Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.

Hur kan folk vara vaccin­motståndare?

I Sverige är förtroendet för vetenskap och forskare generellt högt. Icke desto mindre har pandemin med förfärande tydlighet visat på glipor i det förtroendet.

25 november, 2021
Per-Olof Eliasson

Detta är en krönika. Åsikterna är skribentens egna.

Vi är mitt i en fjärde pandemivåg och ändå demonstrerar man i Europa för rätten att slippa vaccinera sig, mot coronapass och mot restriktioner. Också i Sverige finns ett motstånd. Jag läste i DN i helgen att i Stockholm finns en hård kärna av vaccinmotståndare.

Forskare må vara oense om mycket som rör coronaviruset. Men alla är överens om att det enda effektiva sättet att få bukt med pandemin är genom vaccinering, och att de framtagna vaccinerna i princip är utan allvarliga biverkningar. Ändå är det många som inte vill vaccinera sig. De lyssnar uppenbarligen till annan information än den från vetenskapligt håll.

Artikeln ”Fact or Fake? Tackling science disinformation” från European Federation of Academies of Sciences and Humanities, Allea, som diskuterades vid ett seminarium på Chalmers förra veckan, försöker reda hur detta går till.

Alleas artikel pekar på psykologiska faktorer som kan få folk att tro på de mest bisarra idéer. En sådan faktor är att vi människor är benägna att ta till oss information som stöder våra personliga övertygelser och åsikter men ovilliga att ta till oss information som motsäger dem.

En möjlighet är också att brist på analytiskt tänkande, att man inte bryr sig att tänka ett varv till, så kallad ”lazy thinking” leder till mottaglighet för desinformation.

Kunskapsluckor är utmanande för de flesta, vi tenderar att fylla i luckor med påhittade förklaringar snarare än att acceptera att vår kunskap är ofullständig. Därför har meningsskapande berättelser som verkar hänga samman en dragningskraft och är lätta att ta till sig – även om de strider mot kunskapsläget.

Ytterligare en faktor som underlättar spridningen av desinformation är den så kallade Dunning-Kruger-effekten. Den innebär att individer med de lägsta faktiska resultaten i olika tester har visat sig tendera tro att de presterar bättre än genomsnittet. Den effekten kan göra att en vanlig medborgare tror sig veta bättre än en expert på exempelvis vaccin.

Det finns alltså en rad egenskaper hos människan som verkar främja att folk litar på falsk information. De här egenskaperna är också kända och används av många som skapar och sprider desinformation.

Ytterligare en egenskap som gynnar spridande av falsk information är att människor gärna snabbt vill dela information med andra. Där kommer internet och sociala medier in. Möjligheten att sprida och få kunskap har med den digitala tidsåldern ökat mångfaldigt. Men möjligheten att sprida och erhålla desinformation verkar ha ökat mångdubbelt mer.

Allea varnar i artikeln: kom ihåg att de stora internetbolagen inte gör något de inte tjänar maximalt med pengar på. Följdverkningarna är i det närmaste oöverskådliga.

Företag som driver sociala medier har konstruerat algoritmer som ständigt förser oss med information som liknar vad vi har visat intresse för tidigare. De här algoritmerna skapar spiraler av ekokammare, filterbubblor och bekräftelsebias, vilket starkt underlättar spridning av kunskapsmotstånd och felaktig information.

Vetenskaplig desinformation i dagens samhälle handlar naturligtvis inte bara om vaccin utan också om en rad andra frågor. Gemensamt är att den falska informationen undergräver förtroendet för vetenskap och forskare. Den kan minska samhällets vilja att finansiera forskning, hindra makthavare att ta välgrundade beslut och även blockera att framtida viktiga forskningsresultat får genomslag och kommer till användning.

Dessutom är den ett hot mot demokratin. Misstro mot vetenskap, eller specifika vetenskapliga rön, går hand i hand med och förstärker en allmän misstro mot myndigheter och andra samhällsbärande institutioner.

Allea ser desinformation kring vetenskap som en av de största utmaningarna i dag. Organisationen menar att forskare, vetenskapskommunikatörer, vetenskapsjournalister och beslutsfattare måste samarbeta för att motverka desinformation och punktar upp vad som bör göras:

  • Ta initiativ för att höja vetenskaplig läskunnighet och digital mediekunskap.
  • För mer dialog om praxis inom vetenskapskommunikation.
  • Sätt ett starkare fokus på att kommunicera hur forskare arbetar.
  • Engagera dig med allmänheten när du utövar eller förmedlar forskning,
  • Var intellektuellt ödmjuk när du förmedlar vetenskapliga resultat.
  • Upprätthåll god forskningspraxis och hög etisk nivå i forskningen.
  • Ge vetenskaplig rådgivning som är ansvarsfull, ärlig, transparent, skräddarsydd och effektiv.

Per-Olof Eliasson, journalist och mångårig medarbetare på Universitetsläraren som med jämna mellanrum återkommer med nyhetskrönikor på universitetslararen.se

Per-Olof Eliasson

Håller du med eller inte? Skriv till redaktionen.

Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

MarieLouise Samuelsson

MarieLouise Samuelsson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023