Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.

Tveksamt om olika språk i klassrummet fungerar

Replik till Zahra Bayati

11 november, 2019
Henrik Ranby

Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribentens/skribenternas egna.

I en krönika på baksidan av Universitetsläraren nr 6/2019 och på universitetslararen.se den 21 oktober, skriver Zahra Bayati, senior lektor vid Göteborgs universitet, att svenska som andraspråk inte borde vara att ett hinder för lärarstudenter. Hon förordar translanguaging, olika språk i klassrummet, kroppsspråk med mera och förefaller mena att det finns en strukturell diskriminering av studenter som inte har svenska som förstaspråk.

En inledande iakttagelse har Bayati helt rätt i, att problemet snarare ligger på de gymnasier med mera som ger godkänt i svenska åt invandrare som definitivt inte borde ha fått det.
För några år sedan hade jag en student med mellanösternbakgrund som tagit sig igenom hela det svenska skolsystemet men likväl inte kunde skriva en begriplig inlämningsuppgift, det vill säga han kunde inte skriva så att jag kunde förstå att han hade förstått.
Det gick inte ens med största välvilja att få ordning på hans resonemang och ordvändningar. Han visste varken ordens betydelse eller värde i olika sammanhang. Att underkänna honom var inte en fråga om kultursnobberi eller uteslutning utan en fråga om kvalitet och rättvisa mot andra studenter. En slapp gymnasieskola hade lurat honom och nu skulle jag meddela den oförskämda sanningen att han faktiskt inte kunde skriva svenska. Vad du ej klart kan säga, vet du ej.

Nu tror jag inte att invandrarstudenterna är det största språkproblemet på universiteten, utan i stället den anglifiering som följt av samhällets digitalisering. När unga människor väljer bort välskrivna romaner för dataspel, Youtube och Twitter, sjunker också deras kunskap i svenska språket, oavsett om de har svensk eller utländsk bakgrund.
Vi får studenter som inte kan skilja på bokhylla och bokhållare, som tror att ”argument” på svenska är samma sak som på engelska eller att outcome kan direktöversättas till utkomst. Det blir svårt för dessa studenter att skriva nyanserade uppsatser och svårt att föra vetenskapliga diskussioner med dem, inte minst i humanistiska ämnen som handlar om nyanser och värderingar. Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.

På Göteborgs universitet, där både Bayati och jag arbetar, tycks också internationalisering många gånger vara liktydigt med anglifiering. Trots formella krav viker sig de flesta av oss direkt för de engelsktalande. Vi är artiga och byter språk för att de ska slippa anstränga sig. Det finns lärare och forskare från engelskspråkiga länder som vägrar lära sig ett ord svenska (och kommer undan med det), trots att de varit i Sverige ett decennium och att det formella kravet är att de skall kunna undervisa på svenska inom två år.

Många gånger bryter man också mot regeln att svenskan är det officiella förvaltningsspråket och grundutbildningens språk.

Många svenska akademiker tror att de behärskar engelska. Sanningen är att alltför många är ganska mediokra och inte vet om de talar/skriver engelsk eller amerikansk engelska. En engelsk etnolog sade till en av mina kollegor i Lund: ”Om ni vill vara excellenta, håll er till ett språk ni behärskar”, alltså ett språk där språkets alla nyanser, finesser och syftningar kan uttrycka komplicerade samband.

Efter att ha suttit på många möten och seminarier på dålig och onyanserad engelska är jag ytterst tveksam till Bayatis translanguaging. När man lägger anglifieringen ovanpå en dålig gymnasieskola (i vilken inte ens lärarna avkrävs rimliga krav i svenska) sviks invandrarstudenterna dubbelt, eftersom de träffar alltför få lärare som talar och skriver god svenska.

Trots att mina förfäder en gång var danskar menar jag att universiteten med fast hand måste värna en god, korrekt och nyanserad svenska, med vilken det går att uttrycka så komplexa ting att det kan leda till vetenskaplig excellens. Jag skulle till och med mena att svenska som Sveriges huvudspråk borde grundlagskyddas om Selmas och Augusts språk skall ha en framtid som vetenskapligt språk och som kulturspråk.
Vi är ett litet land, vars språk och kultur lätt spolas bort i den dominanta angloamerikanska huvudfloden. Eller skall vi ha ”pidgin-universitet” de närmsta decennierna och därefter helt övergå till engelska?

Henrik Ranby
Universitetslektor vid Göteborgs universitet

Henrik Ranby

Vad tycker du? Skicka in din replik eller debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023