Tema: Vetenskaplig meritering

Meriteringssystemets utformning är en ständigt aktuell fråga. Eller rättare sagt meriteringssystemen, för det finns inte ett utan flera. Varje vetenskaplig disciplin har sitt eget system, som lever sitt eget liv, i mycket frikopplat från olika policyer och lärosätenas instruktioner till sakkunniga granskare. I stället har varje ämnesområde sin egen tysta överenskommelse vad som krävs för att vara en bra forskare eller lärare.
Men systemen är under ständig förändring och utmanas nu av kraven på öppen tillgång. Många förespråkar också större fokus på pedagogiska meriter och samverkansförmåga.

Brytningstid ställer nya krav på bedömning

Kvalitet Meriteringssystemen är stadda i ständig förändring och under kontinuerlig diskussion. Just nu utmanas den rådande ordningen av kraven på öppen tillgång.
– På det sättet lever vi i en radikal brytningstid, säger Anders Malmberg.

Meriteringssystemen ett hinder för öppen tillgång?

Kvalitet Meriteringssystemets framtid ställs på sin spets nu när allt fler aktörer kräver att forskning publiceras med öppen tillgång, en publiceringsform som inte har någon plats i de nuvarande meriteringssystemen.

Publicering värderas olika beroende på ämnesområde

Artiklar Hur publiceringsmeriter värderas skiljer stort mellan olika ämnesområden. Det finns också ett glapp mellan lärosätenas riktlinjer och hur sakkunniga gör sina bedömningar.
– Vi har inte ett utan flera meriteringssystem, säger Claes-Fredrik Helgesson.

”Samhällsengagemang borde vara en tyngre merit”

Samverkan Meriteringssystemen har blivit sämre, åtminstone inom samhällsvetenskapen. I bedömningen av forskare måste det bli en bättre balans mellan förmåga att påverka samhället och att producera artiklar. Det menar rektorn vid Högskolan i Borås.