Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.

Forskare bör hålla distans till folkliga och politiska krav

Forskningen ger inte snabb bot och lindring

12 november, 2020
MarieLouise Samuelsson

Detta är en krönika. Åsikterna är skribentens egna.

SVT:s Vetenskapens värld sände den 1 november ett program med rubriken ”Corona: Hopp och förtvivlan”. Det handlade om långtidscovid och de drabbades kamp för att få hjälp samt svar på frågor om sina symptom.
Programmet innehöll bland annat ett inslag från en privatklinik som (mot hög avgift) tog emot patienter med långvariga covidsymptom, de som sökt sig till kliniken ingick också i en forskningsstudie som kliniken gärna ville berätta om i SVT.

Men inför, som det heter, rullande kamera avslöjades att kliniken saknade etiktillstånd för att bedriva forskning på patienter.
Den överraskade klinikchefen försvarade sig med att han trodde att kliniken haft tillstånd från Etikprövningsmyndigheten och blev sen arg på SVT:s reporter som enligt klinikchefen utsatte honom för förfärliga anklagelser. Efter uppmärksamheten i SVT meddelades på klinikens hemsida att studien hade avbrutits.

Samma program innehöll reportage om en kvinna som drabbats av plågsamma symptom efter covidsmitta och som i veckor demonstrerat på Mynttorget i Stockholm för att samla in pengar till forskning som hon hoppas ska leda till att hon blir frisk.
Både kvinnan och de patienter som lockats betala för att delta i en icke etikprövad studie är uppenbart tragiska exempel på orealistiska förhoppningar om att forskning är lika med snabb lindring och bot.

Både kvinnan och de patienter som lockats betala för att delta i en icke etikprövad studie är uppenbart tragiska exempel på orealistiska förhoppningar om att forskning är lika med snabb lindring och bot.

I programmet medverkade också Petter Brodin, docent i immunologi vid Karolinska institutet, som varnade för att – som privatkliniken – försöka ta genvägar i covidforskningen.
Vidare efterlyste han ett ”starkare ledarskap” från politiskt håll för att covidforskning, om bland annat långtidssjuka, ska prioriteras.

Matilda Ernkrans (S), minister för högre utbildning och forskning, intervjuades, som närmast ansvarig politiker, i programmet och pekade på att det via Vetenskapsrådet redan är möjligt att söka medel för – exempelvis – forskning på långtidscovidsjuka och framhöll också regeringens satsning på 30 miljoner specifikt till coronaforskningen.
Högst sannolikt blir det ännu mera pengar till coronaforskning i den forskningsproposition som ska läggas fram (troligen i december), som Universitetsläraren tidigare skrivit kan man komma att tala om en pandemipropp.
Samtidigt aktualiseras inför proppen också diskussionen om akademins frihet, en fråga som inte precis orsakar hög nyhetspuls, men som i likhet med pandemin är en global angelägenhet.

Matilda Ernkrans har utifrån förslag i Styr- och resursutredningen, Struten, aviserat att högskolelagen ska ändras för att stärka den akademiska friheten.
Som Universitetsläraren tidigare skrivit om tar bland andra SULF och Sveriges unga akademi i sina respektive inspel till forskningsproppen upp frågan om att värna frihet för högre utbildning och forskning.
DN Debatt 1 november hävdar Leif Lewin, professor emeritus i statskunskap vid Uppsala universitet, att det inte räcker med ändrad högskolelag utan att den kommande forskningspropositionen bör vara inriktad på ett ännu starkare grundlagsskydd (för forskning och högre utbildning), med tanke på ”den globala demokratins allvarliga läge” och att ”universiteten står i främsta stridslinjen mot den antidemokratiska utvecklingen”.
Det är självfallet ytterst väsentliga frågor, det är också tämligen lätt att politiskt stå upp för akademisk frihet. Åtminstone så länge man inte fördjupar sig i sådant som hur fritt akademin kan förhålla sig till liksom mjukare krafter än de vi menar när vi talar om utvecklingen i vissa länder med uppenbart icke-demokratiska tendenser.

En evig, svårlöst men inte ointressant fråga är i vilken utsträckning den inrikespolitiska agendan kan och får prägla forskningspolitiken.
Jag tror exempelvis inte att man ska bli alltför överraskad om den kommande proppen innehåller en hyfsat stor satsning på forskning kring kriminalitet, brott och straff.
Det skulle nämligen sitta fint i det rådande hårda-tag-och-bura-in-dom-klimatet och kunna framhållas som att regeringen är dådkraftig och vidtar åtgärder för att hejda brottsligheten.
Trots att det är lika ovetenskapligt och utsiktslöst att hävda att brott bekämpas med forskningsresultat som när en plågad kvinna demonstrerar på Mynttorget i tron att forskning snabbt kan leverera bot och lindring.

Nu finns det ju inte någon möjlighet att sluta betala skatt till vissa områden, men det tål att tänka på vilken forskning som skulle få fortsatt finansiering om ”alla” fick vara med och bestämma.

Till de mjuka påverkanskrafterna hör alltså både politikerna och det man kan kalla folkliga krav.
Gällande det sistnämnda kan det knytas till den långtgående tillgänglighetsdiskussion som går ut på att precis alla måste ges tillgång till och insyn i alla forskningsresultat, eftersom det heter att det är nödvändigt för att folk ska fortsätta att vilja betala skatt till forskningen.
Nu finns det ju inte någon möjlighet att sluta betala skatt till vissa områden, men det tål att tänka på vilken forskning som skulle få fortsatt finansiering om ”alla” fick vara med och bestämma.

Att utsätta forskningens prioriteringar för direktdemokratiska beslutsprocesser är snarare lika vanskligt som att hoppas på starkt politiskt ledarskap för den egna forskningens fromma.
Vanskligt, men förståeligt; ett coviddrabbat samhälle vill se satsningar på pandemiforskning och starka politiska ledare som ser till att det blir just sådana satsningar. Med mycket fokus på ett enda område (corona) följer förstås också risk för fulforskning, som privatkliniker som tjänar pengar på pandemioron.
I den permanentade turbulens, de hopp och den förtvivlan som corona medför gäller det att också orka med diskussionen om akademisk frihet samt inse att det nog är bra om forskare håller sig undan både aldrig så behjärtansvärda folkliga krav och starka politiker.

MarieLouise Samuelsson, journalist och mångårig medarbetare på Universitetsläraren som med jämna mellanrum återkommer med nyhetskrönikor på universitetslararen.se

MarieLouise Samuelsson

Håller du med eller inte? Skriv till redaktionen.

Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023