Få saker är så omdebatterade som lärarundantaget.
Det bromsar kommersialiseringen av forskningsresultat, hävdar kritikerna.
Tvärtom, det stimulerar forskaren att kommersialisera sina upptäckter, menar försvararna.
Men trots kritiken är inte lärarundantaget hotat, några signaler om nya utredningar finns inte från regeringen.
Lärarundantaget är reglerat i en lag från 1949 och rejält omstritt. I korthet går lagen ut på att lärare och forskare på universitet och högskolor, till skillnad från andra anställda, har rätt till sina egna uppfinningar.
Frågan har sedan mitten av 1990-talet utretts flera gånger men lärarundantaget har lämnats orört för att det har ansetts ge den enskilde forskaren ett bra incitament att ta fram nya innovationer. Men debatten om lärarundantagets vara eller inte vara går hög, speciellt bland dem som verkar för ökad kommersiell exploatering av forskningsresultat.
Så här säger en av dem som anser att lärarundantaget bör avskaffas, Sören Sjölander, professor i innovationsteknik på Chalmers.
Han vill se frågan i ett större sammanhang.
– I det postindustriella samhället är universiteten superviktiga. Mycket viktigare än allmänheten eller universiteten själva inser. Framtidens industri skapas i stor utsträckning runt högskolorna, säger han.
Incitament behövs
Och då måste det finnas ett incitament för högskolorna att driva fram nya innovationer.
– Lärarundantaget gör att universiteten inte har något starkt incitament att bli professionella på det här området.
Och det incitament som lärarundantaget ger den enskilde forskaren är inte tillräckligt.
–Ta patent kostar mycket pengar och den normale läraren, forskaren, är förhållandevis okunnig om företagande. Det normala blir då att man inte tar något patent.
Inte heller för den enskilde forskaren är lärarundantaget enbart av godo menar Sören Sjölander.
– Lärarundantaget kan leda till att läraren lämnas ensam med att exploatera sina egna idéer.
Inte ute efter förmåner
Men Sören Sjölander är inte ute efter att ta några förmåner från forskarna.
– Ingen vet vad som skulle hända om lärarundantaget togs bort men jag tror att om man bygger in drivkrafter i systemet så att innovationer blir meriterande skulle den enskilde forskaren snarare få mera pengar i fickan än tvärtom.
Sören Sjölander skissar upp ett system som kunde ersätta lärarundantaget:
Dela den ekonomiska nyttan i till exempel en tredjedel var till forskaren/forskargruppen, till institutionen och till högskolan. Samtidigt måste det ske en gradvis utveckling av högskolans system för patentering, licensering och groddföretagsverksamhet så att de blir riktigt professionella.
Högskolorna ska också ha ett system där man regelbundet går igenom om det finns något att ta patent på. Den enskilde forskaren ska då vara skyldig att anmäla om han hittat något som kan vara värt att patentera. Vill inte högskolan ta patent ska det vara fritt fram för forskaren att själv göra det. Och forskaren ska ha möjlighet att för en symbolisk summa köpa loss sin uppfinning och lämna högskolan för att själv exploatera idén.
– Men den enskilde forskaren ska inte behöva ta personliga risker för att en idé ska bli exploaterad, säger Sören Sjölander.
En ödesfråga
Av en helt annan uppfattning om lärar-undantaget är SULF:s förbundsdirektör Göran Blomqvist. Han anser att kritikerna skjuter vid sidan om målet.
– Det är en ödesfråga för svenskt välstånd att få fram ny kunskap som kan leda till nya produkter och företag men lärarundantaget är inte problemet, säger han.
Tvärtom anser han att lärarundantaget är en del av lösningen.
– Lärarundantaget stimulerar den enskilde forskaren att kommersialisera sina upptäckter. Om man gör sig av med lärarundantaget för att få fram fler kommersiellt gångbara forskningsrön kastar man ut barnet med badvattnet, säger han.
Fungerar väl
Han hävdar att lärarundantaget är ett väldigt obyråkratiskt system som fun-gerar väl. Andra system i andra länder kräver kontrakt mellan forskare och universitet eller långa byråkratiska procedurer medan universitetet överväger om det vill ta patent eller inte.
Svårigheten att få forskare att bli entreprenörer i Sverige beror inte på
lärarundantaget utan problemet är istället det dåliga stödet för kommersialisering av forskning och framförallt brist på pengar.
Alltså:
1. Stödfunktionerna saknas. Det finns väldigt lite hjälp av professionella affärsutvecklare för forskarna.
– Universiteten har gjort det för enkelt för sig. Möjligen har de tagit lärarundantaget som intäkt för att inte bry sig, säger Göran Blomqvist.
Dåliga på att uppmuntra
Universiteten är också för dåliga på att uppmuntra forskare till att ta patent.
– Det är inte bra ur ett fackligt perspektiv att patent inte är meriterande och inte har någon verkan på lönen.
2. För lite pengar. Bristen på såddkapital och speciellt bristen på riskkapital är den allt överskuggande orsaken till att det startas så relativt få företag utifrån forskningsresultat i Sverige.
– Så många av våra medlemmar vittnar om hur svårt det är att få fram pengar, säger Göran Blomqvist.
Vill ha sin del av kakan
Bakom en del av kritiken mot lärarundantaget ligger att universiteten vill ha sin del av kakan. Men Göran Blomqvist anser att hoppet att universiteten skulle tjäna mycket pengar på kommersialiserade forskningsresultat är fåfängt.
– Tittar man på USA så är det ett litet fåtal elituniversitet som tjänar pengar på det. De allra flesta gör det inte, säger han.
Debatten om lärarundantaget lär inte avta på länge men den närmaste tiden verkar lärarundantaget förbli orubbat. Enligt pressekreterare Håkan Carlsson på Utbildningsdepartementet är inga nya initiativ på gång från regeringen i frågan.
PER-OLOF ELIASSON
