Coronapandemin är långt ifrån över och dess påverkan på vårt samhälle och ekonomi är och kommer att vara oberäknelig inom en överskådlig tid. Trots att inga siffror kan ges i dag kan vi redan konstatera att priset blir högt. Dagligen går företag i konkurs och människor förlorar jobb. Denna ekonomiska kris kommer att påverka folkhälsan. Människoliv som skördas av sjukdomen och som kommer att gå förlorade i krisens spår kan inte räknas om till pengar över huvud taget.
I krisers spår brukar politisk radikalism och populism följa. Där medföljer ytterligare risker med ett stängt samhälle, utbredd oro och uteblivna möjligheter och med dem ännu starkare stress och påfrestningar på mental hälsa. De första tecknen på det ser vi redan i dag [1]. De som redan nu tillhör utsatta grupper kommer att drabbas allra hårdast.
En utsatt grupp som sällan nämns i sammanhanget återfinns på universitet och högskolor [2]. En tyst kris har pågått i skymundan under flera år trots att den omfattar så gott som hela akademin världen över. I viss mån ingår psykiska utmaningar och påfrestningar i själva forskarjobbet [3]. Att ställa sig mot det okända och försöka hitta lösningar där ingen i hela världen har några bra svar kan vara skrämmande, men det är ju exakt vad forskning går ut på. Det finns dock flera onödiga svårigheter. Forskningen brukar ta över allt mentalt utrymme och gränserna mellan arbete och privatliv suddas ut. Pressen på att leverera resultat är enorm med oräkneliga tidsfrister, undervisning och administration. Det bästa man kan se fram emot i en oviss framtid på en otroligt konkurrensutsatt arbetsmarknad är ett- eller tvååriga projekt. Efteråt får man byta arbetsgivare då de flesta lärosäten i princip inte anställer sina egna alumner och postdoktorer. Därmed får man oftast flytta till en ny stad och ibland till och med ett nytt land. Det privatliv och sociala umgänge man har lyckats bygga på plats måste överges med flytten och så får man börja om.
Resultatet är att problem med den mentala hälsan inom universitetsvärlden bara växer [4]. Detta händer på alla nivåer, alltifrån professorer till studenter [5]. Doktorander är dock särskilt utsatta: så många som var tredje doktorand riskerar att brottas med psykiska problem såsom depression, [6] och ångest är ännu vanligare [7]. Med anledning av pressen och den efterföljande tystnadskulturen kan flera inte ens känna igen sina egna symtom [8] och så lider de i tystnad och ensamhet.
Nu adderar den världsomfattande pandemin ytterligare ett lager av isolering. När all undervisning sker på distans och många rekommenderas att jobba hemifrån och avstå från sociala tillställningar blir ensamheten ännu större, ännu svårare och ännu farligare. Till råga på det så minskar näringslivets utdelningar och därmed även stiftelsernas medel till forskningsanslag [9].
En kris är dock inte bara en utmaning utan också en chans. När problem är som mest akuta kan vi inte längre förbise dem. Men problemen är också komplexa och lösningar ligger långt utanför detta som vi kan göra som enskilda individer. En rad omfattande åtgärder krävs. Därför vänder jag mig till det offentliga samhället och särskilt Sveriges regering: våga satsa på kunskapsnationen Sverige!
1. Satsa på utbildning. Visserligen har regeringen redan höjt beloppen för hur många studenter som kan antas [10] men mer behövs. Mer kunskap kommer att förbereda Sveriges befolkning på att bättre möta krav som den moderna arbetsmarknaden ställer på oss och kommer därmed att hjälpa Sverige ta sig genom krisen.
Höj ersättningen per student för undervisning som högskolor och universitet får. Då kan flera lärare anställas för att lätta på pressen på den nuvarande lärarkåren så att undervisningen inte tappar i kvalitet. Satsa även på grund- och gymnasieskolorna. Locka fler lärare till yrket som skriker efter arbetskraft. Pandemin tydliggör ytterligare att skolan spelar en viktig samhällsroll bortom bara undervisning.
2. Underlätta studenternas vardag. Satsa på studentbostäder som alltid saknas i Sveriges universitetsstäder vid antagningstillfällen. Varje höst och varje vår får vi som undervisar se ett antal av våra antagna studenter hoppa av sina utbildningar bara för att de inte har någonstans att bo. Nu kan vi få en viktig och nödvändig infrastruktur byggd som kommer att tjäna flera generationer studenter framöver till ett rabatterat pris på grund av den rådande krisen. Investering kan återvinnas i framtiden genom försäljning av bostäderna till privata och andra aktörer. Samtidigt kan vi förse byggbranschen med en livsviktig inkomstkälla under den svåra tiden. Lägg även resurser på studenthälsan.
3. Underlätta unga forskares tidiga karriärsteg. Satsa på forskningsanslag. Ta även bort de juridiska hindren för utländska forskare. Forskarutbildning på fyra år är för kort för att kunna bli svensk medborgare. Postdoktorala program är ännu kortare och berättigar oftast inte ens till ett permanent uppehållstillstånd. Detta innebär att många utländska forskare inte får stanna i Sverige ifall de inte hinner få ett jobb kort efter avslutat program. Nu blir det ännu svårare på den krisdrabbade arbetsmarknaden och med tanke på Migrationsverkets långa handläggningstider. Sverige går miste om den unga forskarens kunskap och framtida potential. Därmed får vi som samhälle ingen utdelning för den investering som vi har gjort genom att utbilda forskaren.
Sverige är en kunskapsnation med starka grunder för att återhämta sig ekonomiskt. Vårt land rankas som en av världens mest innovativa [11] samt mest forskartäta ekonomier [12]. Den kunskap som finns i Sverige bidrar starkt till landets utveckling och välfärd. Universiteten är nyckelspelare inom kunskapens skapande och åtnjuter ett stort förtroende hos svenska folket [13] samt rankas högt i internationella jämförelser. Men universitet och högskolor och i synnerhet vi, unga forskare, brottas med svåra problem. Våga satsa på oss – en satsning på kunskap och utbildning lönar sig alltid i längden.
Michal Budryk
Doktorand och före detta ordförande i doktorandföreningen vid företagsekonomiska institutionen, Uppsala universitet
Källor:
[1] https://www.dn.se/sthlm/psykisk-ohalsa-vantas-oka-kraftigt-i-stockholm-under-coronapandemin/
[3] https://jcs.biologists.org/content/121/11/1771
[4] https://www.nature.com/articles/d41586-020-00661-w
[5] https://www.dn.se/debatt/vidareutbildning-allt-viktigare-for-trygghet-pa-arbetsmarknaden/
[6] https://www.sciencemag.org/careers/2017/04/phd-students-face-significant-mental-health-challenges#
[9] https://www.dn.se/debatt/coronakrisen-kan-leda-till-en-forlorad-generation-forskare/
[11] https://www.weforum.org/agenda/2020/02/most-innovative-economies-global/
[13] https://v-a.se/2019/06/politiska-sympatier-fargar-fortroendet-for-forskning-ny-va-rapport/
