Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Genusglasögon saknas i studier av beredningsprocesser

Det finns för lite kunskap om hur kön påverkar i beredningsprocesser. Den som existerar är sällan teoridriven och saknar ofta tillgång till relevant empiri. Det får forskningspolitiska konsekvenser, enligt en forskningsöversikt från Nationella sekretariatet för genusforskning som släpps i dag.

9 september, 2015
Jennie Aquilonius
Fredrik Bondestam, Verksamhetsledare för genusforskning och forskningssamordnare vid Göteborgs universitet

Det är forskningssamordnaren Fredrik Bondestam som tillsammans med projektassistenten Louise Grip har granskat 118 svenska och internationella publikationer. Fördelning eller förfördelning? Forskningsfinansiering, jämställdhet och genus – en forskningsöversikt visar att kvinnor regelmässigt söker och får mindre anslag än män och att forskning om forskningsberedning både döljer och skapar ojämställdhet. I många fall förklaras ojämställdheten bort med att fler män är professorer – och professorer får mer forskningsmedel.

– Det argumentet är ihåligt. Ett skäl till att de har blivit professorer är ju att de har rätt kön och gynnas av akademins ojämställda villkor, säger Fredrik Bondestam.

En könad beredningsprocess
Översikten visar att hela processen, från att ett anslag utlyses till att beslut fattas, på olika sätt är könad. Ofta ses kvinnors ansökningsbeteende som avvikande, medan mäns ansökningsbeteende ses som neutralt. Ett grundproblem med forskning om beredningsprocesser är att den saknar relevanta teoretiska perspektiv, menar Fredrik Bondestam.

– Många studier använder klassiska statistiska modeller, räknar på proportionalitet och analyserar fördelningsutfall. Men i brist på teoretisk förankring gissar forskarna vad deras resultat beror på, kanske är det för att kvinnor föder barn, kanske för att de inte har någon mentor.

Han menar att det saknas genusperspektiv och att forskningen riskerar att återskapa negativa föreställningar om kvinnor som forskare.

– Med tanke på att den här kunskapen ligger till grund för forskningspolitiska avvägningar är det allvarligt.

Svårt att granska processen
Få studier analyserar hur den faktiska bedömningen går till. Något som enligt Fredrik Bondestam beror på den sekretess som ofta omger beredningsprocesser och kollegial bedömning. I samband med översikten har han haft kontakt med svenska forskargrupper som är frustrerade över att de inte får tillgång till forskningsrådens handlingar. De ses som arbetsmaterial eller försvinner i gallringen. Han blev förvånad över bristen på öppenhet.

– Det är djupt problematiskt. Hur ska vi då få fram evidensbaserad kunskap om vad som sker i bedömningsprocesser? Hur kan vi veta att systemet för att bedöma vetenskaplig kvalitet faktiskt fungerar? Det är en demokratifråga.

Jämnt inte detsamma som jämställt
Forskningsöversikten ställer en rad frågor om det forskningsfinansiella systemets förutsättningar och effekter. Bland annat gör man upp med den utbredda föreställningen om att ett jämställt utfall innebär att kvinnor och mäns ansökningar beviljas i likvärdig utsträckning. Det gör att även forskningsfinansiärer som vill vara neutrala riskerar att både dölja och förstärka ojämställda villkor.

– Ett proportionerligt och jämnt utfall förekommer ibland, ja, men det är inte ett jämställt utfall. Kvinnor som grupp har generellt sämre finansiella villkor för forskning, mäns karriärvägar är rakare och befordringstakten snabbare, och anställningsvillkor och arbetsmiljö gör att kvinnor oftare arbetar i motvind.

Att vetenskaplig kvalitet ofta ses som objektiv och mätbar är också ett problem.

– Begreppet kvalitet görs kontinuerligt av bedömare utifrån vetenskaplig hemvist, partiskhet och en rad andra mekanismer. Det tenderar att missgynna både kvinnor och kritisk och tvärvetenskaplig forskning överlag.

”Ojämställdhet får inte löna sig”
Fredrik Bondestam lyfter fram tre punkter för framtiden. Han menar att svenska forskningsfinansiärer, och särskilt forskningsråden, måste ta större ansvar för sin bidragsgivningsprocess.

– De måste utgå från att den är könad, hämta in kunskap om på vilket sätt den är det och sedan omformulera sina kriterier för beredning och bedömning och göra upp med förenklade bilder av fördelningsutfall.

Han menar också att lärosäten behöver granska och revidera anställningsvillkor och karriärvägar och jämställdhetsintegrera sina rekryteringsprocesser. Det tredje benet handlar om forskningspolitik. Fredrik Bondestam påpekar att politiken kan styra med pengar, även om lärosätena är autonoma.

– Det får inte löna sig med ojämställd forskning. Det går till exempel inte att öka basanslagen utan att säkerställa att de motverkar ojämställdhet. Konsekvensen av tidigare forskningspolitiska satsningar, som Linnéstödet eller excellensprogrammen, visar med all önskvärd tydlighet att frånvaron av styrning mot jämställdhet leder till motsatsen. Jag vill se skarpa förslag på uppföljningssystem som på allvar kopplar samman kunskap om ojämställdhet och anslagsfördelning.

Jennie Aquilonius
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023