2014 hotade Knut och Alice Wallenbergs stiftelse universiteten med kvotering om de inte nominerade fler kvinnor till elitprogrammet för unga forskare, Wallenberg Academy Fellows. Det fick effekt. I Universitetslärarens granskning av tre forskningsfinansiärers anslagsfördelning är programmet det enda där kvinnor har en högre beviljandegrad. Nu kan det bli aktuellt med kvotering även för stiftelsens projektanslag om inte lärosätena skärper sig.
Behövs tryck
Göteborgs universitet och Karolinska institutet har haft flest beviljade forskare i Wallenberg Academy Fellows.
– Det är bra att KAW driver på och uppmärksammar kvinnliga forskare. Ett krav på en viss andel kvinnor tvingar universiteten att förbättra sitt sökarljus, säger Pam Fredman, rektor för Göteborgs universitet.
Varför har ni inte gjort det av egen kraft?
– Det är klart att det är lätt att vara efterklok och undra varför vi inte gjort det. Men ibland behövs det pushar. Vi behöver titta på hur vi bedömer vetenskaplig kvalitet. Det finns saker som vi tar in omedvetet och en del missgynnas av det.
Pam Fredman tycker också att det är viktigt att KAW ser över sina egna bedömningskriterier. Många kvinnor tar exempelvis ett större ansvar för utbildningen och får därmed mindre tid till forskning. Det är också färre kvinnor som tillbringar en längre tid utomlands.
– Man måste titta på förutsättningar och hur mycket tid för forskning den sökande har haft, saker som i sig inte behöver betyda sämre kvalitet. Att många kvinnor undervisar borde ses som ett positivt bidrag som borde delas av fler.
Låg beviljandegrad
Karin Dahlman-Wright, vikarierande rektor för Karolinska institutet, menar att det skulle kunna vara en möjlig idé att utforma kvoter för kvinnor och män. Hotet om kvotering kan i sig spela en viktig roll.
– Det skulle absolut kunna få lärosätena att tänka och agera mer aktivt. Men man måste fundera igenom kvotering noga, den får inte påverka kvaliteten.
Samtidigt menar hon att universiteten och finansiärerna har ett gemensamt ansvar.
– Senast var knappt 20 procent av de ansökningar vi skickande in till KAW:s projektanslag skrivna av kvinnor. Men beviljandegraden var ännu lägre, den låg på drygt 10 procent. Samtidigt är det inte bra att vi bara skickar in 20 procent.
Karin Dahlman-Wright säger att projektanslagen handlar om större projekt som kräver etablerade nätverk som ofta leds av en professor. Då finns det färre kvinnor att välja på.
– Vi får förstärka kvinnors möjligheter, ge dem stöd och pusha dem. De kan behöva bygga upp nätverk och få stöd i skrivprocessen, säger hon.
Det är lättare med den yngre gruppen. 2015 nominerade KI två män och två kvinnor till Wallenberg Academic Fellows, men det var en man som valdes ut.
