappans första steg. Doktoranders och nydisputerade forskares erfarenheter av akademin.
Inom SULF är vi övertygade om att personalplaneringen vid universitetet och högskolor på ett genomgripande sätt skulle förbättras om de rättsliga förutsättningar som möjliggör dagens slapphet undanröjdes. Härigenom kommer också attityderna till de anställda att förändras på ett positivt sätt.
GÖRAN BLOMQVIST
Förbundsdirektör i SULF
