Mot slutet av 2020 gjorde konsthistoriestudenter på amerikanska Concordia-universitetet, vars undervisning är helt på distans för närvarande, en överraskande upptäckt när de ville ställa frågor till en av sina föreläsare: han var död sedan nästan ett år tillbaka.
Det visade sig att universitetet satt på rätten till hans inspelade föreläsningar. Han stod också med på listan över lärare utan någon information om att det var postumt. Studenterna hade tidigare fått mejl från en ”no-reply”-adress och formuleringarna gav intryck av att de skrivits av föreläsaren, eller – som det visade sig – före detta föreläsaren.
– Det känns märkligt och kusligt, och jag har ingen lust alls att följa ”hans” lektioner längre, kommenterar studenten Aaron Asuimi för The Verge.
Redan 2013 protesterade det brittiska universitetslärarfacket, UCU, mot att flera universitet spelade in föreläsningar utan att be om lektorernas medgivande.
2018 blev det tydligt att det var mer än en principiell integritetsfråga: Edinburghs universitet ville ersätta fysiska föreläsningar med digitala under en strejk, och antingen av naivitet eller fräckhet bad de till och med lärarkåren speciellt att ladda upp alla föreläsningensvideor innan strejken skulle börja. Efter upprörda protester fick lärosätet dock backa från planen.
Tappar kontrollen
Med explosionen för distansundervisning under covid-19 har frågan dock blivit mer aktuell än någonsin. Emily Nordman, en brittisk forskare som studerat inspelade lektioner, talar i The Guardian om en begynnande ”Netflixiering av utbildningen”, där lärare förlorar kontroll över sitt arbetes resultat, som i stället kan styckas upp och packas om av ledningen.
Emily Nordman gissar också att det kommer att utnyttjas för personalnedskärningar.
– Det som hände på Concordia var oacceptabelt och vad vi vet unikt i sitt slag, men många universitet skapar onlinekurser nu baserade på inspelade och paketerade föreläsningar med en annan person som kursansvarig – men då förlorar man bland annat lärarens förmåga att guida och svara på frågor eller anpassa kursmaterial efter hur det fungerar för klassen, säger Gwendolyn Bradley, kommunikationsansvarig på amerikanska universitetslärarfacket AAUP.
Snåriga lagar
Efter det misslyckade försöket att sätta in virtuella strejkbrytare antog Edinburghs universitet en policy enligt vilken alla inspelningar är föreläsarnas intellektuella egendom, och de har rätt att radera dem från universitetets system. Men på andra universitet och högskolor är det långtifrån lika klart.
Lagarna i flera länder är vaga eller snåriga när en anställd skapar ett unikt verk inom ramen för sitt arbete, och ofta med hjälp av arbetsgivarens utrustning.
American University i Washington uppmanade exempelvis kollegiet att använda universitetets eget datorprogram, Blackboard, för att spela in och dela sina lektioner – det visade sig senare att deras juridiska experter kommit fram till att upphovsrätten på det sättet skulle tillfalla arbetsgivaren, medan lärarna hade behållit den om de använt till exempel Googles gratisprogram.
Lärarundantaget ger upphovsrätt
Sverige har det så kallade lärarundantaget, som ger lärarna upphovsrätt till material de framställer.
– Men förutom för patent, finns inte lärarundantaget klart utskrivet i en lagparagraf, utan det har utvecklats genom sedvana och domstolsbeslut, med argumenten bland annat att det bara är föreläsaren själv som kan ta ansvar för att materialet vilar på vetenskaplig grund och är uppdaterat med det senaste forskningsläget. SULF:s linje är att det ska omfatta inspelningar i precis lika hög grad som annat material, säger Annika Wahlström, förbundsjurist.
I Sverige har vi än så länge inte sett några postuma föreläsningar.
– Men under boomen för distansundervisning har det varit ett antal fall där universitet fortsatt använda lektioner med akademiker som lämnat lärosätet. När vi invänt mot det, har de hittills i alla fall alltid respekterat lärarens rätt och tagit ned dem, säger hon.
